| Psaltaren. | Ps. 35. | 111 |
och iklädde sig för wår skull den djupaste förnedrings sorgedrägt, Han kom i syndeligt kötts liknelse, Han sörjde, Han kämpade, Han fastade och bad, Han led och dog på korset för wår skull, Han bar wår krankhet och lade uppå sig wår sweda. Es. 53: 4.
14. Jag höll mig, såsom det hade warit min wän och broder; jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sin moder.
Så har Guds Son gjort den fallna menniskan till sin wän och broder genom återlösningen, och så brinnande är Hans barmhertighet, att Han gick sorgse för menniskoslägtets skull, såsom då han gret öfwer Jerusalem. Såsom en öm menniska sörjer om sin moder, så sörjde Han öfwer alla, som Han såg skulle förgås i otro och ewig död, och så sörjde Han öfwer sitt folk och öfwer Judas och den syndiga staden. De, som Christo tillhöra, måste också deltaga i denna kärlek och denna sorg.
15. Men de glädja sig öfwer min skada, och församla sig;* de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifwa, och hålla icke upp. *Matth. 26: 3, 4.
De halte m. m., grt.: Med smädelser församla de sig emot mig. Då David måste fly för Saul och sedan för Absalom, samt i andra sorgetider, fick han erfara sina fienders bittra skadeglädje. Och då Christus blef anklagad och korsfäst, så yttrade sig denna skadeglädje emot Honom i hån och bespottelse. Så yttrar den sig ännu öfwer dem, som lida för Hans skull.
16. Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfwer mig.
17. HERre, huru länge will du se häruppå? Fräls dock min själ ifrån deras buller, och min ensamma ifrån de unga lejon.* *Ps. 22: 21, 22.
Så war Christi seger en trons seger, och Han blef tagen utur ångest och dom. Es. 53: 8. Han wardt bönhörd, derföre att Han höll Gud i wördning. Ebr. 5: 7. De unga lejon bet. starka wilda fiender.
18. Jag will tacka dig uti den stora församlingen; och ibland mycket folk will jag prisa dig.* *Ps. 22: 26. Ps. 40: 10, 11.
Den himmelske Öfwersteprestens tacksägelse och pris efter den härliga segern sker icke blott af Honom sjelf i himmelen, utan i församlingen genom Evangelii predikan, och genom den Helige Ande i alla bedjande och lofsjungande hjertan.
19. Låt dem icke glädja sig öfwer mig, som mig utan skäl fiender äro; eder begabba med ögonen, som utan skuld* hata mig. *Joh. 15: 25.
Ännu blifwer Christus begabbad och hatad, ty det, som fienderna göra emot Hans ord och emot Hans folk, det göra de emot Honom sjelf. Hans öfwerstepresterliga bön och alla dessa böner, som wi i Psalmerna läsa, gälla äfwen för Hans folk.
20. Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landet.
De trogna kallas de stilla i landet, de som älska friden och hålla sig hårdt wid ödmjukheten.
21. Och gapa* med sin mun widt upp emot mig, och säga: Så, så, det se wi gerna.* *Job 16: 10. Es. 57: 4.
22. HERre, du ser det, tig icke: HERre, war icke långt borta ifrån mig.
23. Uppwäck dig, och waka upp till min rätt, och till min sak, min Gud och HERre.
24. HERre min Gud, döm mig efter din rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfwer mig.
Christus, den fullkomligt rättfärdige, kunde i sin bön tala om sin rätt och hänskjuta sin sak till Fadrens rättfärdighet. Och om en själ är i besittning af Christi rättfärdighet genom tron, så kan hon med trons hand framhålla denna rättfärdighet inför Gud och bedja: döm mig efter din rättfärdighet. Så, så (v. 21 och 25) är ett hånande utrop.
25. Låt dem icke säga i sitt hjerta: Så så, det wille wi: låt dem icke säga: Wi hafwa uppswulgit honom.
26. Skämme sig och till blygd warde, alle de, som glädja sig öfwer min ofärd: warde med blygd och skam iklädde,* de som berömma sin emot mig. *Ps. 109: 18, 19.
Ju förr Jesu fiender skämma sig, desto bättre är det för dem. Lycklig den motståndare, som låter öfwerwinna sig af sanningens kraft och wänder om till Herran med ånger, blygd och syndabekännelse, såsom den förlorade sonen. De, som icke nu wilja blygas öfwer sina synder, förödmjuka sig i stoftet och söka nåd, måste en gång mot sin wilja knäböja för den allsmäktige Konungen. Phil. 2: 10.
27. Berömme och glädje sig de, som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säga: Lofwad ware HERran högeligen,* den sin tjenare godt will. *Ps. 40: 17.
28. Och min tunga skall tala om din rättfärdighet, och prisa dig dagligen.* *Ps. 7: 18.
Herrans ära är högsta ändamålet både med skapelsen och återlösningen. Äfwen af denna Psalm lära wi, huru innerligen den trogna församlingen är förenad med sitt hufwud, som är Christus, och att samma Anda, som uttalade Christi böner och tacksägelser genom Davids mun, ännu beder och tackar Herran på samma sätt i de trognas hjertan, och manar godt för dem med osägelig suckan.
_115.jpg&oldid=344882){kind=link}