| 714 | Babylons fall. | Johannes’ | Kap. 14. |
uppmuntran och tröst under de yttersta striderna. De befeglade, som omtalas i kap. 7, wisas här för Johannes, såsom en skara på Sions berg med Lammets och dess Faders namn på sina pannor, sjungande en ny sång, en härlig triumferande segersång; ty brödernas anklagare war utkastad och hade ej längre något tillträde i himmelen; hans talan war förlorad, och blott på jorden fortfar striden ännu, men med den säkra utsigt, att sanningens seger snart skall winnas. Denna utwalda församling är köpt af jorden, icke blott genom Kristi dyra blod och frälsande nåd, såsom alla, hwilka blifwa saliga; utan ock genom särskild, utomordentlig meddelelse af Jesu Kristi Ande samt kraft och tålamod under alla lidanden, så att de bewisat sig i ödmjukhet, ståndaktighet och renlefnad såsom Lammets efterföljare. Ordet jungfrur betyder ock jungfruliga män, eller jungfruliga andar, ty det grekiska ordet anwändes med afseende på båda könen. Wi se häraf, att till detta förstlingsskap icke blott rättfärdiggörelse, utan också ett i Guds rådslut bestämd grad af helgelse erfordras, ingalunda såsom förtjenstlig inför Gud, utan såsom emottagen gåfwa, på det ett skapadt wäsende må kunna mottaga och bära den höga salighet, som här föreställes.
5 Och i deras mun har lögn icke blifwit funnen, ty de äro utan wank. Ps. 32: 2. Sef. 3: 13. Ef. 5: 27.
Lögn är icke funnen i deras bekännelse och ingen wank eller brist i deras wandel; så genomträngda äro de af sanningens ljus och af Kristi Ande. Af naturen äro dessa menniskor syndfulla såwäl som andra, men de hafwa blifwit så helt och fullt med Kristus införlifwade, att de här icke blott genom tron, utan ock i helgelsen framstå fria från allt swek och all smitta.
6 Och jag såg en annan ängel flyga midt på himmelen, som hade ett ewigt evangelium, hwilket han skulle förkunna för dem som bo på jorden och för alla folkslag och stammar och tungomål och folk,
7 och som sade med hög röst: Frukten Gud och gifwen honom ära, ty stunden för hans dom har kommit, och tillbedjen den som har skapat himmelen och jorden och hafwet och wattnens källor.
Denna änglaröst syftar på evangelii oafbrutna förkunnande och framgång under tidernas lopp, oaktadt alla hinder, som djefwulen och werlden kunna sätta deremot; och detta förkunnande af Jesu Kristi ewiga evangelium skall fortfara och utwidga sig till alla folkslag och stammar och tungomål och folk, till dess stunden är kommen för hans dom, och denna stund war i synen kommen, så snart den sjunde ängeln basunade. Men denna ängel har redan i lång tid fortfarit att med detta evangelium flyga midt på himmelen eller öfwer jordens krets, från det ena himmelsstrecket till det andra, och afgrundens werksamhet, helwetets portar, som omtalas kap. 13, kan icke hindra detta evangelium. Då detta evangelium icke blott innebär själarnas frälsning, utan framställes såsom medförande den sanne Gudens dyrkan såsom skapare, v. 7, så se wi deraf, att wilddjurets och dess bilds tillbedjande, kap. 13: 15, innebär icke blott Kristi förnekelse, utan också förnekelse af Gud Fader allsmägtig, himmelens och jordens skapare, såwäl som förnekelse af den Helige Ande.
8 Och en annan ängel, den andre i ordningen, följde efter och sade: Fallet, fallet är det stora Babylon, som har berusat alla folk med sin skörlefnads wredeswin. Es. 21: 9. Jer. 51: 7 f. Upp. 18: 2 f.
Med Babylon menas här Rom, af hwilket det gamla Babylon war en förebild; den första mot Messias’ rike fiendtliga werldsmagten war en föregående länk och förebild af den sista. Äfwen af Judarne kallades i förblommeradt tal Rom för Babylon efter Jerusalems förstöring. Det sista Babylon, kap. 18, är blott Roms magt i en ny gestalt. Det gamla Babylon war på sin tid modren till allt afgudari, Jer. 51: 7. I nya testamentet har falsk lära och ett nytt slag af afguderi blifwit wida utbredt i werlden; och detta sker i ännu större mått i den sista antikristiska tiden. Sådant affall ifrån sanningen är afguderi och andelig skörlefnad, och Guds wredes kalk fylles, i samma mån syndamåttet blifwer fullt. Winet syftar på willfarelsens och syndens tjusande och rusgifwande magt.
9 Och efter dem följde ett annan ängel, den tredje, som sade med hög röst: Om någon tillbeder wilddjuret och dess bild och tager dess märke på sin panna eller på sin hand,
10 skall ock han få dricka af Guds wredes win, hwilket, obemängdt, är iskänkt i hans wredes kalk, och han skall warda plågad med eld och swafwel i heliga änglars och Lammets åsyn. Ps. 75: 9. Es. 51: 17. Jer. 25: 15. Upp. 16: 19.
11 Och röken af deras plåga uppstiger i ewigheters ewighet, och de hafwa ingen ro hwarken dag eller natt, de som tillbedja wilddjuret och dess bild, och hwar och ett som tager dess namns märke. Es. 34: 10. Upp. 20: 10.
Mot den babyloniska och antikristiska magten och förförelsen sänder Herren mägtiga warningar, och dessa warningar hafwa fortfarit ifrån det första Babylons tid och skola fortfara såsom änglaröster, ända till dess allt detta är fullbordadt. Om wilddjurets märke, se kap. 13: 16. Sannolikt blifwer detta märke för krigare och embetsmän ett uniformstecken på hufwudbonaden, och för andra en ring på handen. Plågorna, som nämnas v. 10, 11, innebära fasansfulla warningar, se Es. 66: 24.
_718.jpg&oldid=348877){kind=link}