| Guds allmakt och wishet. | Jobs Bok. | Cap. 26. | 41 |
ingen makt hafwer? Hjelper du honom, som ingen starkhet hafwer i armen?
3. Hwem gifwer du råd? Den som intet wet? Och du bär fram dina stora gerningar?
Dina stora gerningar, grt.: din stora insigt. Job will härmed säga, att hans wänners inbillade stora insigt för honom war en wanmäktig tröst.
4. För hwem talar du? Och inför hwem går anden ifrån dig?
Grt.: Hwilkens ande är af dig utgången? d. ä. Hwad för en ande är uti ditt tal? icke den sanna kärlekens, barmhertighetens och wishetens ande, icke Herrans ande, utan din egen ande. Job håller nu ett härligt tal om Herrans under i skapelsen, till swar på Bildads ord, och will härmed bewisa, att den stora hemligheten i Guds styrelse, hwarom de hade talat, härmed icke kunde förklaras.
5. De Reser ängslas under wattnen; och de som när dem bo.
Job börjar sin beskrifning af Guds makt med de nedersta djupen i skapelsen. De Reser, d. ä. de aflidne ogudaktiga qwida i afgrunden. Djupt under alla hafwets watten ända till dessa nedersta djup sträcker sig Guds makt och blicken af Hans allwetande öga, så att afgrundens innewånare bäfwa af ångest för Honom. Ordet Resar betyder ofta de aflidna ogudaktigas själar. Emedan resarne woro så ogudaktige, att man war wiss om deras fördömelse, så blef det brukligt att med detta ord beteckna de aflidna ogudaktiga i allmänhet, se 1 Mos. 14: 5. Refaim, Refaiterna, woro en särskild jättelik stam, men med samma ord betecknades sedan jättelika, ogudaktiga och i wåldsamhet utmärkta hedniska stammar i allmänhet. Särskildt torde wäl Job här syfta på de ogudaktiga, som nedsjönko i syndaflodens watten, se 1 Mos. 6: 4, och på Sodoms och Gomorrhas döda folk under det Döda hafwet. De som när dem bo, grt.; (under wattnen och) hwad deruti bor.
6. Helwetet är bart för Honom och förderfwet hafwer intet öfwertäckelse. *Ps. 139: 8. Ords. 15: 11. Ebr. 4: 13.
Helwetet, d. ä. afgrunden; Förderfwet, d. ä. döden (och dödsboningen). Uppb. 20: 14. Ords. 27: 20.
7. Han sträcker ut* norden på intet; och hänger jorden uppå intet. *Job 9: 8. Ps. 104: 2. Jer. 10: 12.
Jorden och alla himlakroppar swäfwa fritt i werldsrymden, de hållas och föras genom Herrans makt och hänga icke på någon ting. Det nattliga himlahwalfwet med nordens alla stjernor har Han utbredt på intet. I österlanden hållas ofta samtal i de klara nätterna under den sköna stjernhimmelen. Ett sådant samtal synes detta hafwa warit. Huru mycket högre war Jobs kunskap om himmel och jord än Hinduernas berömda wishet kunnat fatta, hwilka säga, att himlen är på ett högt berg (på Meru) och att jorden hwilar på ryggen af en stor sköldpadda! De, som tro, att menniskan utan uppenbarelsens ljus genom blotta förnuftet hade kunnat komma till den kännedom om skapelsens och naturens under, hwaraf christenheten nu är i besittning, kunde finna sitt misstag genom denna jemförelse. De upplyftaste bland Greker och Romare hade icke heller sådan kunskap som Job.
8. Wattnet samlar Han i sina skyar*; och skyarna remna icke der under. *Ps. 135: 7.
Molnen innehålla tunga och stora wattenmassor, men wattnet utgjutes icke strömwis, utan kommer i droppar för att wattna jorden, och äfwen detta hörer till Herrans under.
9. Han håller sin stol*; och utbreder sin sky derföre. *Es. 66: 1.
Grt.: Sin throns ansigte, d. ä. den synliga himmelen inhöljer Han i skyar.
10. Han hafwer satt ett mål* om wattnet, in till dess ljus och mörker blifwer ändadt. *1 Mos. 1: 9. Job 38: 10, 11. Ps. 33: 7. Ps. 104: 9. Jer. 5: 22.
Han har bestämt wattnets gränser allt intill ändan, då ljus och mörkers omskiftelse upphörer.
11. Himmelens stoder skälfwa, och gifwa sig för Hans näpst.
Himmelens stoder, d. ä. Himlens krafter. De grundkrafter och grundlagar i skapelsen, hwarigenom himmel och jord, himlakropparne och skyarne hafwa sin närwarande skick. Wid starkt åskwäder, i stormar och jordbäfningar m. m. är det såsom om dessa grundkrafter bäfwade. Men ännu större blir denna bäfwan, då den stora förwandlingen nalkas. Luc. 21: 26. Ebr. 12: 27.
12. För Hans kraft warder hafwet hasteligen stormande; och för Hans klokhet stillar sig hafwets höghet.* *Es. 51: 15. Jer. 31: 35.
13. På himmelen warder det klart igenom Hans wäder; och Hans hand drifwer bort hwalfisken.
Grt.: Genom sin anda hafwer Han beprydt himlarne, och Hans hand hafwer gjort den slingrande ormen, nemligen den stora stjernbild i norr, som kallas draken. Under det tindrande stjernehwalfwet wisar Job sina wänner några bewis på Herrans stora makt och nämner exempelwis den stjernbild, som kallades ormen eller draken. Job började med att tala om afgrunden och slutade med himlarymden, samt wisade, att Herrans makt och majestät sträcker sig öfwer allt. Ormen, som Job nämner, har samma namn som ormen i paradiset. Hedningarne i Babylon, bland hwilka stjernwetenskapen idkades såsom en del af deras gudalära, indelade stjernorna uti wissa bilder, åt hwilka de gåfwo allahanda namn. Dessa namn skulle för alltid i stjernskrift förwara minnet af wissa märkwärdiga ting, personer eller händelser, eller något af läran om deras afgudar. Ormen eller draken fick sitt namn till minne af syndafallet. De wisste, att den ormen war satan, men de föreställde sig hans bild bland stjernorna
_045.jpg&oldid=344678){kind=link}