| 38 | Job swarar Eliphas. | Jobs Bok. | Cap. 22, 23. |
om han wille rätt omwända sig till Gud; men denna förhoppning war likaså grundlös i sin allmänna tillämpning, som wännernas beskyllningar.
26. Då skall du hafwa din lust i den Allsmäktige; och upplyfta ditt anlete till Gud;
27. Du skall bedja Honom, och Han skall höra dig; och ditt löfte skall du betala.
28. Ehwad du tager dig före, det skall Han låta dig wäl afgå; och ljus skall skina på dina wägar.
29. Förty de som sig ödmjuka, dem upphöjer Han; och den som sina ögon nederslår, han skall blifwa frälst;* *Ords. 29: 23. Luc. 18: 14.
Af dessa evangeliska sanningar kan man finna, att Eliphas hade mycken kunskap, så att sanningens ljus på den tiden ingalunda war så ringa, som man wanligtwis föreställer sig. Hade dessa sanningar blifwit med mera kärlek och i bättre sammanhang framställda för Job uti hans lidande, så skulle de hafwa werkat hos honom en ljuflig tröst.
30. Och den oskyldige skall hulpen warda; för sina händers renhets* skull skall han hulpen warda. *Ps. 18: 25.
Oaktadt en och annan evangelisk blick wisar Eliphas dock, att han ännu saknar det rätta ljuset. Hans mening är ännu, att den oskyldige måste hjelpas för sin oskyldighets skull, eller för en annans renhets skull. Om lag och rättfärdighet känner Eliphas mången härlig sanning, men om Guds oförtjenta, förlåtande och rättfärdiggörande nåd för den utlofwade Förlossarens skull har han ännu icke fått något rätt ljus. Men ett sådant ljus uppgick för Job, cap. 19: 25.
23. Capitel.
Job flyr till Guds dom, är otålig.Job swarade, och sade;
2. Mitt tal blifwer ännu bedröfwadt; min makt är swag för mitt suckandes skull.
Min makt är swag, grt: Min hand är tung, d. ä. mitt lidande af Herrans hand är tungt och förswåras genom suckande öfwer eder orättwisa.
3. Ack! det jag wisste, huru jag skulle finna Honom;* och komma till Hans stol; *1 Joh. 3: 21.
4. Och sätta min rätt fram för Honom; och uppfylla min mun med straff.
I förtröstansfull öfwertygelse och wisshet om Guds rättfärdighet och sin oskuld, beträffande sina wänners beskyllningar, önskar Job ännu, at Herren måtte uppenbara sig och slita twisten och låta hans oskyldighet komma i dagen.
Straff, grt: öfwertygelser, skäl, bewis.
5. Och förfara, hwad ord han mig swara wille; och förnimma, hwad Han mig sägande worde.
6. Will Han med stor makt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Grt.: Skulle Han emot mig anwända sin makt? Han skulle wända sig till mig.
7. Utan lägge mig före hwad likt är, så will jag wäl winna min rätt.
Grt.: Finge der en uppriktig förswara sin sak hos Honom, så skulle jag alltid af min domare blifwa frikänd.
8. Men går jag rätt framåt, så är Han der icke; går jag tillbaka, så warder jag honom icke warse.
9. Är Han på wenstra sidan, så fattar jag Honom icke; förgömmer Han sig på högra sidan, så ser jag Honom icke.
Hwart jag wänder mig, så kan jag icke synligen träffa Honom; ehuru Han är allestädes närwarande, så är Han öfwerallt förborgad och swarar mig intet.
10. Men Han känner wäl min wäg; Han försöke mig, så skall jag funnen warda såsom guld;* *Job 33: 9. Ps. 17: 3.
11. Ty jag sätter min fot uppå Hans själ; och håller Hans wäg, och wiker icke deraf;
12. Och träder icke ifrån Hans läppars bud; och bewarar Hans muns ord, mer än jag skyldig är.
Mer än jag skyldig är, grt.: mer än min stadga, d. ä. mer än på min egen wilja aktar jag på Hans muns ord.
13. Han är enig, ho will swara Honom? Och Han gör allt som Han will.* *Ps. 115: 3.
”Gud är en, men den enes är ingen medlare.” L. Hwilken längtan efter mera kunskap om Förlossaren, såsom medlare inför Gud, hade Job, isynnerhet i sin swåra pröfning!
14. Och om Han mig än wedergäller, hwad jag förtjent hafwer, så står ändå för Honom mycket tillbaka.
Grt.: Hwad som öfwer mig är bestämdt skall Han fullända, och mycket sådant som detta har Han i sinnet.
15. Derföre är jag förskräckt för Honom; och när jag det märker, så fruktar jag mig för Honom.
16. Gud har gjort mitt hjerta blödigt; och den Allsmäktige hafwer mig förskräckt;
17. Ty mörkret wänder icke åter med
_042.jpg&oldid=344669){kind=link}