| 24 | Job rättar sina wänner. | Jobs Bok. | Cap. 13. |
än med eder, ty Gud känner mitt hjerta och min wandel. Orden: träta med Gud bet. här stå till rätta inför Gud. Job wädjar ifrån menniskors omdöme till Herrans domstol. Detta är också den högsta tröst för alla falskeligen anklagade, oskyldiga menniskor, som lida orätt, att den rättfärdige allwetande Domaren i himmelen känner deras sak och dömer rätt.
4. Ty I uttyden det falskeligen; och ären alle onyttiga läkare.* *Job 16: 2.
Gud wet och uttyder allting rätt, men I uttyden min sak falskeligen och ären onyttige tröstare. Tröstare är läkare för hjertats sår.
5. Ack! att I kunden tiga, så worden I wise.* *Ords. 17: 28.
6. Hörer dock mitt straff, och akter på saken, der jag taler om.
Straff, d. ä. motskäl, förswar.
7. Wiljen I förswara Gud med orätt? Och för Honom bruka swek?
Att förswara Guds wägar och styrelse med swepskäl och på orätt sätt, är ett swek både mot Gud och menniskor, ty Hans ära lider derigenom, och menniskor blifwa beröfwade, ljuset, kraften och trösten af Hans sanning. Äfwen i wälmening är det aldrig tillåtet att wanställa rätt och sanning.
8. Wiljen I anse Hans person? Wiljen I gifwa eder i förswar för Gud?
Guds rättfärdighet är oskiljaktig från Hans wäsende. Jobs pröfning war icke emot Guds rättfärdighet, men denna pröfning stod med Guds rättfärdighet i ett helt annat sammanhang än Jobs wänner trodde. Äfwen till förswar för Herrans sak är det icke lofligt att förifra sig i kärlekslösa omdömen emot medmenniskor, se Matth. 7: 1, 5, ty man kan misstaga sig och ohelga Hans namn i stället för att ära det. Ett sådant omdöme blir lätteligen en förmätenhet, då menniskan wågar att sätta sig på Guds domstol, såsom om Han sjelf icke kunde förswara sin sak, eller såsom om Han icke wisste rätta tiden och sättet dertill.
9. Skall det ock blifwa eder wäl gångande, då Han skall döma eder? Menen I att I skolen gäcka Honom, såsom man gäckar en menniska?
Att tala orätt, fastän i wälmening för Herrans sak, är äfwen ett gäckeri emot Honom. Herrans trogna skola derföre i helig wördnad öfwerlemna saken åt Honom, så framt det icke gäller att med sanningens bekännelse ära Hans namn och förwara sig ifrån deltagande uti smädelser emot Honom, eller uti förnekande af Hans ord.
10. Han warder eder straffande, om I hemligen ansen personen.
Oriktiga, orätta omdömen om Guds wägar äro således aldrig tillåtna, äfwen om menniskan i välment afsigt och till förswar yttrar dem. De bewisa, att den, som så dömer och så förswarar Honom, har alltför ringa tankar om Hans outgrundliga wishet och heliga majestät. Det rätta förswaret för det hemlighetsfulla, stundom swåra uti Herrans wägar innehålles i Jesu ord: Det jag gör, wet du icke nu, härefter skall du det få weta. Joh. 13: 7.
11. Mån Han icke förskräcker eder, när Han kommer fram? Och Hans fruktan warder fallande öfwer eder.
12. Eder åminnelse warder liknad wid aska; och edra ryggar skola wara såsom en lerhop.
I åminnelsen önskar man ära och i ryggen kraft, men aska och ler trampad under fötterne. Både ära och kraft förlorar man och kommer på skam, äran blir aska och ryggen blir en lerrygg, då man icke låter sanningen och rättfärdigheten wara det högsta, man eftersträfwar. Utan sanning och rättfärdighet är sjelfwa kärleken blott en tom skugga, och Gud sjelf, som är kärleken, kan omöjligen bewisa sin kärlek utan fullkomlig rättfärdighet. Jobs wänner hade talat många sköna och sanna ord, men i oriktigt sammanhang och med orätt tillämpning, och fastän de gjorde det i wälmening, till Guds förswar, så blifwa de icke blott af Job skarpt tillrättawisade, utan sedan af Herran sjelf bestraffade.
13. Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14. Hwi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta min själ i mina händer?* *1 Sam. 28: 21.
Bita köttet med tänderna, d. ä. späka och gräma mig. Sätta min själ i mina händer, d. ä. lefwa i beständig dödsfruktan.
15. Si, Han warder mig dock dräpande, och jag kan icke afbida det; dock will jag straffa mina wägar för Honom.* *1 Cor. 11: 31.
Grt.: Si Han dödar mig och jag hoppas intet (annat); men blott min wandel inför Honom will jag förswara (mot edra beskyllningar).
16. Han blifwer ju min helsa; ty ingen skrymtare* kommer för Honom. *Matth. 24: 51.
Han sjelf blifwer min salighet, ingen skrymtare kommer för Honom. Dessa ord wisa Jobs förtröstan på Herran och hans fruktan för allt skrymteri.
17. Hörer mitt tal, och min uttydelse för eder öron.
18. Si, jag hafwer allaredan sagt domen af: jag wet, att jag warder rättfärdig.
Grt.: Si, jag hafwer redan beredt mig att stå till rätta (inför Herran). Jag wet, att jag får rätt (och att Han icke finner mig en brottslig skrymtare, såsom I menen).
19. Ho är den, som will gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga och förgås.
_028.jpg&oldid=344632){kind=link}