| 50 | Elihu mot Job och hans wänner. | Jobs Bok. | Cap. 31, 32. |
37. Jag wille förkunna talet på mina gånger; och såsom en förste wille jag det frambära.
Grt.: Alla mina steg wille jag förkunna m. m.: oförskräckt och frimodigt wille jag för min wederpart framlägga hela min wandel i ljuset.
38. Om min jord ropar emot mig, och dess fåror alla tillika gråta;* *Hab. 2: 11.
Ingen torfwa jord eger jag med orätt och ingen fåra har warit wittne till, att jag förtryckt mina arbetare. Sjelfwa jorden och fårorne tagas här till wittne och föreställas såsom gråtande, då de se någon orätt begås, eller då de bearbetas af förtrycktas händer och fuktas af be fattigas tårar. Jorden gömmer dessa tårar och framhafwer dem såsom wittnen inför Honom, som allting ser.
39. Hafwer jag dess frukt obetalad ätit; och gjort åkermännernas lefwerne tungt:
40. Så wäxe mig tistel för hwete; och törne för bjugg. En ända hafwa Jobs ord.
Dessa ord äro också en edlig bekräftelse såsom i v. 8, 10.
32. Capitel.
Elihu inbillade klokhet.Då wände de tre män åter att swara Job, efter han höll sig rättfärdig.
2. Men Elihu, Baracheels son af Bus af Rams slägte, wardt wred uppå Job, att han höll sin själ rättfärdigare än Gud.
Nu uppträder Elihu och försöker att blifwa skiljedomare. Bus war hans fädernesland, som fått sitt namn af Abrahams brorson. 1 Mos. 22: 21.
3. Och wardt han wred uppå de tre hans wänner, att de intet swar funno, och dock fördömde Job.
Härmed är nu uttryckligen wisadt, att alla tre Jobs wänner, som talat, hade haft orätt. Då Job framlade för dem sin fromma wandel, så kunde de icke motsäga honom. Härmed är tillika wisadt, att de hade utgått ifrån en falsk synpunkt, då de hade påstått, att redan i denna werlden ogudaktighet alltid måste bestraffas och fromhet alltid belönas, och att, då en from menniska lider, dessa lidanden skulle wara ett bewis, att hemliga synder och inre ogudaktighet wore orsaken dertill.
4. Ty Elihu hade bidat, så länge de hade talat med Job, efter de woro äldre än han;
5. Derföre, då han såg, att intet swar war i de tre mäns mun, wardt han wred.
6. Och så swarade Elihu, Baracheels son af Bus, och sade: Jag är ung, och I ären gamle, derföre hafwer jag skytt och fruktat bewisa min konst på eder.
7. Jag tänkte, låt åren tala; och åldren* bewisa wishet. *Job 12: 12.
8. Men anden är i menniskan, och den Allsmäktiges Ande gör henne förståndig.* *Job 38: 36. Ords. 2: 6. Pred. 2: 26. Dan. 1: 17; cap. 2: 21.
En menniskas förstånd eller wishet beror icke på ålder och stånd, utan på den ande, Gud genom skapelsen gifwit henne, och ännu mera derpå, huruwida hon genom nådens Ande blifwit delaktig af den himmelska wisheten.
9. Mästarena äro icke de wisaste; och de gamle förstå icke hwad rätt är.
De, som innehafwa mästares ställning, namn och anseende, äro likwäl icke alltid de wisaste.
10. Derföre will jag ock tala, hör härtill; jag will ock bewisa* min konst. *Jer. 9: 23.
Konst, grt. kunskap.
11. Si, jag hafwer bidat, medan I talat hafwen; jag hafwer gifwit akt på edert förstånd, till dess I hafwen gjort en ända på edert tal;
12. Och jag hafwer haft akt uppå eder; och si, ingen är ibland eder, som Job straffa eller till hans ord swara kan.
13. I mågen tilläfwentyrs säga: Wi hafwa drabbat på wisheten, att Gud hafwer bortkastat honom, och ingen annan.
Jobs wänner hade påstått, att hans lidanden woro bewis, att han af Herren war förkastad.
14. Det talet gör mig icke fyllest; jag will intet swara honom, efter som I taladen.
Elihu kunde icke gilla hwad Jobs wänner hade talat.
15. Ack! de uppgifwas, och kunna intet mer swara; de kunna intet mer tala.
16. Efter jag nu bidat hafwer, och de kunna intet tala; förty de stå tyste, och swara intet mer;
17. Will jag dock swara min part, och bewisa min konst:* *Ords. 27: 2, 21.
Se v. 10.
18. Ty jag är så full med ord, att min ande ängslas i min buk.
19. Si, min buk är såsom must, den tilltäppt är, hwilken nya fat sönderslår;
Elihu liknar sin åstundan att uttala sina tankar wid en legel, som, uppfylld af nytt jäsande
_054.jpg&oldid=344700){kind=link}