| Psaltaren. | Ps. 12, 13. | 85 |
2. Hjelp HERre; de helige äro förminskade: och de trogne äro få ibland menniskors barn.* *Mich. 7: 2.
Denna Psalm är såsom den föregående en bönepsalm under nöd och trångmål, och den passar lika wäl för hela den stridande församlingen i alla tider, som den då passade för David i hans beträngda belägenhet. De trogna och heliga woro få på den tiden, och så äro de ännu; men äro dock många, då de alla blifwa samlade. Uppb. 7: 9.
3. Den ene talar med den andra onyttiga ting; och skrymta, och lära utaf dens hjerta.
Dens hjerta, d. ä. dubbelt hjerta; så uttryckes falskheten och skrymteriet.
4. HERren utrote allt skrymteri, och de tungor, som stora ord tala.
5. De der säga: Wår tunga skall hafwa öfwerhanden; oss bör tala*; ho är wår herre?† *Ps. 73: 8. †2 Mos. 5: 2.
6. Efter nu de elände förtryckte warda, och de fattige sucka, will jag upp, säger HERren: Jag will skaffa en hjelp*, att man frimodeligen lära skall. *Ps. 10: 17.
De elände, d. ä. de ödmjuka och saktmodiga. Se Ps. 9: 13. Hjelpen och frälsningen kommer från Herran genom sanningens ord och Hans Andas nåd, och genom hjelpen kommer frimodighet att lära Hans ord.
7. HERrans tal är klart såsom genomluttradt silfwer i en lerdegel, bepröfwadt sju resor.* *2 Sam. 22: 31. Ps. 18: 31. Ps. 119: 140. Ordspr. 30: 5.
Såsom det i degeln sju gånger smälta och luttrade sirfret är rent och klart, så är Herrans ord rent och klart, så att menniskan med hela själen och hjertat kan lita derpå uti allt, det är en ren lära, som icke får förändras. Sanna äro hans hotelser, som äro att frukta, och sanna äro Hans löften, i hwilka själen skall hålla sig till Herran och förtrösta på Hans hjelp. Äfwen i kyrkans swåraste strider har Herren skaffat hjelp, så att detta ord blifwit förkunnadt.
8. Du HERre, bewara dem, och förwara oss för detta slägtet till ewig tid.
Dem, se v. 6. De fattige, som bedja Herran om hjelp. Detta slägte, se v. 3. Matth. 3: 7. De onda äro också slägt, de hafwa en gemensam fader. Se Joh. 8: 44.
9. Ty det warder allestädes fullt med ogudaktiga, der sådant löst folk ibland menniskorna rådande är.
Löst folk äro alla, som äro lösa ifrån Gud. Ordet på grundspråket betyder föraktliga, odugliga o. s. w. När sådana menniskor komma till makt och ära, så får synden och ogudaktigheten framgång. Derföre lära wi äfwen här att bedja, att Herrans namn måtte helgas och Hans rike komma. Dertill hörer ock den bönen, att de onda icke måtte få råda.
13. Psalm.
Bön i hjertans ångest.En Psalm Davids, till att föresjunga.
Föresjunga. Se Ps. 4: 1.
2. HERre, huru länge will du så platt förgäta mig? Huru länge fördöljer du ditt ansigte för mig?* *Ps. 6: 4. Ps. 27: 9.
3. Huru länge skall jag sörja i min själ, och ängslas i mitt hjerta dagligen? Huru länge skall min owän förhäfwa sig öfwer mig?
David genomgick wid ganska många tillfällen stor bedröfwelse, och mäktiga fiender stodo efter hans lif, så att denna Psalm, som utgör en innerlig bön utur nödens djup, ofta passade för hans belägenhet, och denna bön har Guds Anda lärt hela den stridande församlingen på jorden att bedja i all nöd. Fyra gånger förekommer här det ordet huru länge, som wittnar om en stor längtan efter förlossning. Det är isynnerhet då bedröfwelsens hetta är långwarig, som det rätt kan wisa sig, att Guds ords säd icke har fallit på hälleberget, utan i god jord, der det kunnat slå djupa rötter. Owännen är hwarje både lekamlig och andelig fiende, som står emot Guds rike, men det är i första rummet djefwulen, som kallas owännen, Matth. 13: 25, 28; och ingen nöd är större än då denne owän får af Herran tillstädjelse att plåga en trogen menniska, på det tron må blifwa pröfwad och stadfästad. Se Job 1: 12. 2 Cor. 12: 7. Onda menniskor äro ofta denne owäns redskap i de frestelser och anfall, som han gör mot Christus och församlingen.
4. Skåda dock, och hör mig, HERre min Gud: upplys mina ögon, att jag icke bortsomnar i döden.
De trognas största fruktan måste wara, att de kunde blifwa bortförde ifrån Herran och bortsomna i andelig och ewig död. Derföre är denna bön om nådens ljus i hjertats mörker den nödwändigaste. Men denna bön syftar äfwen på räddning från lekamlig död i faror och nöd.
5. Att min owän icke skall berömma sig, att han är mig öfwermäktig worden; och mina motståndare glädja sig, att jag nere ligger.
För Christi efterföljare är det alltid ett stort lidande, då fienderna få anledning att glädja sig, såsom om de hade wunnit seger, och att försmäda sanningens bekännare. Denna smälek känna de såsom gällande Herran sjelf och Hans namn. Detta wisade äfwen Mose, då han i sin
_089.jpg&oldid=344805){kind=link}