| Psaltaren. | Ps. 5, 6. | 77 |
De kunna omöjligen göra rättfärdighetens gerningar, emedan de icke hafwa trons wäsendtliga rättfärdighet i sina hjertan. Derföre äro de ogerningsmän, menniskor utan goda gerningar, upproriske emot Gud.
7. Du förgör de lögnaktiga: HERren hafwer en styggelse wid de blodgiriga Och falska.* *Ps. 55: 24.
Lögnaktiga äro alla de, som icke älska den himmelska sanningen, såsom den är uppenbarad i Guds ord, alla som hoppas att blifwa salige på en annan wäg, än den Gud i sitt ord har kungjort, se 1 Joh. 1: 8, 10. Dessa äro också blodgiriga och falska, isynnerhet de, som med falska grundsatser och ondt exempel andeligen mörda sin nästa.
8. Men jag will gå in i ditt hus på din stora barmhertighet; och tillbedja emot ditt helga tempel i din fruktan.
Det war tabernaklets helgedom, som här menades; men med tron gick David in i den himmelska helgedomen. Så göra äfwen alla Herrans trogna dagligen, och då de inträda i Herrans hus, så göra de det också, såsom David, i förtröstan på Hans stora barmhertighet och i Hans fruktan. Då David icke kunde ingå i Herrans helgedom, utan war på afstånd derifrån, så wände han i sin bön sitt ansigte mot helgedomen. Så skall i wår bön själens ansigte wara wändt till det rätta lefwande templet i himmelen, till Jesus Christus, Joh. 2: 21; ty i Honom bor all gudomens fullhet lekamligen. Col. 2: 9.
9. HERre, led mig i din rättfärdighet, för mina fienders skull; gör din wäg rätt för mig.* *Ps. 27: 11.
Då menniskan blifwer rättfärdig i tron, Ps. 4: 2, så har hon ett fullkomligt skydd emot alla sina fiender; ty emot denna rättfärdighet kan den mäktigaste fiende ingenting uträtta. Då blifwer ock själen dagligen af Guds Ande ledsagad i lefwernets rättfärdighet, såsom den sanna trons nödwändiga frukt. Då menniskan wandrar i rättfärdighet, så gör också Herren lefnadswägen rätt för den menniskan, och hon blifwer ledsagad på Guds wiljas wäg, på Hans försyns wäg. Ps. 32: 8.
10. Ty uti deras mun är intet wisst; deras innersta är wedermöda; deras strupe är en öppen graf;* med deras tungor skrymta de. *Jer. 5: 16. Rom. 3: 13.
För alla otrogna är det inre lifwet en wedermöda; hwad de tänka och tala är fullt af andelig dödslukt och förer till förderfwet och döden. Alla, som hata Herrans trogna, äro också Hans fiender, deras bästa och wackraste gerningar äro blott skrymteri.
11. Döm dem, Gud, att de måga falla af sitt uppsåt; drif dem ut för deras stora öfwerträdelses skull; ty de äro dig gensträfwige.
Denna bön är en bestämd förutsägelse, huru det skall gå med alla Herrans motståndare. De, som dö i sina synder, kunna omöjligen undgå den ewiga rättfärdighetens dom, Joh. 3: 18, 36.
12. Låt glädja sig alla dem, som trösta uppå dig, ewinnerligen låt dem fröjda sig; ty du beskärmar dem: låt dem i dig glada wara,* som ditt namn kärt hafwa. *Es. 65: 13.
Denna bön är tillika en bestämd försäkran, att de, som förtrösta Herran, skola hafwa ewinnerlig glädje och fröjd och beständigt få åtnjuta Herrans beskydd och wälsignelse. Guds namn är Gud sjelf i Christo Jesu. I kärleken till Honom ligger den sanna glädjen och den ewiga saligheten.
13. Ty du, HERre, wälsignar de rättfärdiga; du kröner dem med nåd,* såsom med en sköld. *Ps. 103: 4.
De rättfärdige äro de, som äro i Christo Jesu, Ps. 4: 2. Rom. 8: 1. Guds nåd är öfwer dem såsom en oförgänglig krona, och denna nåd är tillika för dem en beskärmande sköld mot alla fiender. I denna Psalm beskrifwes således både de trognas och de otrognas olika arfwedelar. Måtte wi alla utkora den bästa delen! Luc. 10: 42.
6. Psalm.
1. Bot-Psalm.En Psalm Davids, till att föresjunga på åtta strängar.* *1 Chrön. 15: 21.
Grt.: En Psalm Davids till Sångmästaren med strängaspel efter åttonde (tonarten, eller melodien).
2. Ack HERre! straffa mig icke i din wrede, och näps mig icke i din grymhet.* *Ps. 38: 2. Jer. 10: 24. Hes. 5: 15.
Detta är den första af Davids Bot-Psalmer, och deruti beskrifwes den ångest och smärta, som själen känner, då han genom Guds Andas nåd blifwit uppwäckt ur syndasömnen och säkerheten. Då får själen känna Guds rättfärdighet och helighet, såsom wrede och grymhet, och inse, att hon förtjent både straff här i tiden och förkastelse ifrån Herran för ewigt. Ofta äro motgångar och lidanden yttre medel, hvarigenom Gud förer menniskan till besinning och bättring, såsom David, då han af Herran hemsöktes med nöd och bedröfwelse, gick in i sitt hjerta, för att der uppsöka källan till allt sitt lidande, och förödmjukade sig inför Herran med ånger och syndabekännelse, bön och tårar. Så är det Herrans afsigt och wilja, att alla andra menniskor skola göra, då de sökas af Honom. Det är förskräckligt att hafwa att göra med den helige och rättfärdige Guden utan Medlare och utan försoning; då har den syndiga själen ingenting annat än wrede och grymhet att wänta; ty för den syndiga menniskan är Gud en förtärande eld. Ebr. 12: 29. För denna wredes glöd häpnar den wäckta själen och beder:
_081.jpg&oldid=344781){kind=link}