| Ny himmel och ny jord. | Uppenbarelse. | Kap. 21. | 725 |
klädda i alla sina egna gerningar. Alltså, icke blott för den allwetande Guden äro alla menniskor uppenbara, utan de blifwa uppenbara for hwarandra och för alla skapade förnuftiga wäsenden.
21 Kapitlet.
En ny himmel och en ny jord. Det nya Jerusalems härlighet.Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den första himmelen och den första jorden hafwa förgåtts, och hafwet är icke mer. Es. 65: 17. 66: 22. 2 Petr. 3: 13.
Hafwet är icke mer; hafwet, som nu betäcker den största delen af jordklotet, skall på den nya jorden icke mer finnas. Så wisar slutet af den heliga skrift åter till dess början. Den gamla himmelen och jorden, som Gud skapade i begynnelsen, förwandlas nu och gifwer wika för en ny himmel och en ny jord. Märk, att här står en ny himmel, men 2 Petr. 3: 13 står nya himlar och en ny jord. Wid Kristi sista tillkommelse, kap. 20: 11, sker en full skilsmessa mellan ondt och godt, rent och orent, förgängligt och oförgängligt. Så warda de orättfärdiga afskilda från de rättfärdiga, Matt. 25: 46, den nya jorden är förklarad och skild från all förgänglighet; allt det, som tillhör synd och död, samlas då liksom i en sjö af brinnande slagg, frånskild genom den sista domselden.
2 Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, nedkomma af himmelen från Gud, tillredd såsom en brud, prydd för sin man. Ebr. 12: 22.
Den gamla jorden flydde, kap. 20: 11. Dermed är också det gamla Jerusalem borta, men på den nya jorden nedkommer ett nytt Jerusalem, hwaraf det gamla war blott en ofullkomlig förebild. Detta nya Jerusalem är liksom en boning för den egentliga brudförsamlingen, för hwilken från himmelen beredes ett sådant stort och härligt tempel på den nya jorden. Nu är denna brudförsamling icke blott iklädd Kristi rättfärdighet, utan den är i ett förklaradt tillstånd genom en härlig uppståndelse och förenad till en fullkomlig, lefwande helhet.
3 Och jag hörde en stark röst från himmelen säga: Se, Guds tabernakel bland menniskorna, och han skall bo ibland dem, och de skola wara hans folk, och Gud sjelf skall wara med dem, deras Gud. Hes. 37: 27.
4 Och Gud skall aftorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke wara mer, icke heller sorg, icke heller rop, icke heller wärk warder mer, ty det första har gått till ända. Es. 25: 8. 26: 19. 35: 10. Es. 1 Kor: 15, 26. Upp. 7: 17.
Denna brudförsamling, det nya Jerusalem, utgör nu Guds tabernakel eller boning ibland menniskorna. Detta tabernakel är ett lefwande tempel för lefwande Gud; hwarje sken är en odödlig själ, som blifwit andeligen lefwande genom lifwets furste, Kristus; först lefwande i Anden genom tron på honom, och sedan lefwande äfwen lekamligen genom uppståndelse med en förklarad kropp. Rom. 8: 11. Dessa saliga äro då fullkomligt förlossade från alla följder af synden; tårar, död, gråt, rop och wärk eller pina skall icke finnas mer. Gud med dem, v. 3, syftar på det höga namnet Immanuel, Gud med oss; och detta i förening med det uttrycket: Guds tabernakel bland menniskorna, wisar, att betydelsen af namnet Immanuel och af tabernaklet just nu har gått i den allra fullkomligaste fullbordan. Synden och allt det gamla är nu fullkomligt förbi.
5 Och den som satt på tronen sade: Se, jag gör allting nytt. Och han sade till mig: Skrif; ty dessa ord äro wissa och sanna. Es. 43: 19. 2 Kor. 5: 17.
Härmed bekräftas så mycket uttryckligare hela denna uppenbarelsen fullkomliga sanning.
6 Och han sade till mig: Det är gjordt. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Jag skall gifwa den som törstar af lifwets wattenkälla för intet. Es. 44: 6. Upp. 1: 8, 11. Es. 55: 1. Joh. 7: 37. Upp. 22: 17.
För intet betyder, att hwar och en, som törstar, skall få all denna salighet alldeles för intet, alltså af idel nåd, af den trofaste frälsaren, som är A och O, begynnelsen och änden. Och då detta går i fullbordan, då är det gjordt; allt är då skedt, som i profetiorna blifwit utlofwadt. Om lifwets wattenkälla, se Joh. 4: 14. Upp. 22: 1, 2.
7 Den som öfwerwinner skall få detta på sin lott, och jag skall wara hans Gud, och han skall wara min son. Jer. 31: 33.
Få på sin lott, grt. ärfwa, det är, mottaga såsom arfsbesittning genom föreningen med Guds enfödde Son, i hwilken och för hwilkens skull den allsmägtige säger om hwar och en, som är införlifwad med honom: Jag skall wara hans Gud, och han skall wara min son.
8 Men de fega och de otrogna och de som hafwa öfwat styggelser och mördare och horkarlar och trollkarlar och afgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö, som brinner med eld och swafwel, hwilket är den andra döden. 2 Kor. 6: 9 f. Gal. 5: 21. Ef. 5: 5. Upp. 22: 15. 20: 14 f.
I motsats till de saliga, som förut nämnas, omtalas här de, som skola uteslutas; de fega, som frukta för försakelsen och striden; de otrogna, som icke wilja tro Guds ord; de som hafwa öfwat styggelser, som befläckat sig med uppsåtliga synder; mördare, som hata
_729.jpg&oldid=348907){kind=link}