| Elihu om Guds allmakt. | Jobs Bok. | Cap. 37, 38. | 59 |
8. Wilddjuret kryper uti skjul, och blifwer i sitt rum.
9. Sunnan efter kommer wäder; och nordan efter köld.
10. Af Guds Anda kommer frost;* och stort watten, då Han utgjuter. *Job 38: 29.
Grt.: Af Guds blåsande kommer frost, och wattnets widd sammangjutes (till is). Wattenytan blifwer såsom en gjuten spegel.
11. De tjocka skyar skilja sig, att klart skall warda; och igenom molnet utbrister Hans ljus;
12. Han wänder skyarna, hwart Han will, att de skola göra allt det Han bjuder* dem på jordens krets. *Ps. 148: 8.
13. Ehwad det är öfwer en slägt* eller öfwer ett land, då man finner Honom barmhertig. *2 Mos. 19: 18. 1 Sam. 12: 18.
Grt. (v. 12): Han wänder deras werk efter sina wisa radslut, att de uträtta allt hwad Han bjuder dem på jordens krets. Gud styrer allt hwad som sker, så att Hans afsigter måste befrämjas. Se Rom. 8: 28.
Grt. (v. 13): Ehwad det är till tuktan, om det är nyttigt för Hans jord, eller till barmhertighet, låter Han det inträffa.
14. Akta deruppå, Job; statt, och förnim Guds under;
15. Wet du, när Gud låter detta komma öfwer dem? Och när Han låter sina skyars ljus utgå?
16. Wet du, huru skyarne utsprida sig? Hwilka under de fullkomlige weta:
17. Att dina kläder warma äro, då landet är stilla af sunnan wäder?
Grt. (v. 16): Känner du molnets wigter, (känner du) den Allwetandes underwerk?
18. Ja, du utbreder icke skyarna med Honom, hwilka starka äro, och anseendes såsom en grund.
Såsom en grund, grt. såsom en gjuten spegel. I forntiden brukades blott gjutna metallspeglar.
19. Låt oss höra, hwad wi skola säga honom: förty wi räcka icke intill Honom för mörker.* *Ps. 18: 12.
I wårt förstånds naturliga mörker kunna wi ju icke fatta Herrans werk, wi kunna ju icke förstå Hans under i naturens rike, och ännu mindre i Hans konungsliga werldsstyrelse!
20. Ho skall förtälja Honom, hwad jag talar? Om någon talar, han warder uppslukad.
Så ofullkomligt är mitt tal inför Gud, att jag måste bäfwa för anklagelse och wedergällning; jag måste frukta förderf, om Gud efter mitt tal skulle wedergälla mig. Detta säger Elihu exempelwis om sig sjelf, för att wisa, att Job hade ännu mera orsak att bäfwa för en sådan dom.
21. Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när wädret blåser, göres det klart.
Grt.: Och nu ser man ju icke en gång på ljuset, som glänser i skyarna, då winden far deröfwer och gör det klart. Det swaga, menskliga ögat kan ju icke ens blicka in i den klara solen, då molnen skingras af winden; huru mycket mindre kan det menskliga förnuftets swaga öga skåda in i det ewiga ljuset!
22. Ifrån nordan kommer guld den förskräcklige Gudi till lof;
Grt.: Ifrån norden kommer guld: hos Gud är förskräckligt majestät. Från jordens dunkla gömmor kan det jordiska guldet framdragas, men ho will från det fruktanswärda majestätets fördoldheter framdraga Hans förborgade wishets skatter, som bor uti ett otillgängligt ljus!
23. Men den Allsmäktige kunna de icke finna, den så stor är i makten; ty Han måste ingen räkenskap göra* af sin rätt och rättfärdiga saker; *Job 33: 13.
Grt.: Den Allsmäktige, som är så hög i makt kunna wi icke fatta. Men Han är stor i dom och rättfärdighetsfullhet, och Han förtrycker icke. (Han gör dig icke orätt.)
24. Derföre måste menniskorna frukta Honom; och Han fruktar inga wisa.* *Es. 40: 13, 14.
Så har nu Elihu framställt Guds outransaklighet och dermed welat wisa, huru orätt Job hade gjort, då han liksom fordrat räkenskap af Gud för sitt lidande och önskat, att Gud skulle deröfwer gifwa honom en förklaring. Men äfwen detta tal af Elihu, ehuru han talat wisare än Jobs wänner, war icke tillräckligt att lösa den swåra frågan, som afhandlades mellan Job och hans wänner, och derföre täcktes Gud sjelf genom uppenbarelse gifwa den förklaring, som Hans tjenare Job hade önskat.
38. Capitel.
Gud straffar Job, prisar sin makt.Och HERren swarade Job uti ett wäder,* och sade: *1 Kon. 19: 11. Job 40: 1. Hes. 1: 4.
Detta wäder hade redan börjat cap. 36: 27, 33; cap. 37: 1, 5. Hwad Job flera gånger hade önskat, nemligen att Gud sjelf måtte uppenbara sig, det skedde. Fastän Herren nu icke uppenbarar sig i Nya Testamentet på samma utomordentliga sätt, så uppenbarar Han sig dock andeligen för hwarje hjerta, som beder derom. För den menniskan, som kommit till tro på Jesum och således lefwer det fördolda lifwet med Christo i Gudi, Col. 3: 3, är hela skapelsen en
_063.jpg&oldid=344728){kind=link}