| Psaltaren. | Ps. 21, 22. | 95 |
9. Din hand skall finna alla dina fiender; din högra hand skall finna dem, som dig hata.
I det föregående beder Konungen och församlingen gemensamt till Fadren, men här wänder sig församlingens bön till Konungen, till enfödde Sonen.
10. Du skall göra dem såsom en glödande ugn, när du dertill ser: HERren skall uppskaka dem i sin wrede; elden skall uppfräta dem.* *5 Mos. 32: 22. Jer. 17: 4.
Så snart Herrans ansigte wändes till de otrogna, så är Han för dem såsom en förtärande eld. Ebr. 12: 29. Såsom en glödande ugn, d. ä. de blifwa såsom om de kastades i en glödande ugn. Se 1 Mos. 19: 24, 25. Ugn är också en bild af stort elände, hårdt förtryck och swåra lidanden. Egypten war för Israels folk en jernugn. Se 5 Mos. 4: 20. I bedröfwelsens ugn sker trons pröfning och själens luttring. Se Es. 48: 10. Wår Frälsare liknar fördömelsen wid en brinnande ugn. Matth. 13: 42.
11. Deras frukt skall du förgöra utaf jorden; och deras säd ifrån menniskors barn.* *Ps. 109: 13.
12. Ty de tänkte att göra dig ondt: och togo de råd före, som de icke fullborda kunde.
Jesu rikes fiender stämplade ondt emot Jesus personligen, när Han blef korsfäst och dödad. Men de stämpla ock ondt emot Honom i det onda, de göra emot Hans trogna; ty allt det onda, som de ända från syndafallet intill ändan hafwa gjort dem, anser Han såsom gjordt emot Honom sjelf. Matth. 25: 40, 45. Men de kunna aldrig fullborda sina råd. De kunde korsfästa Honom, de kunna smäda Hans namn, förkasta Hans ord och döda Hans efterföljare; men Han lefwer, och de, som dö med Honom, skola ock lefwa med Honom.
13. Ty du skall göra dem till skuldror: med dina strängar skall du emot deras anleta skjuta.* *Ps. 7: 13, 14.
D. ä.: Du skall twinga dem i striden att wända sig om för att fly, så att de wända till dig ryggen och skuldrorna; och då de fly, träffas dock deras anleten af dina bågsträngars pilar. Hwart de då wända sig, äro de förlorade. Se Ps. 11: 6. Es. 30: 31, 32. Uppb. 20: 9.
14. HERre, upphöj dig i din kraft; så wilja wi sjunga och lofwa din makt.
Denna bön uppfylles fullkomligt, då Konungen uppenbarar sig i stor kraft och härlighet, Matth. 24: 30; men den uppfylles särskildt med hwarje seger, som Han förlänar åt sin kyrka och församling. En gång slutas striden och förwandlas till ewig lofsång.
22. Psalm.
Christi lidande, härlighet.En Psalm Davids, till att föresjunga om hinden, som bittida jagad warder.
Grt.: Om morgonrodnadens hind. Med denna liknelse framställes hela denna underbara Psalms innehåll. Såsom den första gryningen redan anwändes för att jaga den menlösa hinden öfwer berg och dal, så blef Christus förföljd alltifrån sin späda barndom, och i sin församling har Han warit förföljd ifrån dess begynnelse, såsom det redan wisade sig, då Cain slog ihjel sin broder Abel, och detsamma wisar sig ännu på många olika sätt.
2. Min Gud, min Gud, hwi hafwer du öfwergifwit mig?* Jag ryter; men min hjelp är fjerran. *Matth. 27: 46. Marc. 15: 34.
Ryter, d. ä. qwider. De första orden af denna vers anwände wår Frälsare på korset i den oändeligt pinande känslan af menniskoslägtets syndaskuld och af syndens alla förbannelser. Det war såsom om Herren Jesus då warit nedsänkt i wåra synders omätliga haf och i qwalen af den död, som syndens lön är, så att Fadrens anlete derigenom war för Honom bortskymdt och hjelpen syntes borta. Jesus kallade då sin Fader: min Gud, ty Han stod för Honom då, såsom inför den rättfärdige domaren, från hwilken straffet för wår syndaskuld utgår, och hwilket Christus tog på sig i wårt ställe. — Så länge wi hafwa wåra synder i behåll och icke äro Guds barn i Christo Jesu, kunna wi icke med rätta kalla Gud wår Fader, utan blott wår Gud.
3. Min Gud, om dagen ropar jag, så swarar du intet: och om natten tiger jag ock icke.* *Ps. 88: 2.
Se Ebr. 5: 7. Hela Jesu inre lif war en beständig bön.
4. Men du är helig,* du som bor ibland Israels lof. *Ps. 77: 14.
Det war Guds rättfärdighet och helighet, som Christus såsom wår medlare och försonare måste tillfredsställa. I templet bland Israels lofsånger hade Herren sin synliga thron ibland sitt folk mellan Cherubim öfwer nådastolen.
5. Wåra fäder hoppades uppå dig; och då de hoppades, halp du dem ut.
6. Till dig ropade de, och wordo hulpne: de hoppades på dig, och wordo icke till skam.
7. Men jag är en mask och icke menniska;* menniskors gabberi, och folks föraktelse. *Es. 52: 14.
Se Es. 52: 14. I sin djupaste förnedring war Christus den allraföraktadaste och wanwördaste. Es. 53: 3. Marc. 9: 12.
8. Alla de, som mig se, bespotta mig;
_099.jpg&oldid=344835){kind=link}