| 76 | Ps. 4, 5. | Psaltaren. |
och isynnerhet Gud, som hade gifwet honom det. Gud sjelf blef genom upproret emot konungen wanärad; deras företag war en synd och således fåfänglighet och ett lögnens werk. Så är också allt motstånd emot wår rätte konung Christus en fåfänglighet, och all otro på Honom är i sig sjelf den djupaste lögn, ett werk af lögnens fader.
4. Besinner dock, att HERren förer sina heliga* underligt: HERren hörer, när jag åkallar Honom. *Ps. 86: 2.
Sina heliga, sina rättfärdiga (se v. 2) förer Herren med underbar nåd och barmhertighet genom förödmjukelse till upphöjelse, genom smälek till ära, genom bedröfwelse till fröjd. Es. 61: 3. Fienderna skola besinna, att Herren sjelf beskyddar sina tjenare. Då fienderna angripa dem, så hawa de att göra med den mäktige beskyddaren i himmelen.
5. Warder I wrede, så synder icke;* taler med edert hjerta på edra sängar, och bider. Sela. *Eph. 4: 26.
David förmanar sina fiender, att om de woro upptände af wrede emot honom, så skulle de dock wakta sig, att de icke syndade emot Gud. De skulle öfwerwäga saken i stillhet i sina hjertan och bida, wara stilla och låta Herran styra.
6. Offrer rättfärdighet;* och tröster uppå HERran. *Ps. 51: 21. Rom. 12: 1.
Först uppmanar de till besinning och stillhet, v. 5, och här förmanas de till ånger och bättring, på det de må kunna genom offer, 5 Mos. 33: 19, få syndernas förlåtelse i tron på offrens betydelse, blifwa rättfärdige och kunna förtrösta på Herran.
7. Månge säga: Huru skulle den wasa oss hwad godt är? Men upplyft, HERre, öfwer oss ditt ansigtes ljus.* *4 Mos. 6: 26. Ps. 80: 4.
Grt.: Många säga: ho skall wisa oss hwad godt är? Fienderna wille störta David, och ibland hans trogna anhängare woro många fulla af misströstan, bekymmer och rådlöshet i nödens stund. I denna dunkla och swåra pröfwning söker David både ljus och råd och hjelp från Herrans ansigte. Detta är för alla trogna den bästa tillflykt och den högsta tröst i all nöd och ångest, som ofta är så stor, att ingen menniska kan trösta eller råda.
8. Du fröjdar mitt hjerta, ändock de andre mycket win och korn hafwa.* *Ps. 17: 14.
Grt.: Du fröjdar mitt hjerta mer, än då de andre mycket win och korn hafwa. Fröjden i Herranom öfwergår all jordisk fröjd. I skördetiden, isynnerhet då skörden war riklig, skallade i Judalandet fröjdesånger öfwer berg och dalar. Men ett troget hjertas lofsång uppstiger till himmelen wid hwarje stråle af nådens ljus ifrån Herrans ansigte, som det får förnimma.
9. Jag ligger och sofwer allstinges i frid: ty allena du, HERre, hjelper mig, att jag må säker bo.* *Ps. 3: 6.
Allstinges: helt och hållet, fullkomligt.
Då ljuset lyser i själen ifrån Guds ansigte, så är hjertat lugnt äfwen i fara och motgång. Davids bön och förtröstan är hela den trogna församlingens bön och förtröstan i alla tider, och häraf skall hwart och ett Guds barn lära, hwad det bör göra, och huru det skall förhålla sig i bedröfelsens tid.
5. Psalm.
Emot wåld, falka lärare.En Psalm Davids, till att föresjunga för arfwet.
För arfwet: detta ord kan efter grt. betyda arfwedelarne och åsyftar då de rättfärdigas och ogudaktigas olika arfwedelar. Men ordet kan också betyda ett blåsinstrument, och då inehålles här en föreskrift om den musik, som med denna Psalmens sång skulle förenas.
2. HERre, hör mina ord; gif akt uppå mitt tal.* *Ps. 17: 1.
3. Gif akt uppå mitt rop, min Konung och min Gud; ty jag will bedja inför dig.
4. HERre, bittida* hör min röst; bittida will jag skicka mig till dig, och taga der wara uppå. *Ps. 55: 18. Ps. 63: 2, 7.
Det synes, att denna Psalm diktades om morgonen på en tid, då David war i stor nöd och swår pröfning. Sannolikt war han ännu wid Sauls hof och förföljdes af mäktiga fiender. Hwarje morgon bör själen på nytt skicka sig och bereda sig till Herrans tjenst. Hos warje from menniska måste också de timliga göromålen hwarje deg wara en beständig gudstjenst, Col. 3: 17. Själen beredes, då hon beder, och Herren hörer hennes röst. Hon skall taga wara uppå Herrens ord och Hans Andas nådewerkningar i hjertat. Då kan hon också bättre sköta sin timliga kallelses dagliga pligter.
5. Ty du är icke den Gud, hwilken ett ogudaktigt wäsende behagar; den der ond är, han blifwer icke för dig.
Den otrogne är ond, ty han undandrager sig ifrån Herran, och den sig undandrager gör det till sin förtappelse, Ebr. 10: 38, 39. Den, som icke tror på Herran och lefwer i Honom, är ond, och kan omöjligen i ordets rätta mening wara god.
6. De storordige bestå icke för dina ögon; alla ogerningsmän hatar du.
De storordige äro alla egenrättfärdige, som wilja hjelpa sig sjelfwa; de gifwa icke Herran rätt uti Hans ord och wilja icke lyda det, utan de wilja, att deras eget förnuft och deras egna ord skola gälla. Ogerningsmän äro alla, som icke söka Guds rike och Hans rättfärdighet, utan uppresa sig i sina hjertan emot Herrans ord.
_080.jpg&oldid=344778){kind=link}