| 710 | Mikael och draken. | Johannes’ | Kap. 12. |
mellan ljusets änglar och Satan med hans änglar, och tillika här i den synliga werlden mellan ljusets och mörkrets rike, mellan Guds barn och lögnens anhängare.
9 Och den store draken wardt nedkastad, den gamle ormen, som heter djefwul och Satan, hwilken förwillar hela werlden; han wardt nedkastad till jorden, och hans änglar blefwo nedkastade med honom. Luk. 10: 18. Joh. 12: 31. Upp. 20: 3. 1 Mos. 3: 1, 4.
Djefwul och Satan betyda i så måtto detsamma, som det grekiska namnet Djefwul betyder baktalare, och det ebreiska namnet Satan motståndare. Den gamle ormen gör just genom förtalande och genom anklagelse inför Gud sitt djerfwaste motstånd. Se Sak. kap. 3. Job 1: 6 och följande.
10 Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: Nu har frälsningen och kraften och riket blifwit wår Guds, och magten hans Smordes, emedan wåra bröders anklagare är nedkastad, han, som anklagade dem inför wår Gud dag och natt. Upp. 11: 15. Job 1: 6 f. Sak. 3: 1 f.
11 Och de öfwerwunno honom för Lammets blods skull och för deras wittnesbörds ords skull, och de hafwa icke älskat sitt lif allt intill döden.
Här wisas på ett särdeles märkwärdigt sätt orsaken, hwarföre Satan ännu har någon magt på jorden, fastän återlösningswerket är fullkomligt fullbordadt och segren af Herren Kristus fullkomligt wunnen; det är syndens fortfarande genom otron på Kristus i den fallna werlden, som gör att Satan framställer anklagelse och anspråk inför Guds domstol. Han kan nu i ett afseende göra anklagelsen swårare, han kan säga inför den rättfärdige Guden. — ”Du ser ju, att all din kärlek och barmhertighet icke hjelper, för att winna det till mig öfwergångna och under min spira willigt tjenande menniskoslägtet; det hjelper ju icke, att din egen Son kom för att lida döden för de fallna; de flesta wilja ju icke tro, och de få, som säga att de tro, älska dock sig sjelfwa och sitt eget lif så, att om du pröfwar dem, skola de förneka dig”. — Denna anklagelse måste de öfwerwinna och nedtysta anklagaren just genom tålamod i lidande och död för Kristi skull, och detta är en af orsakerna, hwarföre Gud i sin wishet, barmhertighet och rättfärdighet har funnit för godt och finner för godt, att låta så många och swåra lidanden öfwergå Kristi församling, och att låta så många wittnen besegla wittnesbördet med sitt blod. Detta wittnesbörd kan icke jäfwas af anklagaren; och så helig och rättfärdig är Gud, att han will fullkomligt bewisa sin rättfärdighet icke blott för alla menniskor och himmelens härar, utan också för Satan och alla fallna änglar. Martyrerna och de heliga öfwerwunno anklagaren, de hafwa öfwerwunnit och de öfwerwinna honom på det sätt, att de icke älska sitt lif allt intill döden. På detta sätt födes af den stridande församlingen på jorden en skara af öfwerwinnare, som uppryckas till Gud och till hans tron, v. 5, och som skola uppstå och regera med Kristus. Upp. 20: 4. Genom detta nederlag, som draken lider, förlorar han sin talan, så snart det i Guds rådslut bestämda antalet af segerwinnare är insamladt; då får han icke längre tillträde i himmelen såsom anklagare, utan är alldeles utkastad, v. 9, och tillika med sina änglar nedkastad på jorden. Så länge han ännu hade någon talan, war det ännu liksom en twist underkastadt, huruwida Messias’ rike kunde fulländas, men så snart han förlorat sin talan, hördes den stora rösten i himmelen, som förkunnade: Nu har frälsningen och kraften och riket blifwit wår Guds, och magten hans Smordes. Så fröjdar sig den triumferande församlingen i himmelen, att anklagaren mot deras bröder på jorden är nedkastad och öfwerwunnen, ingalunda genom deras blod, utan för Lammets blods skutt, och för deras wittnesbörds ords skull. Blott med Lammets blod och hans troendes wittnesbörd om honom i ord och werk tillstoppas anklagarens mun.
12 Derföre glädjens, I himlar, och I, som bon i dem. We jorden och hafwet! Ty djefwulen har stigit ned till eder i stor wrede, wetande, att han icke har lång tid. Es. 49: 13. Upp. 8: 13. Matt. 24: 22.
Nu höres icke längre i himmelen den anklagare, som kan störa de saligas frid, såsom wi af sammanhanget finna, att den triumferande församlingen står i så innerlig andelig förening med den stridande församlingen på jorden. Deltagandet tillät icke någon fullkomlig salighet och glädje, så länge dessa anklagelser hördes emot bröderna dag och natt inför den rättfärdiges domstol, men nu, då anklagaren är förkastad, höres detta uppmaningsrop: Glädjens, I himlar, och I som bon i dem! Men deremot förkunnas we öfwer jorden, emedan Satans wrede nu har uppnått sin höjd. Wid det första we nämnes en afgrundens ängel. Wid det andra we fyra onda änglar, och wid det tredje we är det draken eller djefwulen, som mera personligen och omedelbart framträder. Genom allt detta blifwer Satan sjelf och med honom alla hans anhängare allt mera och slutligen fullkomligt mogna till den afgörande domen.
13 Och när draken såg, att han war nedkastad på jorden, förföljde han qwinnan, som hade födt gossebarnet.
Huru förskräckligt draken har förföljt det kringspridda Judafolket, och med hwilka grymheter de kristna blefwo förföljda i de första tiderna, är wäl bekant, men i alla tider hafwa alla trogna Kristi bekännare blifwit förföljda. Påfwewäldet har genom inqvisitionens grymheter och andra medel sökt utrota den rätta församlingen, och Muhammeds härar hafwa länge stått såsom mordänglar med draget swärd emot
_714.jpg&oldid=348865){kind=link}