| Eliphas straffar Job. | Jobs Bok. | Cap. 4, 5. | 11 |
när Han will; Han kan likasom bortblåsa dem, se 2 Thess. 2: 8.
10. Lejonens rytande, och lejinnans röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.
”Dessa lejon och lejinnor äro de rika och wäldiga på jorden, som undertrycka de fattiga.” Ps. 11: 2. Ps. 12: 5, 6.
11. Lejonet är förgånget, att det icke mera röfwar; och de unga lejon äro förskingrade.
12. Och till mig är kommet ett hemligt ord; och mitt öra hafwer deraf fått något märkeligt.
En gudomlig uppenbarelse uti en dröm, cap. 33: 15, 16. Detta slags uppenbarelse war i de äldsta tiderna wanligt. 1 Mos. 20: 6.
13. Då jag begrundade nattens syner, då sömnen faller på menniskorna;
14. Då kom fruktan och bäfwande mig uppå; och alla min ben förskräcktes.
15. Och då anden gick fram om mig, reste mig håret på min kropp;
Ordet anden kan ock betyda den stilla wind, som gick fram för Herran, 1 Kon. 19: 11, och som gick förbi; men den Helige Ande, som uppenbarar den fördolda sanningen, går icke förbi, utan blifwer stilla hos menniskan, om hon will emottaga Honom.
16. Då stod en för mina ögon, och dess skapnad kände jag icke; han war stilla, och jag hörde en röst:
Eliphas hade alltså i denna syn sett en otydlig gestalt, icke så tydlig som då Herren uppenbarade sig för Abraham. Sedan susingen tystnat, hörde Eliphas tydliga ord, som innehållas i följade verser:
17. Huru kan en menniska wara rättfärdigare* än Gud? Eller en man wara renare än Han, som honom gjort hafwer? *Job. 25: 4. Ps. 143: 2.
Menniskans naturliga sinne går alltid derpå ut, att hon will wara rättfärdigare än Gud, och detta war redan Adams mening, då han sade till Gud: qwinnan, som Du mig gifwit hafwer, gaf mig af trädet, så att jag åt. Alltid söker menniskan att rättfärdiga sig sjelf, så länge hon icke är upplyst af Guds Anda. I bedröfwelser och straffdomar tycker hon allt går henne wärre, än hon förtjent, och ännu orimligare tycker hon det wara, att hon skulle för sina synders skuld blifwa fördömd, alldenstund hon menar, att hennes synder icke äro så stora. Hon gör Gud till en orättwis domare och menar, att hon sjelf är rättfärdigare, billigare, renare och mildare än Han i sina domar.
18. Si, ibland sina tjenare finner Han icke trohet; och i sina Englar finner Han dårhet;* *Job 15: 14, 15. 2 Pet. 2: 4.
På sina tjenare tror Han icke, och sina englar tillräknar Han dårskap, d. ä. om sjelfwa englarne i himmelen skulle understå sig en sådan tanke, att icke alla Herrans wägar och domar äro heliga och rättfärdiga, så skulle de befinnas lögnaktige, och det skulle tillräknas dem såsom synd och dårskap.
19. Huru mycket mer de, som bo i lerhus och de der grundade äro på jorden, skola förtäras af makt.
Huru mycket mera måste Gud hålla en sådan tanke för dårskap hos menniskan, hwilkens själ bor uti ett hus af ler, en förgänglig kropp af jord, som icke kan wara till, utan att hafwa jorden till grundwal och som skall förtäras af makt!
20. Det warar ifrån morgonen intill aftonen, så warda de upphuggne; och förr än de warda det warse, äro de platt borta.
21. Och deras käraste förgås; och dö ock oförwarandes.
Deras käraste, nemligen den odödliga anden, öfwergifwer kroppen, och detta sker till och med oförwarandes, och utan att de förut kommit till den rätta wisheten. Således huru skulle den dödliga menniskan kunna wåga att säga något emot Herrans styrelse?
5. Capitel.
Gud är rättwis. Dårars lycka, frommas aga.Nämn mig en, hwad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstädes efter en helig;
”Wisa mig någon helig, som är af Gud oskyldigt plågad såsom du.”
2 Men en dåre dräper wäl wreden; och en owisan dödar nitet.
”Dårar och owisa kallar han här de lösaktiga och stolta menniskor, som efter Gud intet fråga, sådana skall Guds wrede och nit förderfwa.” L
3. Jag såg en dåre wäl rotad;* och jag bannade straxt han hus; *Ps. 37: 35.
Ordet dåre brukas ofta i stället för ogudaktig; ty otro och ogudaktighet äro den största dårskap. Eliphas war säker på, att den ogudaktiges lycka icke kunde ega bestånd, utan förutsade, att det skulle gå illa. Ordet banna eller förbanna brukas stundom om en sådan förutsägelse af förbannnelse eller undergång.
4. Hans barn skola wara fjerran ifrån helsan; och skola warda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
Helsan, d. ä. saligheten. De ogudaktiga, såwäl barn som föräldrar, äro fjerran ifrån nåd och hjelp af salighetens Gud, emedan de äro fjerran från Honom sjelf. Porten, d. ä. offentlig domsplats (tingssal), emedan offentliga ärender afgjordes i porten. De ogudaktigas efterkommande blifwa ofta grofwa brottslingar, som
_015.jpg&oldid=323340){kind=link}