| Elihu will öfwerbewisa Job. | Jobs Bok. | Cap. 32, 33. | 51 |
win, wore nära att söndersprängas. Se Matth. 9: 17.
20. Jag måste tala, att jag må få andas; jag måste upplycka mina läppar och swara;
21. Jag will på ingens person se, och ingen menniska till wiljes tala;
Elihu försäkrar, att han will bemöda sig att framställa sanningen rätt, hwarken till fördel för Job eller för de wänner, som hade talat.
22. Förty jag wet icke, om jag så gjorde, om min Skapare innan en kort tid mig borttagande worde.
Dessa ord wisa oss, huru Elihu ledes och uppfylles af en sann gudsfruktan, och att denna inledning till hans tal, som wid första påseendet kunde synas wittna om egenkärlek, icke får wilseleda oss. Den wisar blott, huru hans tålamod hade blifwit pröfwadt under de långa samtalen emellan Job och hans wänner, hwaruti han tyckte, att alla hade orätt; men att en skyldig aktning för de äldre fordrade hans tystnad.
33. Capitel.
Job förmanas att betänka plågors orsak.Hör dock, Job, mitt tal; och gif akt på alla mina ord:
2. Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i min mun;
3. Mitt hjerta skall tala rätt; och mina läppar skola säga ett rent förstånd.
Grt.: Efter mitt hjertas uppriktighet äro mina ord, och hwad jag wet skola mina läppar rent uttala.
4. Guds Ande hafwer gjort mig; och den Allsmäktiges Ande hafwer gifwit mig lif.
Förakta mig icke för min ungdoms skull, utan gif akt uppå, huruwida Guds Anda gifwit mig wishet, Han som har skapat mig och gifwit mig lifwet. Elihu nämner den Helige Ande såsom den Gudomspersonen, af hwilken själens beskaffenhet och utrustning närmast beror, se 1 Mos. 2: 7. Joh. 3: 5.
5. Kan du, så swara mig; kom fram jemte mig.
6. Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger; och utaf jord är jag också gjord;* *1 Mos. 2: 7. Pred. 12: 7.
Grt.: Si, jag är inför Gud lika med dig, också jag är skapad af jord. Job hade klagat, att Gud handlade med honom mera efter sin öfwermakt, och att Job derföre icke kunde tala om sin rätt, ehuru han tyckte sig lida orätt, cap. 9: 15. Elihu will nu wisa, att Jobs tal kunde wederläggas med blotta skäl, utan makt och majestät.
7. Dock du torf icke förfäras för mig; och min hand skall icke wara dig för swår.
Se cap. 13: 21.
Du torf icke: du behöfwer icke.
8. Du hafwer talat för mina öron; dina ords röst måste jag höra.
9. Jag är ren och utan all last; oskyldig, och hafwer ingen synd;* *Job 16: 17; cap. 23: 10; cap. 27: 5, 6.
10. Si, han hafwer funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fiende.* *Job 13: 24; cap. 16: 9: cap. 19: 11.
11. Han hafwer satt min fot i stocken och förwarat alla mina wägar,* *Job 13: 27.
Allt detta upptager nu Elihu utur Jobs tal, för att derpå grunda sin wederläggning och tillrättawisning.
12. Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke är rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
Det är en orättfärdighet, att du wågat att så framställa din sak inför den Helige och Allsmäktige Guden, som är så mycket högre än en menniska. Det är orätt, att du wågat fordra, att Han skulle swara dig; du borde ödmjukt underkasta dig och wara wiss om, att Han gör både rätt och wäl uti allt hwad Han gör.
13. Hwi will du träta med Honom, att Han icke gör dig räkenskap på allt det Han gör?* *Es. 40: 19.
Huru kan du begära, att Han nu, då det rörer dig, skulle gifwa en förklaring öfwer sina underbara skickelser?
14. Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
Grt.: Ty Gud talar en gång och en annan gång (och) man aktar det icke. Man lägger icke på hjertat hwad Gud både genom sitt uppenbarade ord och genom drömmar och allahanda skickelser gifwer menniskan att betänka, på det hon må fatta, hwad Han dermed will säga henne. Huru kan då menniskan klaga, att Gud icke kungör henne sin wilja.
15. Uti synens dröm om natten, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofwa på sängen;
16. Då öppnar Han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17. På det Han skall wända menniskan ifrån olycka; och förwara henne för öfwermod.
Genom drömmar uppenbarade Gud ofta sin wilja för öppna hjertan i Gamla Testamentets tid. De, som då hade någon kunskap om och trodde på den sanne Guden, hade icke det uppenbarade ordet i samma rika mått, som wi hafwa
_055.jpg&oldid=344703){kind=link}