| 698 | Bokens insegel brytas. | Johannes’ | Kap. 5, 6. |
13 Och allt skapadt, som är i himmelen och på jorden och under jorden och på hafwet och allt som är i dem hörde jag säga: Honom, som sitter på tronen, och Lammet ware lof och pris och ära och kraft i ewigheters ewighet! Fil. 2: 10 f.
Alla heliga i himmelen samt de högsta tronänglar och alla änglaskaror lofsjunga och prisa det korsfästa offerlammet, den uppståndne och upphöjde medlaren. Och just derigenom att detta Lam warit slagtadt, har det blifwit wärdigt att så prisas, ty just genom sin offerdöd blef Kristus såsom wår medlare fullkomnad och sedan upphöjd i härligheten, Ebr. 2: 10; kap. 5: 7-9. Johannes fick äfwen höra, huru slutligen alla skapade förnuftiga wäsenden skola, somliga med och somliga emot sin wilja, gifwa äran åt Kristus. Se Fil. 2: 10, 11. Här är alltså en profetisk syn, som wisar den stora fulländningen.
14 Och de fyra djuren sade: Amen. och de äldste föllo ned och tillbådo.
Genom detta Amen från tronen uppstår det allra fullkomligaste, heligaste samljud af lof och tillbedjan. I de frälstas lofsånger instämma de högsta skapade wäsenden. Alla skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Joh. 5: 23.
6 Kapitlet.
De sex första inseglen brytas.Och jag såg, då Lammet bröt ett af de sju inseglen, och jag hörde ett af de fyra djuren säga, såsom med tordöns röst: Kom och se!
Inseglens uppbrytande i allmänhet betyder uppenbarandet af Lammets segrande allmagt, wishet och kärlek. Det första af de fyra lifswäsen wid tronen, som hade gestalt af ett lejon, ropade såsom med tordöns röst: Kom och se! Äfwen denna lejonröst antyder, att med oöfwerwinnerlig kraft skulle dessa syners betydelse gå i fullbordan.
2 Och jag såg, och se, en hwit häst, och den som satt derpå hade en båge, och honom wardt gifwen en krona, och han drog ut segrande och för att segra. Upp. 19: 11.
Här föreställes Kristus under bilden af en segerhjelte på en hwit häst, men icke redan med bet tweeggade Swärdet, kap. 19: 11, 13, 15, hwarmed han utförer straffdomen öfwer sina fiender, utan här är han bewäpnad med en båge, för att beteckna, att han werkar mera medelbarligen med sanningens skarpa skott, Ps. 45: 6, till att fara och förkrossa menniskors hjertan, för att göra dem helbregda genom sin nåd, och sålunda winner han den ena segren efter den andra och samlar undersåter till sitt rike, samt styrer allting på jorden så, att detta rikes framgång måste befrämjas, och det ordet fullbordas: För dem som älska Gud samwerkar allt till det bästa. Rom. 8: 28.
3 Och då det bröt det andra inseglet, hörde jag det andra djuret säga: Kom och se.
4 Och der utkom en annan häst, som war röd, och åt den som satt derpå wardt gifwet att borttaga friden ifrån jorden, så att de skulle slagta hwarandra, och honom wardt gifwet ett stort swärd.
Den röda färgen och hela denna beskrifning betecknar blodsutgjutelse, krig o. s. w.
5 Och då det bröt det tredje inseglet, hörde jag det tredje djuret säga: Kom och se. Och jag såg, och se, en swart häst, och den som satt derpå hade en wågskål i sin hand.
6 Och jag hörde en röst midt ibland de fyra djuren säga: Ett mått hwete för en penning[1], och tre mått korn för en penning, och oljan och winet skall du icke skada. Upp. 9: 4.
Den swarta färgen utmärker sorg och nöd, hunger och dylikt elände. Wågskålen betecknar här en dyr tid.
7 Och då det bröt det fjerde inseglet, hörde jag rösten af det fjerde djuret, som sade: Kom och se.
8 Och jag såg, och se, en black häst, och den som satt derpå, hans namn war döden, och dödsriket följde med honom; och dem wardt gifwen magt öfwer fjerdedelen af jorden, att döda med swärd och med hunger och med död och genom wilddjuren på jorden.
De twenne föregående plågorna, swärd och hunger, efterföljas af döden; här menas all slags lekamlig död; i dess spår följer dödsriket. Mången menar, att med döden här menas i synnerhet pest eller farsot, men för öfrigt den stora dödlighet i allmänhet, som i swåra hemsökelsetider åstadkommes af krig och hungersnöd m. fl. orsaker. Dem wardt gifwen magt öfwer fjerdelen af jorden o. s. w. Det är Herren Kristus, segerfursten, som har magt öfwer dessa ryttare, hwilka måste tjena honom och hans rike: det är han sjelf, som befaller öfwer krig och frid. Det är han, som bestämmer hwad frukt och skörd jorden skall bära, ty jorden är Herrens och hwad derpå är. Det är han, som bestämmer lifsmedlens bristande eller ymniga tillgång. Han bestämmer nödens mått och omfång, då nöd behöfwes för menniskorna, på det de må lära besinna, att Herren är Gud, och komma till bättring och tro. Det är han, som bestämmer öfwer lif och död. Dessa insegel utmärka, huru den syndiga werldens lopp i alla tider bestämmes af församlingens Herre och konung, Kristus sjelf. Jemför Sak. 1: 8, 11; kap. 6. Redan i det första århundradet inträffade dylika hemsökelser, och härmed wisas
- ↑ Denar; se Matt. 18: 28.
_702.jpg&oldid=348829){kind=link}