| Job tröstar sig. Zophar anklagar. | Jobs Bok. | Cap. 19, 20. | 33 |
då ormen åstadkommit det första stora mandråpet och fört synden in i werlden, så utlofwades qwinnans säd, såsom det andeligen mördade menniskoslägtets Goel, såsom de fallnas hämnare, förswarare och återlösare. Ingen Goel, som blott war menniska, kunde motswara detta ords fulla mening, ty en menniska kunde wäl wara sin anförwandts blodhämnare och hämnas på mördaren, men kunde icke återgifwa nytt lif åt den döde, kunde icke återställa det utgjutna blodet och godtgöra hwad som war brutet, Men den af Gud sjelf utlofwade Goel, som Job här omtalar, är icke blott wår blodhämnare, som söndertrampar ormens hufwud, utan han gör den andeligen mördade menniskan till ett Guds barn genom ny födelse till nytt lif, Gal. 3: 26. 1 Pet. 1: 3, 4, förlossar henne ifrån synd och död, Matth. 20: 28. Rom. 8: 11, och återställer Guds beläte, som genom synden är förloradt. Job will således med dessa ord säga: Jag wet, att den Goel, som skall återlösa mig, åtager sig min sak och blifwer min förswarare, och att han skall till slut uppstå på jorden, uppstå utur grafwen med seger såsom dödens öfwerwinnas, göra mig rättfärdig och frälsa mig från döden och grafwen.
26. Och jag skall sedan med denna min hud omklädd warda; och skall i mitt kött få se Gud.* *1 Cor. 13: 12.
Grt.: Och sedan de förstört min hud, (skall) detta (ske), och från mitt kött skall jag skåda Gud. Nu har Job den fulla klarheten, att han både skall få erfara den i Herrans löften omtalade återlösningen ifrån synden, uppstå i de rättfärdigas uppståndelse och få skåda Gud och wara befriad från det swidande kött, som maskar nu förstörde.
27. Honom skall jag mig se; och mina ögon skola skåda Honom,* och ingen annan. Mina njurar äro upptärda uti mitt sköte. *Ps. 17: 15. 1 Joh. 3: 2.
Med stort eftertryck fortfar Job att bekänna: Honom skall jag mig se, d. ä.: denne Goel skall jag se till min wälfärd, mig till godo, skåda honom sjelf med egna ögon och icke främmande, d. ä.: icke såsom en främmande, utan såsom den blodsförwandt, som han har återlöst. Den tillsats, som följer på denna trosbekännelse, syftar åter på Jobs lidande: mina njurar äro förtärde uti mitt sköte. Dessa ord uttrycka Jobs innerliga längtan efter den förlossning, som han nu i tron skådade. Uppståndelsen är återlösningens fulländning och står med återlösningen i ett oupplösligt sammanhang. Till fullkomligheten af en Goel, sådan som en trogen israelit war förwissad skulle komma med högre återlösningsmakt än någon lekamlig blodsförwandt, hörde just detta, att han skulle kunna gifwa lif igen åt sina döda blodsförwandter; ty det war hufwudsakligen med afseende på döden han kallades Goel, såsom återlösare och återställare till nytt lif. Detta kunde ingen utom Han, som kom såsom Goel från himmelen och gifwer werlden lif. Joh. 6: 33. Detta är icke det enda ställe, hwaruti uppståndelsen i det Gamla Testamentet omtalas, men här är uppståndelsen uttalad med särdeles klarhet. Det är ganska lärorikt och tröstande, att för den lidande Job, just efter det förfärligare mörker, uppgick detta härliga ljus. Det är just i lidandets och pröfningens dunklaste natt den största klarheten födes hos Herrans trogna, som längta efter Hans Andas ljus.
28. Ty I sägen: Huru skola wi förfölja honom; och finna en sak emot honom?
Ty I sägen: om I sägen m. m.
29. Frukter eder för swärdet; förty swärdet är en hämnd öfwer missgerningar; på det I weta mågen, att näpst är till.
Så frukter eder m. m. Edra obarmhertiga anklagelser emot mig äro inför den rättfärdige Guden, som är min förswarare, eder tillräknade såsom missgerningar och kunna icke blifwa ostraffade.
20. Capitel.
Zophar om ogudaktigas lycka, arghet.Då swarade Zophar af Naema, och sade:
2. Deruppå måste jag swara, och kan icke bida;
3. Och will gerna höra, ho mig det straffa och lasta skall; ty mitt förstånds ande skall swara för mig.* *Ords. 18: 13.
Zophar, den tredje af Jobs wänner, uppträder med mera ytlighet och häftighet, än de twå föregående. Jobs härliga trosbekännelse om rättfärdiggörelse, frälsning och uppståndelse, hwarigenom allt det dunkla i Guds skickelse med honom skulle blifwa fullkomligt klart i det tillkommande lifwet, kunde Zophar icke fatta, utan fäster sig blott wid de sista klagoljuden i den lidande mannens tal. Såsom det ofta händer med dem, som äro häftiga, att de hafwa mycket förtroende till sig sjelfwa, så lider äfwen Zophar af detta fel. För sin häftighet har han ingen sådan ursäkt, som den lidande Job, ty han hade inga plågor; han hade bort tänka lugnt och hafwa medlidande med Job, som led till själ och kropp.
4. Wet du icke, att alltid så tillgånget är; ifrån den tiden menniskorna på jorden warit hafwa;
5. Att de ogudaktigas berömmelse står icke länge; och skrymtares glädje warar ett ögonblick?* *Ps. 37: 36.
6. Om hans höjd än räckte upp i himmelen, och hans hufwud komme in till skyn;
7. Så måste han dock på sistone
_037.jpg&oldid=344655){kind=link}