| Elihu wilI öfwerbewisa Job. | Jobs Bok. | Cap. 33, 34. | 53 |
Israels barn i Egypten woro frälste ifrån döden, så snart Herrans Engel fann påskalammets blodstecken öfwer deras dörrar. Han skall förlossad warda, grt.: Förlossa du honom! Det är Fadrens ord till Sonen, så snart den ewiga rättfärdigheten genom den sålunda funna lösepenningen är tillfredsställd. Det är såsom om Fadren då wille förklara, att Hans rättfärdighet genom syndarens rättfärdighet i tron på Medlaren har fått sin fulla rätt, och att den benådade menniskan nu öfwerlemnades åt Förlossaren, för att göra henne allt det goda, som Hans ewiga kärlek åstundar.
25. Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen; och låt honom åter warda ung igen.
Grt.: Då skall hans kött warda friskare än i barndomen, han skall komma igen till sin ungdoms dagar. En sådan förlossning ifrån det lekamliga lidandet står här såsom en bild af själens förlossning från andelig sjukdom och från andelig och ewig död. Men äfwen från timlig bedröfwelse och lekamliga plågor blifwer menniskan stundom förlossad, så snart Herren har wunnit ändamålet med den hemsökelse och pröfning, Han låtit öfwergå henne, neml. själens frälsning. Behagar det Gud att låta det lekamliga lidandet äfwen derefter fortfara, så är det till trons pröfning och stärkande, till frambringande af allt härligare andeliga frukter (Joh. 15: 2).
26. Han skall bedja Gud, Han skall bewisa honom nåd;* Han skall låta se sitt ansigte† med glädje; och skall wedergälla menniskan hennes rättfärdighet. *Ps. 50: 15. Es. 58: 9. †Ps. 42: 3.
Så snart menniskan sålunda genom rättfärdiggörelse och ny födelse blifwit ett Guds barn, så kan hon åkalla Gud såsom Abba Fader. Då får hon erfara Guds nåd och i tron skåda Hans ansigtes ljus.
Wedergälla m. m. Grt.: Och Han återställer åt menniskan sin rättfärdighet. Den rättfärdighet, som menniskan genom syndafallet har förlorat, blifwer återställd i rättfärdiggörelsen, der Guds Sons rättfärdighet tilldömes den på honom troende, och den menniskan får ock af Herran nåd och kraft att wandra i rättfärdighet. Och om hon någon gång genom swåra hemsökelser wore misstänkt och misskänd såsom Job af sina wänner, så gör Gud äfwen derpå en sådan utgång, att den menniskans rättfärdighet blifwer återställd också inför medmenniskor.
27. Han skall för menniskorna bekänna, och säga: Jag hafwer syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
Sedan Elihu beskrifwit, huru Herren anwänder lidanden för att föra menniskan till sann omwändelse, så wisar han nu, huru lidandet åstadkommer ett ödmjukt sinne hos den omwända själen, så att hon förödmjukar sig äfwen inför sina medmenniskor; hon anser då sina synder såsom stora och lidandet deremot såsom ganska lindrigt.
28. Han hafwer förlossat min själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
Att prisa Gud är hjertats tungomål hos den frälsta och benådade menniskan, Ps. 97: 11, 12.
29. Si, allt detta gör Gud twå eller tre gånger med hwar och en:
Några gånger söker Herren menniskan mäktigt med sin nåd, men icke alltid och icke oupphörligt.
30. På det Han skall hemta hans själ igen utur förderfwet; och upplyser honom med de lefwandes ljus.* *Ps. 56: 14.
Nu har Elihu framlagt det ena stora ändamålet, hwarför Gud hemsöker menniskor med lidande, nemligen för att frälsa själen.
31. Gif akt häruppå, Job, och hör härtill; och tig, att jag må tala.
32. Men hafwer du något att tala, så swara mig. Säg, är du rättfärdig, jag will gerna höra det;
33. Hafwer du ock intet, så hör mig; och tig, jag will lära dig wisdom.
Elihu frågar här, om Job hade något att inwända emot hwad han hade talat, eljest wille han framlägga hwad han widare hade att säga Stillatigande medgifwer Job, att allt detta war rätt taladt, och han låter Elihu fortsätta.
34. Capitel.
Gud rättwis emot goda och onda.Och Elihu swarade, och sade:
Ordet swara betyder äfwen att fortsätta talet. Stundom brukas det i den mening, att talet, som börjas, är ett swar på tysta, icke uttalade tankar hos den, med hwilken man talar.
2. Hörer I wise mitt tal, och I förståndige akter på mig;
3. Ty örat pröfwar talet; och munnen smakar maten.* *Job 12: 11.
Såsom Gud har skapat munnen med smak för maten, så har Han skapat själen med förmåga att pröfwa rätt och sanning, så att om icke menniskans wilja gör motstånd mot sanningen, så kan hon förnimma och urskilja den. I samwetet ligger för sanningen ett outplånligt wittnesbörd, ehuru det till en tid kan nedtystas.
4. Låt oss utwälja en dom, att wi måge emellan oss känna hwad godt är.
Grt.: Låtom oss utforska det rätta, att wi må inbördes lära hwad godt är. Härmed förklarar Elihu, att hwarken Job eller hans wänner rätt framställt ämnet.
5. Ty Job hafwer sagt: Jag är rättfärdig;* och Gud hafwer förwägrat mig min rätt.† *Job 13: 18; cap. 23: 10. †Job 27: 2, 5, [et]c.
_057.jpg&oldid=344711){kind=link}