| Sju änglar utgjuta sina skålar. | Uppenbarelse. | Kap. 16. | 717 |
och profeters blod, har du ock gifwit dem blod att dricka; de äro det wärde. Matt. 23: 34.
7 Och jag hörde altaret säga: Ja, Herre Gud, du allswåldige, sanna och rätta äro dina domar. Upp. 15: 3.
Många skola under dessa grufliga plågor anklaga den rättfärdige Guden för orättfärdighet och obarmhertighet, men här höja sig twå röster, som betyga, att han är rättfärdig och helig, och rätta och sanna hans domar. Den ena rösten kom från wattnens ängel. v. 5, den andra rösten kom från altaret, v. 7, och således i de ropande martyrernas namn. Se kap. 6: 9, 10.
8 Och den fjerde ängeln utgöt sin skål öfwer solen, och henne wardt gifwen magt att bränna menniskorna med eld.
9 Och menniskorna brändes med stark brand, och de hädade den Guds namn, hwilken hade magten öfwer dessa plågor, och de bättrade sig icke, så att de gåfwo honom ära. Es. 8: 21 f.
De fyra första wredesskålarne drabba jorden, hafwet, floder och wattenkällor, samt solen. Menniskorna blifwa plägade på sina egna kroppar, ett blodflödande samfundslif blifwer rådande, plågor uppstå i naturens riken, och solen bränner med odräglig hetta. Dessa plågor stå i sammanhang med de fyra första basunerna i kap. 8: 7—12, der haglet blandadt med blod drabbade jorden; uti hafwet wardt kastadt såsom ett brinnande berg; en stor stjerna såsom en brinnande fackla föll på tredje delen af floderna och på wattenkällorna, och tredjedelen af solen wardt slagen o. s. w. Basunerna antyda dessa straffdomar i allmänhet, men wredesskålarne betyda särskildt Guds wredesdomars utgjutelse öfwer antikrist och hans anhängare, samtidigt med uppfyllelsen af basunernas mera omfattande betydelse, hwilka äfwen höra till den yttersta tiden. Dessa straffdomar tjena icke till bättring för någon af dem som tagit märket på sig, utan till ökad förhärdelse.
10 Och den femte utgöt sin skål öfwer wilddjurets tron, och dess rike wardt förmörkadt, och de sönderbeto sina tungor af smärta.
11 Och de hädade himmelens Gud för sina smärtors och sina sårs skull och bättrade sig icke från sina gerningar.
Då den femte ängeln basunar, kap. 9: 1—12, och afgrundens brunn upplåtes, så utgjutes denna wredesskål i synnerhet öfwer wilddjurets tron, och hans anhängare blifwa utsatta för afgrundsplågor såsom af skorpioner. Men dessa plågor, ehuru förskräckliga de äro, förorsaka dock icke ånger och bättring, utan hädelse mot himmelens Gud.
12 Och den sjette utgöt sin skål öfwer den stora floden Eufrat, och dess watten torkade ut, på det att wägen skulle beredas för konungarne från östern. Upp. 17: 12.
Wilddjurets rike förmörkas, i synnerhet genom röken från afgrundsbrunnen, kap. 9: 2, 3. Nu komma genom borttorkandet af den stora floden Eufrat de änglar, som warit bundna, och medföra sina härar, kap. 9: 14—17, och dessa härar samlas till den stora striden, hwars förberedelse är antydd, v. 16. En förebild till Eufrats uttorkande skedde, då Babel eröfrades. Es. 44: 27. Jer. 50: 38.
13 Och jag såg ur drakens mun och ur wilddjurets mun och ur den falske profetens mun utgå tre orene andar, som liknade paddor.
14 Ty de äro djeflars andar, som göra tecken och gå ut till konungarne på hela jorden för att församla dem till strid på den dagen, den allswåldige Gudens stora dag. 2 Tess. 2: 9. Upp. 13: 13. 19: 19.
Med dessa paddor betecknas den förförande och tjusande ande, som i olika trefaldig gestalt skall utgå af dessa magter till att förföra menniskorna. De förförda blifwa då genom dessa tjusande willoandar samlade af Herren sjelf till den stora striden. Det är emot Kristus och hans folk de wilja strida. Striden beskrifwes utförligare i kap. 19.
15 Se, jag kommer såsom en tjuf; salig är den som wakar och bewarar sina kläder, att han icke må gå naken och de få se hans skam. Upp. 3: 3, 18.
Samma förmaning, som förekommet i brefwen till Sardes och Laodicea, kap. 3, wisar att dessa församlingar, såwäl som den i Filadelfia, hafwa sin motswarighet i de sista tiderna, då dessa profetior gå i fullbordan.
16 Och de församlade dem till den plats, som på ebreiska heter Harmageddon. Dom. 5: 19. 2 Krön. 35: 22.
Harmageddon betyder berget eller fältet wid Megiddo i stammen Manasses, der de hedniska skarorna församlade sig till ett krig emot Israel och ledo ett stort nederlag genom ett Herrens under; af himmelen streds emot dem, stjernorna i sitt lopp stredo emot Sisera, Dom. 5: 19, 20, och den profetiska segersången öfwer den striden slutar med de märkwärdiga orden: ”Alltså, Herre! förgånge alla dina fiender, men de, som honom kär hafwa, de ware såsom den uppgående solen i sin magt”. Dom. 5: 31. Med ett likartadt men wida större under skall Herren nedlägga sina fiender i skriden på den allswåldige Gudens stora dag. De sex wredesskålarna äro både särskilda straffdomar och förberedelser till den afgörande striden. Plågorna werka då förhärdelse i stället för bättring, likasom det skedde i Egypten.
17 Och den sjunde utgöt sin skål i luften, och en stark röst kom ut från
_721.jpg&oldid=348883){kind=link}