| Psaltaren. | Ps. 1. | 71 |
härar lofsjunga tillika med Hans återlösta. Det är i några af Psalmerna såsom man hörde
hela naturen med otaliga tungor sjunga Skaparens lof i klagande, längtande toner, uttryckande
kreaturens (skapelsens) högeliga åstundan, som wäntar efter Guds barns härliga frihet, genom
hwilken också skapelsen skall warda fri af förgänglighetens träldom, Rom. 8: 19, 21. I
Psalmerna få wi också höra Guds Andas tal till menniskorna. Han har i detta tal öppnat sitt
hjerta för den fallna werlden. I Psalmerna få wi höra alla nådehungriga och alla fromma
hjertans tal med Gud, och wi få i dem äfwen höra, huru ogudaktiga och otrogna hjertan tala
emot sin Skapare och Återlösare.
Psaltaren har i alla tider warit, den är och skall blifwa för Guds församling intill ändan en outtömlig skattkammare af lärdom, warning, ledning, råd, tröst och hugswalelse. Den är en himlastege, hwarpå icke blott Guds englar fara upp och neder till deras tjenst, som saligheten ärfwa skola, utan derpå fara ock de trogna upp till himmelen i trons och bönens dagliga himmelsfärd, och Herren sjelf stiger derpå ned till sina utkorade, som ropa till Honom dag och natt. Luc. 18: 7.
Af Judarna blef Psaltaren indelad i fem böcker på följande sätt:
- I anseende till innehållet kunna Psalmerna fördelas på följande sätt:
Läropsalmer: Psalm 1, 5, 15, 34, 37, 46, 48, 49, 50, 53, 62, 63, 66, 68, 76, 78, 81, 82, 87,
90, 91, 93, 95, 97, 101, 104, 111, 112, 113, 115, 119, 121, 127, 128, 133, 139, 146.
Botpsalmer: Psalm 6, 25, 32, 38, 51, 102, 130, 143.
Klagopsalmer: Psalm 3, 7, 9, 10–14, 17, 28, 35, 36, 41–44, 52, 55, 56, 58, 59, 69, 73,
74, 77, 79, 80, 83, 88, 109, 120, 129, 137, 141.
Bönepsalmer: Psalm: 4, 20, 26, 27, 31, 39, 54, 57, 60, 61, 64, 67, 70, 71, 85, 86, 94, 108,
123, 124, 125, 126, 131, 132, 140, 142, 144.
Lof- och Tacksägelsepsalmer: Psalm 18, 19, 21, 23, 29, 30, 33, 47, 65, 75, 84, 92, 96, 98,
99, 100, 103, 105, 106, 107, 114, 116, 117, 122, 134, 135, 136, 138, 145, 147, 148, 149, 150.
Prophetiska eller Rikspsalmer: Psalm: 2, 8, 16, 22, 40, 45, 72, 89, 110, 118. Men
innehållet är dock så fullt och rikt, att hwarje Psalm innefattar wida mer, än som kunde hänföras
till någon wiss öfwerskrift uteslutande; ty de fleste äro på en gång både Läropsalmer,
Bönepsalmer, Tröst- och Tacksägelsepsalmer.
1. Psalm.
Gudfruktigas och ogudaktigas skillnad.Säll är den, som icke wandrar uti de ogudaktigas råd, och icke träder in uppå de syndares wäg:* ej heller sitter der de bespottare sitta.† *Ords. 1: 10; cap. 3: 31; cap. 4: 14; †Ps. 26: 4, 5. 2 Cor. 6: 14, [et]c. 2 Pet. 3: 3.
Då wår Frälsare predikade Evangelium om rike, så började hans predikan med ordet ”salige”. Matth. 5: 3. Psaltaren börjar äfwen med ordet säll eller salig, grt.: sällheter, saligheter! (Saligheter har den, som icke wandrar uti de ogudaktigas råd m. m.) Lycklig, säll och salig will hwarje menniska gerna blifwa, fastän de fleste icke weta, hwaruti den rädda sällheten och saligheten består. Med ordet säll tillbjudes himmelriket åt alla, som wilja inträda rätt uti Psaltarens helgedom och sålunda förenas med Herran, som de der lära känna och tillbedja. De ogudaktige äro alla de, som lefwa utan Gud, alla säkra, oomwända syndare. Deras råd betyder hela den säkra werldens tänkesätt och wandel. Syndares wäg är den reda wägen, på hwilken de wandra. Af bespottare finnas många olika klasser af olika grader i fräckhet. Alla, som förakta eller försumma att begagna Guds ord, äro bespottare, fastän många af dem icke weta det. I ännu högre grad äro de bespottare, som drifwa gäckeri med Guds ord och göra uppenbart motstånd mot Guds rike. På den breda wägen får den rättfärdige icke wandra, ej heller hafwa lust i de menniskors samqwäm och sällskap, hwilka icke frukta Gud.
2. Utan hawfer lust till HERrans lag, och talar om Hans lag både dag och natt.* *Jos. 1: 8. Ps. 119: 55, 62.
Med Herrans lag menas här hela Guds ord, både Lagen och Evangelium, ty Evangelium är med ifrån början i den Heliga Skrift, och Lagen är äfwen med Evangelii ord förenad i Nya Testamentet, men i dess djupaste betydelse; se Matth. 5, 6 och 7 cap., Rom. 10: 3–13. I Guds ord är Gud sjelf, och i ordet har den rättfärdiggjorda menniskans hjerta umgänge med Gud. I denna vers beskrifwes således trons fördolda lif med Christo i Gudi. Själens tankar och betraktelser öfwer Herrans ord är ett inre tal i de trognas hjertan.
3. Han är såsom ett träd* planteradt wid wattubäckar, hwilket sin frukt bär i sinom tid, och dess löf förfalna icke; och hwad han gör, det lyckas wäl. *Ps. 92: 13, [et]c. Es. 60: 21; cap. 61: 3. Jer. 17: 8.
Den som går ut ifrån synden och werlden (v. 1) och blifwer född på nytt genom
_075.jpg&oldid=344763){kind=link}