| 696 | Guds tron. | Johannes’ | Kap. 4. |
menniskonatur, och såsom frids- och förbundstecken, samt den Helige Ande i sina oändliga krafter, såsom sju eldslampor framför tronen, wisar oss, att det är den Helige Ande som smälter, upplyser och pånyttföder menniskor, och att ingen kan blifwa upptagen i fridsförbundet med Gud i Kristus, utan genom honom. Ingen kan säga: Jesus är Herre, utan genom den Helige Ande. Den sanna tron, som tillegnar sig Kristus och lefwer i honom, är den Helige Andes werk. Det war han, som nedkom öfwer lärjungarna på pingstdagen i den yttre gestalten af eldsflammor, och som fortfarande är werksam att föra själar till Kristus och att sålunda fullborda Kristi rike. Det är i honom Kristus är närwarande i sin församling. Se Sak. 3: 9; kap. 4: 10. Joh. 16: 13, 14.
6 Och framför tronen war såsom ett glashaf, likt kristall, och midt för tronen och rundt omkring tronen stodo fyra djur, fulla med ögon framtill och baktill. Upp. 15: 2. Hes. 1: 5 f.
D. ä.: Och framför tronen war såsom ett glashaf, likt kristall, således icke liksom de mörka, oroliga hafwen på jorden (t. ex:. Dan. 7: 2. Upp. 13: 1), utan klart, genomskinligt och lugnt såsom kristall; och midt för tronen och rundt omkring tronen stodo fyra djur, ”lefwande wäsenden” eller ”lifswäsen” (ty så betyder här ordet i grt., och är ej samma ord, som t. ex. i kap. 13 betyder djur). De hafwa någon likhet med de keruber, hwilka Hesekiel sett och äfwen kallat lifswäsen, men äro dem i wissa stycken olika. De äro fulla med ögon framtill och baktill, och kunna skåda omkring åt alla sidor (åt de fyra werldens ändar).
7 Och det första djuret war likt ett lejon, och det andra djuret war likt en oxe, och det tredje djuret hade ansigte såsom en menniskas, och det fjerde djuret war likt en flygande örn.
Se Hes. 1: 5, 8, 10. Dessa lifswäsen äro urbilderna till de keruber, som woro på nådastolen i det allraheligaste, hwilken war en bild af Guds tron. Den lefwande Guden har en lefwande tron, och dessa lifswäsen wisas för Johannes icke blott omkring, utan äfwen midt för eller midt i (grt.) tronen. De kallas lifswäsen (icke djur) och äro fulla med ögon, och sålunda betecknas härmed de högsta skapelserna, som äro Gud närmast, och utgöra de redskap, de lifsbrunnar och ljuskällor, hwarigenom Gud låler lif, ljus och krafter genomströmma hela sin skapelse. I deras här bildlikt framstälda gestalter häntydes derpå, att de äro liksom de första och närmaste uttrycken af Guds skapelsetankar; och att de oupphörligt prisa Gud, wisar oss att Gud har skapat till sin ära både himmel och jord och allt hwad deri är.
8 Och hwart och ett af de fyra djuren hade sex wingar; rundt omkring och under wingarna woro de fullsatta med ögon och sade utan uppehåll dag och natt: Helig, helig, helig är Herren Gud, | den allswåldige, som war, och som är och som kommer. Ef. 6: 2 f.
9 Och när djuren gifwa pris och ära och tack åt den som sitter på tronen och lefwer i ewigheters ewighet,
10 så skola de tjugufyra äldste falla ned inför den som sitter på tronen och tillbedja den som lefwer i ewigheters ewighet och kasta sina kronor inför tronen, sägande:
11. Wår Herre och Gud, du är wärdig att taga pris och ära och magt, ty du har skapat allt, och för din wiljas skull war det till och wardt skapadt.
Antingen här på jorden är dag eller natt, så är i himmelen alltid ljus och wakande lif med oafbruten salig lofsång. Denna werksamhet är just den högsta himmelska sabbatsro. Jemför lofsången med Es. 6: 2, 3. Från de högsta tronänglarna, genom alla himmelska härskaror, ända till de saliga andar, som från synden och förgängligheten på jorden inkommit i himmelen genom Lammets blod, ja ända ned i den stridande församlingen här på jorden, gifwes ära, tack och lof åt Gud, den allsmägtige, himmelens och jordens skapare, åt Lammet, som war slagtadt, och åt Guds sju andar, det ewiga treeniga majestätet, och efter fulländningen skall hela den saliga församlingen i all ewighet omgifwa tronen, regera med Kristus och oupphörligt af den saligaste kärlek och strömmande lifskrafter drifwas att tillbedja, tacka och lofwa. Kommen, låtom oss tillbedja och knäböja och nederfalla för Herren, den oss gjort hafwer, ty han är wår Gud, och wi hans fosterfolk och hans händers får! Ps. 95: 6, 7.
5 Kapitlet.
Boken med de sju inseglen.Och jag såg i högra handen på den som satt på tronen en bok, skrifwen innan och utan[1], förseglad med sju insegel. Hes. 2: 9 f.
Forntidens böcker bestodo af papyrus eller ock pergament, upprulladt på en rund staf. Wid änden på en sådan rulle kunde särskilda fästen med lika många insegel sättas, som bestämde huru långt eller till hwad ställe boken fick upprullas. Merändels woro sådana skrifter blott skrifna på den ena sidan, men denna bok war skrifwen innan och utan, således på båda sidor; och härmed tillkännagifwes innehållets outtömliga rikedom. Boken är en bild af Guds uppenbarelse, som meddelas åt Johannes.
2 Och jag såg en stark ängel, som utropade med hög röst: Hwem är wärdig att upplåta boken och bryta hennes insegel?
3 Och ingen i himmelen eller på
- ↑ En bokrulle, fullskrifwen på både in- och utsidan.
_700.jpg&oldid=348823){kind=link}