| Lifwets flod. | Uppenbarelse. | Kap. 21, 22. | 727 |
enda perla, och stadens gata war rent guld, likt genomskinligt glas.
22 Och tempel såg jag icke deruti, ty Herren Gud, den allswåldige, är dess tempel, och Lammet.
Att guldet är såsom genomskinligt glas betecknar, att allt det förgängliga, äfwen det kostbaraste, har här gifwit wika för oförgänglighet och genomskinlig härlighet. Då nu de saliga äro omedelbart förenade med Gud och Lammet, då den ewige Guden genom enfödde Sonen, som är Gud och menniska, införlifwat denna saliga församling med sig sjelf, så behöfwes intet tempel mer till förmedling.
23 Och staden behöfwer icke solen eller månen, att de skola lysa deröfwer; ty Guds härlighet upplyser den, och dess ljus är Lammet Es. 60: 19. Upp. 22: 5.
Himmel, sol och måne o. s. w. äro nu förgångna, se kap. 20: 11. Guds härlighet, som meddelat sig genom medlaren Kristus, är nu de saligas ljus.
24 Och folken skola wandra i dess ljus, och jordens konungar bära sin härlighet och ära in i den. Es. 60: 3 f.
Såsom staden heter Jerusalem, så är den företrädeswis öppnad för de troende af Israels folk; men frälsta hedningar, som äro eller ännu skola blifwa meddelaktige i Israels borgerskap, wandra i dess ljus. I denna bildliga framställning få wi alltså tänka oss denna stad i midten af den nya jorden, på hwilken folk finnas allt omkring och skola strömma till staden från alla sidor.
25 Och dess portar skola icke tillslutas om dagen, ty natt skall icke wara der. Es. 60: 11, 20.
Den gamla naturordningen med ljus och mörkets omskiftelse samt wexling af dag och natt har upphört, och inga fiender finnas mer, som nu kunna intränga; ty deras lott är på andra sidan af ett stort swalg, som de ej kunna öfwerkomma, kap. 20: 15.
26 Och de skola föra folkens härlighet och ära in i den. Es. 66: 12.
27 Och intet orent skall der inkomma och ingen som gör styggelse och lögn, endast de som äro skrifna i Lammets lifsbok. Es. 35: 8. 52: 1. Upp. 22: 15. 3: 5. 13: 8. 20: 12.}}
Ingen kommer in i himmelen med oföflåtna synder och med ett oomwändt hjerta. Ingen är skrifwen i Lammets lifsbok, kap. 20: 15; Ef. 1: 4, utom de, som i nådens tid blifwit inympade i winträdet, Kristus, Joh. kap. 15, och som blifwit rengjorde från synden, 2 Kor. 7: 1. För att kunna ingå i den heliga staden är således nödwändigt att genom tron wara klädd i Jesu Kristi fullkomliga rättfärdighet och renad genom Lammets blod samt helgad i sanningen, så att styggelse och lögn äro bortrensade, 1 Joh. 1: 7. På grund af denna utkorelse äro alla dessa saliga redan från werldens begynnelse inskrifna i Lammets lifsbok. Se Ef. 1: 4. Rom. 8: 29, 30.
22 Kapitlet.
Skildringen af det nya Jerusalem fortsättes. Bekräftelse och afslutning.Och han wisade mig en flod med lifwets watten, hwilken, klar som kristall, utgick från Guds och Lammets tron. Hes. 47: 1 f. Sak. 14: 8.
I förebild blef detta lifwets watten uppenbaradt för profeten Hesekiel. kap. 47. Det himmelska Jerusalem, som förestället Guds tronstad på den nya jorden, framställes här under bilden af det första paradiset; alltså hänwisar nu det sista kapitlet i den heliga skrift åter till dess början, skapelseboken. Denna lifswattensflod är urbilden till den, som omtalas i 1 Mos. 2: 10, och en bild af den helige Andes kraft och af den andeliga lifsström, hwarom wår frälsare talar, Joh. 4: 14; kap. 7: 37—39. Genom detta kristallklara lifswatten, som utgår från Guds och lammets tron, har den nya skapelsen blifwit frambragd och blifwer derigenom widmagthållen i all ewighet.
2 Mellan stadens gata och floden står, på båda sidor, lifwets träd, som bär tolf skördar, gifwande en skörd för hwar månad; och trädets löf tjena till folkens läkedom. Upp. 2: 7. Hes. 47: 12.
Dessa lifwets träd äro widare en motswarighet till lifwets träd i paradiset; här är nu i oändlig och härlig fulländning det rätta paradiset, det paradis, som Kristus, den nye stamfadren, har förwärfwat och tillredt, och hwaraf det första blott war en förebild. Den tolffaldiga skörden betecknar den oändliga mångfald af himmelsk näring för alla de saliga, hwilken omwexlar, dock utan förgänglighet; ty solen och månen fortfara ej i ewigheten, der är icke mera dag och natt, månader och år; utan det uttrycket: hwar månad, motswarar här bilden af den tolffaldiga skörden. De underbart märkwärdiga orden: Trädets löf tjena till folkens läkedom, syfta ej på det nya Jerusalems, utan på den nya jordens innewånare.
3 Och intet förbannadt skall wara mer; och Guds och Lammets tron skall wara der inne, och hans tjenare skola dyrka honom. Sak. 14: 11.
Förbannadt kallades i det gamla förbundet de personer eller ting, på hwilka bann lades, att de blefwo förkastade och tillspillogifna, se 1 Kon. 20: 42. 3 Mos. 27: 28, 29. Jos. 6: 17, 18. Af Judarne ansågos hedningarne såsom af Herren sålunda förkastade och tillspillogifna. Men på den nya jorden finnes ingen, som är afskuren från lifsgemenskapen med Herren; Guds och Lammets tron är en alltid närwarande
_731.jpg&oldid=348913){kind=link}