| 66 | Leviathan beskrifwes. | Jobs Bok. | Cap. 41, 42. |
swärd, så rörer han sig icke; eller med spets, skott och harnesk.
Grt.: Om utan will till honom med swärd, kan det icke bestå, ej heller skott, spett och harnesk. Såsom berg motstår krokodilens hårda kropp både swärd och spjut.
18. Han aktar jern såsom strå; och koppar såsom ruttet trä.
19. Ingen skytt förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
20. Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfwande spetsar.
21. Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på gyttja.
22. Han gör, att djupa hafwet sjuder såsom en gryta; och rörer det ihop, såsom man blandar en salva.
23. Efter honom är wägen ljus; djupet aktar han såsom en gammal gråhårig.
Grt.: Han gör wägen efter sig ljus, man tycker floden wara hwitt hår. Hans wäg i wattnet blifwer hwit af fradga och skum.
24. På jorden kan ingen liknas honom; han är gjord till att wara utan fruktan.
25. Han föraktar allt det högt är; han är konung öfwer alla högmodiga.
Grt. Han är konung öfwer alla stolthetens söner (både wilddjur och stolta menniskor).
Det war en djup förödmjukelse inför det himmelska Majestätet, som behöfde werkas hos Job, och denna förödmjukelse har nu skett derigenom, att Gud genom denna tafla af skapelsens stora under wisat honom, huru ringa menniskan är emot den Guden, som skapat och uppehåller allt detta. Menniskan är så swag, att hon äfwen måste frukta för djuren; huru mycket mera bör hon då frukta för Skaparen! Menniskan är så kortsynt och förnuftet så inskränkt, att hon icke kan fatta Guds skapade werk och förklara naturens lagar; huru mycket mindre kan hon fatta Skaparens oändliga wishet! Och kan menniskan icke fatta Honom, så höfwes det henne, att med ödmjukhet och helig wördnad tillbedja Honom äfwen i de ting, som hon icke förstår, och i hwilka allt för henne är swårt och dunkelt. Detta måste Job nu besinna. Med denna djupa förödmjukelse har Job nu kommit till insigt, huru oförståndigt han talat, då han war nära att twifla på Guds rättfärdighet i Hans skickelser. Gud fann i sin wishet icke för godt att tala med Job från rättfärdighetens synpunkt. Detta war icke förenbart med det gudomliga Majestätets oändliga höghet. Det hade då warit, såsom om Skaparen wore skyldig att förswara sin rättfärdighet och förklara skälen till sina skickelser i werldsstyrelsen. Med förödmjukelsen blef också förklaringen öfwer Guds wishet och rättfärdighet åt Job gifwen. Han hade nu blifwit helad ifrån den fördolda egenkärlek och egenrättfärdighet, som oaktadt hans stora fromhet widlådde honom. Han war nu öfwertygad om, att Herren, den Allsmäktige, gör allting wäl, fastän menniskan icke alltid kan fatta det. Genom tuktan och Herrans tal fördes Job till rätt ödmjukhet och lefwande tro. Förut hade Job stundom talat ifrån lagens synpunkt och haft att göra med Gud såsom sin domare, inför hwilken wandel, förtjenst och wedergällning påtänktes. Men nu will den förödmjukade och af nådens ljus upplyste mannen hafwa att göra med Gud såsom Fader och helt och hållet bero af Hans wishet och faderskärlek. Han älskade sanningen; och Evangelii sanning, som han redan kände (cap. 19), blef nu genom förödmjukelsen mera klar och lefwande i hans själ.
Af Guds härliga tal till Job böra wi äfwen lära, att alla Hans skapade werk böra så betraktas, att de för oss predika om Gud och himmelska sanningar. Hwarje ting i naturen, allt ifrån stjernorna ända ned till hafwets djup, talar om Honom och will lära oss något om Honom. Hwarje skapadt ting är ursprungligen en Guds tanke, fastän genom synden och förbannelsen så mycket blifwit wanstäldt. Fåglarne under himmelen, fiskarne i hafwet och liljorna på marken predika om skapelsen och uppehållelsen, om Guds allmakt, wishet och godhet Matth. 6: 25, 30.
42. Capitel.
Job bekänner, beder, wälsignas.Och Job swarade HERran, och sade:
2. Jag wet, att du all ting förmår;* och ingen tanke är för dig fördold.† *Ps. 115: 3. Es. 40: 26. †Ps. 38: 10.
3. Det är en fåwitsk man, som menar fördölja sitt råd; derföre hafwer jag owisligen talat, det mig för högt är, och det jag icke förstår.
4. Så hör nu, låt mig tala; jag will fråga dig, lär mig.
Job tyckte sig förut wara wis, och han hade i sanning undfått stort ljus af Herran; men nu har han undfått ännu mera ljus, så att han rätt ser sin egen ringhet, bekänner och afbeder sin synd och längtar efter mera upplysning af Herran. Då menniskan kommit till sann ödmjukhet och lefwande tro, så har hon fortfarande hunger och törst efter mera ljus och mera nåd från Herran.
5. Jag hafwer hört dig med öronen; och mina ögon se dig ock nu.
På samma sätt som Job fick höra och se Herran i Hans uppenbarelses tecken, få wi nu icke höra och se Honom; men wi få höra och se Honom i ordet och i trons umgänge med Honom. Phil. 3: 20. Wi få höra och se Honom äfwen i Hans skapade werk, så snart wi låtit Hans Ande öppna wåra öron och ögon.
_070.jpg&oldid=344748){kind=link}