| 706 | En stark ängel med en bok. | Johannes’ | Kap. 9, 10. |
menniskan. Detta har alstrat stort sedeförderf, stor lastbarhet; och ändtligen komma de we, som här beskrifwas, så wisst som den allsmägtige och sannfärdige Guden lefwer. Lycklig då den, som har Guds tecken i sitt anlete och frälsas från dessa plågor.
10 Kapitlet.
Johannes ser en ängel med en öppen bok i handen stå på hafwet och jorden.Och jag såg en annan stark ängel nedstiga från himmelen, och han war klädd i en sky, och regnbågen war öfwer hans hufwud, och hans ansigte war såsom solen, och hans fötter såsom eldpelare. Upp. 5: 2. 4: 3.
En annan stark ängel, se kap. 5: 2. Den ängel, som här nedstiger, är klädd i en sky, och regnbågen war öfwer hans hufwud m. m., som tydligen wisar, att han är sänd i hans namn som sitter på tronen, kap. 4: 2, 3; kap. 1: 14, 15. Hela detta kapitel och de tretton första verserna af det elfte kapitlet utgöra en mellansyn, som Johannes fick skåda, innan det tredje we beskrifwes, fastän ingen tid kommer att förflyta emellan det andra och det tredje we, då dessa profetior fullbordas.
2 Och han hade i sin hand en liten öppen bok, och han satte sin högra fot på hafwet och den wenstra på jorden.
3 Och han ropade med hög röst, såsom ett lejon ryter, och då han ropade, talade de sju tordönen med sina röster.
4 Och då de sju tordönen hade talat, ämnade jag skrifwa; och jag hörde en röst från himmelen säga: Försegla hwad de sju tordönen hafwa talat, och skrif det icke.
Denna bok är öppen och wisar allt det, som skall ske, då nu den sjunde ängeln skall basuna. Den mägtiga röst, hwarmed ängeln talar, betecknar hans stora magt och höga uppdrag. Kristus, konungen sjelf, har gifwit honom flera tecken af sin konungawärdighet såsom fullmagt. Det, som de sju tordönen talade, har icke blifwit uppenbaradt. Det syftar sannolikt på tidsbestämmelsen jemte andra hemligheter, som Herren i sin wishet icke funnit för godt att uppenbara. Ej underligt derföre, att alla, som försökt att fullständigt förklara denna bok, hafwa misslyckats. Om tordönen, som utgå från tronen se kap. 4: 5. Jemför Ps. 29. Sjutalet häntyder derpå, att dessa röster äro uppenbarelser från Gud, meddelade genom den Helige Ande.
5 Och den ängeln, som jag såg stå på hafwet och på jorden, upplyfte sin hand mot himmelen Dan. 12: 7.
6 och swor wid den som lefwer i ewigheters ewighet, hwilken har skapat himmelen och det som är i den och jorden och det som är på den och hafwet och det som är deri, att ingen tid skall wara mer,
7 utan i de dagar, då den sjunde ängelns röst höres, när han skall basuna, är Guds hemlighet fullbordad, enligt det glada budskap, som han gifwit sina tjenare, profeterna. Upp. 11: 15. Am. 3: 7.
Ängeln höll boken i den ena handen, v. 2, och upplyfte den andra handen till himmelen, då han med en högtidlig ed bekräftade, att bokens innehåll nu skulle fullbordas utan någon mellantid, utan något uppehåll, så snart den sjunde ängelns röst höres. Då är Guds hemlighet fullbordad, som blifwit förkunnad för profeterna, nemligen Messias’ rikes fullkomliga seger och allmännelighet. Denna uppmuntrande och tröstande försäkran behöfwer Kristi församling särskildt för att styrkas i tron under det tredje we, som för Herrens heliga på jorden medförer mycket större bedröfwelse än de twenne föregående. Att denna ängel swär wid den allsmägtige, som skapat allt, antyder, att alla skapade ting stå under skaparens magt och ledning, och att ingenting kan hindra hans rådssluts fullbordan. Han, som skapat allting, har också den högsta magten öfwer allting och allt motstånd mot honom är till slut förgäfwes.
8 Och den röst, som jag hade hört från himmelen, hörde jag åter tala med mig och säga: Gå, tag den öppna lilla boken, hwilken är i den ängelns hand, som står på hafwet och på jorden.
9 Och jag gick bort till ängeln och sade till honom, att han skulle gifwa mig den lilla boken. Och han sade till mig: Tag och ät upp henne; och hon skall göra dig sweda i din buk, men i din mun skall hon wara söt som honung. Hes. 2: 8 f. 3: 1 f.
10 Och jag tog den lilla boken af ängelns hand och åt upp denne; och hon war i min mun söt som honung, och då jag hade ätit henne, swed det i min buk.
11 Och han sade till mig: Du måste åter profetera öfwer många folk och folkslag och tungomål och konungar.
Jemför Hes. 3: 1–3. Bokens tagande och ätande betyder en fullständig ingjutelse af profetians ande i siarens själ, så att Johannes blef uppfyld af Guds Andes ljus, och likasom införlifwad med det, som skulle ske. Detta medförde ljuflig fröjd för själ och hjerta, men war pinsamt för den naturliga menniskan. Detsamma gäller till en wiss grad om den heliga skrift i allmänhet. Så snart man liksom äter den, eller tager emot den i hjertat, så födes deraf
_710.jpg&oldid=348853){kind=link}