| 68 | Jobs Bok. | Cap. 42. |
innehålles i Evangelii hemlighet; men det war icke förr än i det swåra lidandet Herren behagade på ett underbart sätt så predika för honom, att ben kunskap om rättfärdigheten genom tron, som han redan förut egde (cap. 19), blef klar och lefwande i hans hjerta. Det swåra lidandet upptäckte för honom, att han, oaktadt all sin fromhet, på ett så fint sätt, att han sjelf icke märkte det, sökte återupprätta sin egen rättfärdighet. Den innerliga och djupa hjertats förkrosselse, hwarigenom menniskan drifwes ifrån sig sjelf helt och hållet till Herran och Hans nådelöften, fulländades hos Job egentligen genom lidandet och igenom Herrans uppenbarelse och predikan. Wisserligen är denna predikan, som af den himmelske predikaren synes så owäntad och underbar, icke wid första påseendet ett Evangelium för den bedröfwade själen; men Job kände förut sjelfwa grunden af Evangelii innehåll, Herrans löften om Frälsaren och försoningen. Job behöfde blott en djupare insigt om Herrans oändliga makt och rättfärdighet och om sitt eget intet, för att nu såsom en arm syndare med mera angelägenhet än förut taga emot syndernas förlåtelse, nåd och rättfärdighet af Guds blotta förbarmande. Herren wisade honom detta. Job war förut rättfärdig (cap. 1: 8), men blef nu stadfästad i denna rättfärdighet, som är af tron allena. Under de swåraste frestelserna hade han stundom råkat under lagen. Job förödmjukade sig nu och bad om nåd, han bekände sin fåwitskhet, cap. 42: 3, gaf sig sjelf skuld och gjorde bot i stoft och aska, cap. 42: 6. Och då gaf Herren honom rätt, hwad han hade talat blef rätt, så snart han kom i en rätt ställning till Herran, cap. 42: 8. Det syndiga blef förlätet och borttaget, men det rätta stod qwar och kom på sin rätta plats. Att Herren nu gaf honom rätt, bewisar ock, att han blef rättfärdiggjord genom tron på Medlaren, som utlofwad war. Så länge menniskan icke är rättfärdiggjord af Herran, så innehålles alltid något orätt i allt hwad hon tänker, i allt hwad hon talar och i allt hwad hon gör; emedan hjertat ännu icke är i rätt ställning till Gud. Syndens kraft, ormens hufwud är då i den menniskan ännu icke krossadt, utan sprider en giftblandning, en blandning af lögn öfwer de bästa tankar, ord och gerningar, som menniskan kan åstadkomma. Men så snart Herren får wända menniskans hjerta till Evangelii sanning, så blifwer han sann både i sitt wäsende, i sitt tal och i sitt lefwerne. Således kunna wi af Jobs bok lära rättfärdighetens wäg. Ps. 32: 1, 2.
Men äfwen sedan en menniska blifwit genom sann och lefwande tro med Herran förenad och delaktig af den rättfärdighet, som är förwärfwad genom Medlarens försoning, så widlåda syndiga böjelsen i hjertat och swaghetssynder i lefwernet, som måste bekämpas och öfwerwinnas, och om de äro fördolda, måste de uppdagas för att kunna besegras. Derföre äro bedröfwelser och lidanden nödwändiga för Jesu efterföljare såsom medel, hwarigenom Herren renar och luttrar dem, alltmera förödmjukar dem och bortbränner i lidandets ugn det qwarblifna slagg af egenrättfärdighet, sjelfwiskhet, högmod, egennytta och allt annat ondt, som welat lägga sig såsom frestelse och snara omkring deras hjertan. Genom lidandet blifwa de också mera drifna till Herran och undfå ett fullare mått af Hans nåds rikedomar. Derigenom blifwer lidandet för Guds barn medel till helgelse och tillwäxt i nåden. Se Rom. 8: 17, 18, 28. 2 Cor. 4: 16, 17. Ebr. 12. Wi lära således af Jobs bok äfwen helgelsens wäg.
Både i rättfärdiggörelsen och i helgelsen är satan menniskans motståndare och anklagare. Han står emot henne inför Guds domstol och framhåller alla hennes synder, på det han icke må wåga att tro på nåden och blifwa rättfärdiggjord, och detta motstånd får den nådesökande menniskan erfara i sitt hjerta, der han liksom får höra en röst, sägande: för dig är det för sent, du är en för stor syndare för att kunna få nåd. Se Zach. 3, som utförligt handlar om detta motstånd. Och sedan rättfärdiggörelsen har skett och menniskan blifwit ett Guds barn, så har motståndaren wisserligen förlorat sin rätt och sitt wälde öfwer den menniskan, men han följer henne med särdeles waksamhet på hennes lefnadswäg, han uppsöker alla hennes fel och brister och frambär dem såsom åklagare inför den himmelske domaren och yrkar, på grund af Guds rättfärdighet, att den menniskan för dessa synders skull icke tillhörer Guds rike, utan hans (satans) rike, emedan synden är hans. Dessa anklagelser wederläggas inför Gud genom Återlösarens fullkomliga rättfärdighet; så länge själen i tron håller sig fast wid Honom, så eger hon Hans rättfärdighet och fullkomlighet och har i Honom en förswarare när Fadren. 1 Joh. 2: 1, 2. Men det måste i hela Christi trogna församling, och hos hwar och en af dess medlemmar särskilt, ådagaläggas, att de hafwa tro på Christum, att de hafwa Christi sinne, att deras kärlek till Honom öfwerstiger egenkärleken och werldskärleken, och att Hans rättfärdighet, som igenom tron är deras, har makt att öfwerwinna synden. Derföre fick satan tillåtelse att fresta och plåga Job, och detta är blott ett enskildt exempel, hwarmed Guds Anda har welat för oss uppenbara, huru de otaliga bedröfwelser, frestelser och motgångar, som öfwergå den trogna församlingen, stå i ett djupt sammanhang med syndens upphof, som är en lögnare och en mandråpare af begynnelsen. Såsom han frestade Job, så frestar han de trogna ännu, fastän på otaliga olika sätt, och ehuru menskliga ögon icke kunna se honom. Icke wisste Job och hans wänner, hwarifrån hans lidanden kommo. Han ansåg dem såsom kommande från Herran, och detta war rätt; ty satan kunde icke göra någonting utan Herrans tillstädjelse. Genom tålamod och tro allt intill döden måste Herrans trogna i Christi Anda och kraft öfwerwinna åklagaren. Uppb. 12: 11. Satans anfall emot de trogna består stundom uti swåra själsqwal, twifwel, anfäktelser, hädiska tankar emot Gud och Hans ord, såsom glödande skott, och uti de mångfaldigaste frestelser. Se 2 Cor. 12: 7. Eph. 6: 12. 1 Pet. 5: 8 och Uppb. 12: 9, 10, der han omtalas både såsom plågare, frestare och åklagare. Stundom bestå hans anfall i andra lidanden. Se Luc. 13: 16. Redan af Jobs bok lära wi att känna den mäktige motståndaren, som Guds barn i
_072.jpg&oldid=344754){kind=link}