Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 096.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
92 Ps. 18, 19. Psaltaren.

sköld; och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig stor.* *Ps. 71: 20, 21.

Salighetssköld, frälsningen i Christo Jesu är emot allt ondt ett mäktigt förswar. Då Herren förödmjukar och förnedrar, så har Han dermed alltid till ändamål att upphöja och frälsa.

37. Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.* *Ps. 17: 5.

38. Jag will jaga efter mina fiender, och gripa dem; och icke omwända, tilldess jag hafwer nederlagt dem.

39. Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.* *Ps. 27: 2.

David behöfde nu icke mera draga sig undan såsom en flykting på bergen, utan hade öfwerwunnit och kunde öfwerwinna sitt rikes fiender; och dessa segrar woro förebilder af Christi och Hans rikes seger. Se Ps. 110: 3.

40. Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.

41. Du gifwer mig mina fiender på flykten, att jag må förstöra mina hatare.

42. De ropa, men der är ingen hjelpare; till HERran, men Han swarar dem intet.* *Es. 1: 15. Joh. 9: 31.

43. Jag skall sönderstöta dem som stoft för wädret; jag skall bortkasta dem såsom träd på gatorna.

Se Ps. 2: 9. Då de onda icke wilja omwända sig till Herran, så återstår intet annat än straff, så snart hemsökelsestunden kommer. Då Judarne förkastade Herran, så blefwo de kringspridda i all land, såsom stoft förskingras af winden, och bortkastades såsom orena. Denna förkastelse är icke ewig, se Rom. 11; men i den yttersta domen blifwa Christi motståndare för ewigt bortkastade.

44. Du hjelper mig ifrån det trätosamma folket;* och gör mig till ett hufwud ibland hedningarna; ett folk, som jag icke kände, tjenar mig.† *2 Sam. 15 och 20 cap. †Ps. 60: 10.

David underkufwade åtskilliga hedningafolk och war såsom deras herrskare en förebild af Christus, åt hwilken Fadren gifwit hedningarna till arfs och werldens ändar till egendom, Ps. 2: 8. De skola söka Honom och tjena Honom, och dem, som söka Honom, emottager Han med nåd och barmhertighet. Es. 65: 1. Men det trätosamma folket, d. ä. alla Davids motståndare, måste underkasta sig Honom, och så måste slutligen alla fiender böja sina knän i Jesu namn, Phil. 2: 10.

45. Det hörer mig med hörsamma öron; men de främmande barn förneka mig.

Förneka, grt. smickra. De öfwerwunna motståndarena smickrade David, sedan han segrat. Så äro i Christi kyrka många skrymtare.

46. De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.

Grt.: De främmande barn förfalna och darra utur sina gömmor. Se Es. 2: 1021. Uppb. 6: 1517. Såsom löf förwissna och bortblåsas från träden, så förfalna de främmande barn, d. ä. de, som icke äro eller wilja blifwa Guds barn. Se Ps. 1: 4. Joh. 8: 44. Förgäfwes äro alla försök att i bergslott och i jordkulor gömma sig undan för Herrans hemsökelser. Se Ps. 2. Rom. 15: 9.

47. HERren lefwer, och lofwad ware min tröst; och min salighets Gud warde upphöjd.

48. Gud som mig hämnd gifwer, och twingar folken under mig.

49. Den mig hjelper ifrån mina fiender; och upphöjer mig ifrån dem, som sätta sig upp emot mig; du hjelper mig ifrån de wrånga.

50. Derföre will jag tacka dig, HERre, ibland hedningarna, och lofsjunga ditt namn.* *Rom. 15: 9.

51. Den sin Konung stor salighet bewisar; och gör sin smorda godt; David, och hans säd ewinnerligen.

Dessa slutord wisa oss på det tydligaste, att denna Rikspsalm icke blott handlar om Davids rike i hans tid, utan om Christi rike i alla tider. Christi kyrkas strid och seger, så wäl som enskilda trognas förnedring och upphöjelse samt slutliga segerfröjd innehållas i denna prophetiska Psalm.

19. Psalm.

Guds ord. Rätt bot.

En Psalm Davids till att föresjunga.

2. Himlarna förtälja Guds ära; och fästet* förkunnar Hans händers werk. *1 Mos. 1: 6.

Denna Psalm framställer hela Guds underbara skapelse såsom en wäldig predikan om Skaparen, och denna predikan förkunnar Honom för alla jordens folk. Himlarne betyder här icke blott Guds herrlighets himlar, utan äfwen de synliga himlarne, stjernhimmelen, solhimmelen, skyhimmelen eller fästet, allt förtäljer Guds ära och manar menniskan att betrakta, huru förundranswärd, mäktig, god och wis den byggmästaren måste wara, som uppfört denna härliga byggnad.