| Pergamus, Tyatira. | Uppenbarelse. | Kap. 2. | 691 |
de skulle äta afgudaoffer och öfwa skörlefnad. 4 Mos. 25: 1 f. 31: 16.
15 Så har ock du dem som på lika sätt hålla sig till Nikolaiternas lära.
Om Balaam eller Bileam, hwilken lärde Balak kasta en stötesten i wägen för Israels barn för att bringa dem på fall, läses i 4 Mos. 22—24 kapitlen. I Pergamus funnos irrlärare, som drefwo en likartad Balaamslära till att förföra och förderfwa menniskor. Balaam betyder folkuppslukare, och falsk lära och sedeförderf äro förstörande och uppskakande icke blott för enskilda menniskor, utan för hela folk. Nikolaiterna lärde falsk frihet och köttslig lastbarhet; Balaam lärde afguderi och lastbarhet för winnings skull och för att wara den hedniske konungen till behag. Antingen kristendomen missbrukas till falsk frihet eller till okristligt herrawälde, så är det lika illa och lika wederstyggligt inför Herren.
16 Bättra dig; annars kommer jag snart till dig och skall strida mot dem med min muns swärd. Es. 11: 4. Ef. 6: 17. 2 Tess. 2: 8. Ebr. 4: 12. Upp. 19: 15, 21.
Församlingens ängel eller föreståndare borde nödwändigt utesluta från församlingen dessa falska medlemmar, om inga förmaningar kunde föra dem till bättring. Då en församling upphör att utöfwa rätt kyrkotukt, så kommer slutligen Herren sjelf med sin muns swärd, icke blott så, att han gifwer stor kraft åt sitt ord att wäcka och göra lif, utan han kommer med straffdomar på många sätt.
17 Den som har öra, han höre hwad Anden säger församlingarna. Den som öfwerwinner, honom skall jag gifwa att äta af det fördolda mannat, och jag skall gifwa honom en hwit sten och på den stenen ett nytt namn skrifwet, hwilket ingen känner utan den som får det.
Likasom i v. 14 nämndes twenne frestelser, som medförde stor fara, så har Herren här twå ljufliga löften för dem, som öfwerwinna. Der nämndes ätandet af afgudaoffer, här sättes deremot löftet om det fördolda mannat. I det allraheligaste i det gamla testamentets tempel förwarades i förbundets ark ett käril med manna till åminnelse af det himmelsbröd, hwarmed Israels folk bespisades i öknen. Detta begagnas här såsom en bild af det fördolda manna, som Kristi segerwinnare skola så åtnjuta i Guds himmelska helgedom. Skörlefnad war den andra synden, som nämndes, v. 14. Häremot sättes nu löftet om en hwit sten och på den stenen ett nytt namn skrifwet. En hwit sten war hos de gamla Grekerna ett tecken, att man wid omröstning förklarade någon oskyldig, när man för honom lade den hwita stenen i ett dertill bestämdt käril. Men wi kunna ock tänka på den gyllene hufwudprydnad, som öfwerstepresten bar med inskriften: Herrens helighet. Likasom boleriet är en grof köttslig motsats till helgelsen och medför ett ondt wittnesbörd, så skall öfwerwinnaren, som flyr synden och winnlägger sig om helgelsen, så ett godt wittnesbörd, med ett nytt namn, såsom en pånyttfödd menniska, som är skrifwen i lifwets bok. Se kap. 20: 12, 15.
18 Och skrif till ängeln för församlingen i Tyatira: Detta säger Guds Son, som har ögon såsom en eldslåga, och hwilkens fötter likna kalkolibanos: Upp. 1: 14 f.
19 Jag känner dina gerningar och din kärlek och din tro och din tjenst och ditt tålamod och dina gerningar, de sista stora än de första.
20 Men jag har det emot dig, att du har fördrag med qwinnan Jesabel, som säger sig wara en profetissa och lär och förför mina tjenare att öfwa skörlefnad och äta afgudaoffer. 1 Kon. 16: 31. 2 Kon. 9: 7. Ap. G. 15: 20. 2 Kor. 10: 19 f.
21 Och jag har gifwit henne tid, att hon skulle bättra sig, men hon will icke bättra sig från sin skörlefnad.
22 Se, jag skall kasta henne på sjukbädden, och dem, som bedrifwa hor med henne, i stor bedröfwelse, om de icke bättra sig från sina gerningar.
23 Och hennes barn skall jag dräpa, och alla församlingar skola förnimma, att jag är den som ransakar njurar och hjertan; och jag skall gifwa hwar och en af eder efter edra gerningar. Ps. 7: 10. Jer. 11: 20. Rom. 2: 6.
Tyatira ligger norr om det forna Sardes i Mindre Asien. Se Ap. G. 16: 14. Likasom fordom den ogudaktige konungen Akabs gemål Jesabel, som war en hednisk qwinna, införda ett afskywärdt afguderi i Israel, så uppstod i Tyatira en irrlära af dylik beskaffenhet. Wi kunna anse församlingen i Tyatira såsom en förebild af den påfwiska kyrkan med allt sitt afguderi och hedniska wäsende, med allt slags lastbarhet under föregifwande af att wara Kristi sanna kyrka, likasom Jesabel föregaf sig wara en profetissa, men war i andelig mening en sköka, en förförerska, som drog menniskors hjertan bort ifrån Gud och sanningen till afguderi och lögn. Detta sker ock genom att falsk lära och willfarelse och likställighet med werlden. Mot Akab och Jesabel uppträdde Elias med straffande eldsnit i Herrens kraft. Mot hwarje Jesabel i det nya testamentet uttalas skarpa hotelser af Guds Son sjelf, som har ögon såsom eldslåga och fötter såsom glödande metallpelare. Stora plågor och straffdomar förestå hwarje kyrkosamfund, som hyllar falska läror, samt de barn (eller anhängare), som deraf äro födde.
24 Men till eder, I andra, som bon i Tyatira, så många som icke hafwa
_695.jpg&oldid=348808){kind=link}