| Job om lifwets korthet. | Jobs Bok. | Cap. 13, 14. | 25 |
Grt.: Ho är den (menniska), som will gå till rätta med mig (och bewisa att jag har orätt); ty då will jag förstummas och dö.
20. Twäggehanda gör mig icke; så will jag icke gömma mig bort för dig.
Nu wänder Job sig med bön till Gud.
21. Låt din hand wara långt ifrån mig; och din förskräckelse förskräcke mig icke.* *Job 9: 34; cap. 33: 7.
Wänd dock plågan (riset cap. 9: 34, din plågande hand) och förskräckelsen ifrån mig, v. 26.
22. Kalla mig, och jag will swara dig; eller jag will tala, och swara du mig.
Jobs bön om Herrans utslag i saken genom en nådig uppenbarelse blifwer här förnyad. Job anser det såsom nödwändigt till Guds rättfärdighets ådagaläggande, att hans sak blifwer framställd i det rätta ljuset, emedan hans wänner hade med sina beskyllningar icke blott kastat skugga på Job, utan owetande äfwen nedsatt Guds rättfärdighet.
23. Huru många äro mina missgerningar och synder? låt mig få weta mina öfwerträdelser och synder.
Job bekänner sig på flera ställen wara en syndare, som icke kunde bestå inför Gud (v. 26; cap. 14: 17; cap. 39: 37), men här menar han de särskilda öfwerträdelser och synder, hwarmed hans wänner påstodo, att han hade ådragit sig sitt lidande.
24. Hwi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fiende?* *Job 19: 11; cap. 33: 10. Klagow. 2: 5.
Job wisste med sig sjelf, att han icke wille wara Guds fiende och uppsåtligen sätta sig emot Honom.
25. Will du så hård wara emot ett flygande löf? Och förfölja ett torrt halmstrå?
Med dessa liknelser uttrycker Job, att han kände sig wara ett intet inför den helige och mäktige Guden.
26. Ty du tillskrifwer mig bedröfwelse, och will förderfwa mig för min ungdoms* synders skull. *Ps. 25: 7.
Grt.: Du skrifwer bitterheter emot mig och låter mig ärfwa min ungdoms synder. Skrifwandet syftar på ett skriftligt utslag. Med bitterheter menas både synden och straffet, som i utslaget woro uppskrifna. Job anser sina plågor såsom ett sådant skriftligt utslag emot honom, som om hans ungdomssynder woro skrifna i hans sår. Skulle dessa pågor wara ett syndastraff, så wet Job ingen annan förklaring, än att Gud måste hafwa samlat alla hans ungdomssynder och nu hemsökt honom med strängt straff. Jobs ord wisa, att hans trosblick åter är fördunklad genom lidandet, och att han talar här från lagens ståndpunkt, såsom om han sjelf skalle lida det försonande straffet.
27. Du hafwer satt min fot i en stock, och gifwer akt på alla mina stigar;* och ser på alla mina fotspår; *Job 33: 11.
Job liknar sin sjukdom, som höll honom fången, wid ett wanligt straff, som bestod deruti, att förbrytarens fötter sattes i stock, hwilket ännu brukas i fängelser på somliga ställen. Se Ap. G. 16: 24.
Du ser på alla mina fotspår, d. ä.: om mina plågor äro syndastraff, så måste alla synder och äfwen det minsta stapplande i hela min wandel hafwa blifwit uppsökta af Gud, som allting ser.
28. Jag, som dock förgås som ett ruttet as; och som ett kläde, det ätet warder af mal.
Med denna liknelse syftar Job på sin sjuka och wanställda kropp.
14. Capitel.
Lifwets korthet, uppståndelse, hopp.Menniskan, af qwinna född, lefwer en liten tid, och är full med orolighet;
2. Wäxer upp som ett blomster, och faller af; flyr bort som en skugga, och blifwer icke.* *Job 8: 9. Ps. 90: 10. Ps. 103: 15. Ps. 144: 4. Es. 40: 6, 7. Ebr. 13: 14.
3. Och öfwer en sådan upplåter du dina ögon, och drager mig för dig i rätten.
Med dessa träffande liknelser beskrifwer Job menniskans swaghet och dödlighet. Job will härmed framställa, att han icke ens wore wärd, att Gud så noga gåfwe akt på hans wandel. Det är en wanlig känsla hos menniskan, då hon är under lagen och strängt hemsöktes af Herran, att han anser det wara hårdt, emedan hon är så swag och så obetydlig, ehuruwäl hon icke kan förneka sitt syndatillstånd eller sätta Guds rättfärdighet i fråga. Då den menniskan, som är under lagen, icke längre kan taga sin tillflykt till någon egen rättfärdighet, så will hon söka en tillflykt i sin obetydlighet och sitt intet.
4. Ho will finna en ren när dem, der ingen ren är?* *Ps. 51: 7. Es. 64: 6.
Här anförer Job en annan orsak, hwarföre Gud skulle skonsammare behandla honom. Då synden är allmän och ingen menniska är ren, så skulle Gud bewisa barmhertighet eller också hemsöka alla menniskor med lika så hårda lidanden, som Han lät gå öfwer Job. Äfwen detta språk talar menniskans hjerta wanligtwis, så länge hon antingen är i det säkra tillståndet eller under lagen, och will med sådana skäl dels wisa ifrån sig fruktan för fördömelsen, dels rättfärdiga sitt knot och sin klagan i motgångar och bedröfwelser.
5. Han hafwer sin förelagda tid; hans
_029.jpg&oldid=344634){kind=link}