| Herren wälsignar Job. | Jobs Bok. | Cap. 42. | 67 |
6. Derföre gifwer jag mig skuld;* och gör bot i stoft och aska.† *1 Cor. 11: 31. †Jon. 3: 6.
Se v. 4.
7. Då nu HERren dessa orden med Job talat hade, sade HERren till Eliphas af Thema: Min wrede är förgrymmad öfwer dig, och öfwer dina twå wänner; förty I hafwen icke rätteligen talat om mig, såsom min tjenare Job.
Ehuru dessa tre wänner hade uttalat många sköna sanningar, så hade de dock gjort en orätt sammanställning och tillämpning deraf. Man kan hålla en predikan, som innehåller idel sanning och är mycket wacker, men likwäl i sammanhang och tillämpning så oriktig, att den leder åhörarne till den ewiga döden, om de rätta sig derefter. Guds utlåtande öfwer dessa mäns tal bör lära oss att alltid tänka på den allwetande domarens öra, som hörer alla wåra ord. Äfwen med talet kan menniskan ganska swårt försynda sig, och stundom är talet brottsligare än sjelfwa de syndiga gerningarne.
8. Så tager nu sju stutar, och sju wädrar, och går bort till min tjenare Job, och offrar bränneoffer för eder, och låter min tjenare Job bedja för eder; förty honom will jag anse, så att jag icke skall låta eder se, huru I hafwen bedrifwit en dårhet; förty I hafwen icke rätt talat, såsom min tjenare Job.
Ehuru Job också hade talat owisligt, så hade han dock talat med sanningskärlek och mera rätt än hans wänner. Märkwärdig är Herrans befallning om detta försoningsoffer och att de skulle låta Job bedja för sig. Härmed hänwisas de den rätte Medlaren och Förebedjaren från himmelen, som utlofwad war. På Honom syftade offren, af Honom woro de heliga menniskor i Gamla Testamentet, som Gud benådade med bestämmelse, på ett eller annat sätt förebilder, och äfwen Job war en förebild af Honom. Det presterliga i Jobs ställning, sedan han nu af Herran blifwit så rikt benådad, framträder här ännu mera än i cap. 1. Se 1 Pet. 2: 5, 9 och Jac. 5: 16.
9. Då gingo bort Eliphas af Theman, Bildad af Suah, och Zophar af Naema, och gjorde såsom HERren dem sagt hade; och HERren såg till Jobs person;* *1 Mos. 19: 21.
10. Och HERren wände Jobs fängelse, då han bad för sina wänner; och HERren gaf Job dubbelt så mycket, som han tillförene haft hade.
Jobs swåra sjukdom och lidande hade warit såsom ett fängelse, hwarutur han nu blef förlossad. De orden: då han bad för sina wänner, äro isynnerhet märkwärdiga, och wisa, att i sann kärlek till nästan och uppriktig förbön ligger alltid den största wälsignelsen för den menniskan sjelf, som utöfwar denna kärlek. Ju längre en menniska kommer i en sann tro och kärlek till nästan, desto mera andeligt och äfwen lekamligt godt får hon af Herran, i den mån Herren ser, att det länder till hennes wälfärd. Se Matth. 19: 29.
11. Och till honom kommo alla hans bröder, och alla hans systrar, och alla de honom tillförne kände, och åto med honom i hans hus, och wände sig till honom, och hugswalade honom öfwer allt det onda, som HERren hade låtit komma öfwer honom; och hwardera gaf honom ett stycke penningar och ett gyllene klenodium.
12. Och HERren wälsignade Job mer än tillförene, så att han fick fjortontusen får, och sextusen kameler, och tusen par oxar, och tusende åsnor.
13. Och fick sju söner, och tre döttrar;
14. Och kallade den första Jemina; den andra Kezia, och den tredje KerenHappuch.
Jeminaä bet. klar som dagen, Kezia wälluktande ört, och KerenHappuch sminkhorn. Alla tre namnen skola antyda skönhet, behag och ädla egenskaper.
15. Och wordo icke funna så dägeliga qwinnor i all land, såsom Jobs döttrar; och deras fader gaf dem arfwedel med deras bröder.
16. Och Job lefde derefter hundrade och fyratio år, så att han fick se sina barn och barnabarn,* allt intill fjerde led. *Ords. 17: 6.
17. Och Job blef död, gammal och mätt af lefwande.* *1 Mos. 25: 8; cap. 35: 29.
Herrans, Herrans Ande är med mig; derföre hafwer Herren smort mig; Han hafwer sändt mig, till att predika dem eländom, till att förbinda de förkrossade hjertan, till att predika de fångar förlossning, och dem bundnom öppning: — — Till att skaffa de sörjande i Zion, att dem skall prydning för aska, glädjeolja för sorg, och sköna kläder för en bedröfwad ande, gifwen warda, att de skola kallas rättfärdighetens träd, Herrans plantering till pris. Es. 61: 1, 3. Denne predikaren från himmelen, Christus, som är rättfärdighetens och salighetens wäg för den fallna menniskan, uppenbarades ifrån begynnelsen och under alla tider för sådana hjertan, som icke stodo emot Guds Anda. Åt Job hade Han redan gifwit mycken nåd, mycket ljus och en innerlig längtan efter den rättfärdighet, som
_071.jpg&oldid=344751){kind=link}