| Elihu om Guds rättfärdighet. | Jobs Bok. | Cap. 34, 35. | 55 |
23. Ty det warder ingen tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.
Gud behöfwer icke, såsom menskliga domare, någon tid till ransakning. Han hafwer tålamod och wäntar på menniskans bättring, men så snart alla medel, som Han anwändt till menniskans omwändelse, wisat sig wara förgäfwes; och den i Guds wisa rådslut bestämda stunden är kommen, så blifwer den menniskan bortryckt, utan att någon ransakning behöfwer ske. Allt blifwer i domen klart och uppenbart.
24. Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad:
25. Derföre att Han känner deras gerningar; och omstörtar dem om natten, att de skola sönderkrossade warda.
Emedan Han i innersta grunden känner både deras hjertan och deras wandel, så kan saken hastigt afgöras.
26. Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det:
Der man gerna ser det, d. ä. inför åskådare, som se derpå, såsom wid offentliga bestraffningar. Så blifwa de ogudaktiga för sin orättfärdighets skull bortryckta för hwars mans åsyn.
27. Derföre att de icke hafwa följt Honom efter; och förstodo ingen af Hans wägar:
28. Att de fattigas rop skulle komma inför Honom; och Han den eländes rop höra måtte:
Grt.: Att Han må låta komma öfwer dem den fattiges rop m. m. De hårda och obarmhertiga undfå slutligen helt hastigt den stränga dom, som de hafwa ådragit sig. Äfwen häruti wisar Gud sin rättfärdighet, att Han hörer de nödlidandes och förtrycktas suckar, och sjelf hjelper dem, som ingen hjelpare hafwa.
29. Om Han frid gifwer, ho will fördöma*? Och om Han förskyler anletet, ho will se uppå Honom ibland folken och menniskorna? *Rom. 8: 34.
Om Han gifwer frid och låter allt wäl gå för hela folk eller enskilda menniskor, ho will säga, att detta är orätt, och om Han åt en menniska gifwer den sanna friden, ho will fördöma? Rom. 8: 33, 34. Och om Han förskyler anletet, om Han undandrager sin nåd och sina wälgerningar, ho skulle då kunna med några förnuftsgrunder framtwinga Hans nådebewisningar?
30. Så låter Han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.
Grt.: På det skrymtare icke må regera till att förföra folket, d. ä. sådana hastiga omwexlingar, som förut blifwit nämnda, gör Gud, på det ogudaktiga menniskor icke må få öfwerwåldet i werlden och förföra allt folk. Från de styrande och från dem, som hafwa makt och anseende, utgår ofta mycket ondt, ty ondt exempel werkar allaskadligast, då det finnes hos dem, som innehafwa maktens och ärans ställning i lifwet.
31. För Guds skull will jag lida talet, och icke förmena det:
32. Hafwer jag icke drabbat rätt, så lär du mig bättre: hafwer jag orätt handlat, will jag icke göra så mer.
33. Man wäntar nu swar af dig: ty du förkastar all ting; och du hafwer begynt det, och icke jag. Wet du nu något, så tala:
Grt.: Skall det bero på dig, huru Han skall wedergälla? Ty du förkastar, ty du will utwälja och icke jag, så tala då, hwad du wet. Elihu talar här såsom å Herrans wägnar, då han säger: du will wälja och icke jag. Det war nemligen i Herrans namn och å Hans wägnar Elihu wille tala. Han förebrår Job, att han hade liksom tillwällat sig den rättighet att få förkasta eller undslippa en skickelse och utwälja en annan.
34. Wisa män låter jag wäl tala; och en wis man hörer mig.
35. Men Job talar owisligen; och hans ord äro icke wisa.
Grt.: (v. 34) Wisa män skola instämma med mig, och kloka män skola lyssna till mig (och medgifwa v. 35), att Job talar oförståndigt och att hans ord icke äro wisa.
36. Min Fader, låt Job försökt warda allt intill ändan, derföre att han wände sig till orättfärdiga menniskor.* *Ordspr. 21: 10.
Grt.: Min Fader! måtte Job få lida intill ändan, emedan han swarat såsom ogudaktiga män.
37. Han hafwer utöfwer sin synd ännu dertill hädat: derföre låt honom inför oss slagen warda; och träte sedan med sina ord inför Gud.
Grt.: Ty han lägger hädelse till sin synd, slår händerna tillsammans ibland oss (af otålighet) och talar många ord emot Gud. Nu ådagalägger äfwen Elihu brist på skonsamhet och medlidande, fastän hans insigt och wishet är stor.
35. Capitel.
Fromhet gagnar, arghet skadar icke Gud, utan menniskor.Och Elihu swarade, och sade:
Sedan Elihu bidat någon tid för att afwakta, om Job hade något att swara, fortsätter han sitt tal.
2. Håller du det för rätt, att du säger: Jag är rättwisare än Gud?
Så hade Job icke sagt, men Elihu drog af
_059.jpg&oldid=344717){kind=link}