| Psaltaren. | Ps. 41. | 119 |
hela denna wår Frälsares bön i Hans trogna församling; ty Han sjelf är både sin församlings hufwud och sin församlings hjerta. Af hjertat utgår lifwet, af Christus utgår det andeliga lifwet, och de, som lefwa i Honom, få äfwen bedja, tacka och lofwa med sådana böner och lofsånger, som utgått från Hans hjerta, såsom wi lära både af Psalmerna och af Herrans bön. Bön: Min Gud! Förtöfwa icke. Swar: Herren fördröjer icke sitt löfte! 2 Pet. 3: 9.
41. Psalm.
Wälgerningar, otacksamhet.En Psalm Davids, till att föresjunga.
2. Säll är den, som låter sig wårda om den fattiga:* honom skall HERren hjelpa i den onda tiden. *Ps. 112: 5, 9. Es. 58: 7.
Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet. Matth. 5: 7. Den kärlek till nästan, som har sin rot i kärleken till Gud och således i den sanna tron, har många löften med sig, och den anbefalles af Honom, som är barmhertighetens Gud. Låter sig wårda, grt.: wisligen tänker på. Den fattige, i ordets djupaste mening är: Christus sjelf. Es. 53: 3. Att rätt begrunda och tro på Hans lidande förer till sällhet och salighet. Då upptändes Christi kärlek i menniskans hjerta, och detta är den enda sanna menniskokärleken. En rätt wård om de fattige fordrar stor wishet, på det man icke med oförståndig wälwilja må förlama medmenniskors egen omtanka och underlätta lättja och laster; ty genom owis hjelpsamhet göres mera ondt än godt, men hjelpsamhet med christlig wishet är en oafwislig christlig pligt.
3. HERren skall bewara honom, och hålla honom i lif, och låta honom gå wäl på jorden;* och icke gifwa honom uti hans fienders wilja. *Dan. 4: 24.
4. HERren skall wederqwicka honom på hans sotsäng; du hjelper honom ifrån all hans krankhet.
Stora och sköna äro dessa löften. Äfwen i det lekamliga gör Herren barmhertighet med dem, som barmhertige äro. Den sanna kärleken har löfte om wälsignelse redan i detta lifwet, men ännu mera i det tillkommande. Se 1 Tim. 4: 8.
5. Jag sade: HERre, war mig nådelig; hela min själ, ty jag hafwer syndat, emot dig.
Äfwen i denna Psalm är det i den innersta grunden Messias, Jesus Christus, wår Frälsare sjelf, som beder och talar om menniskoslägtets synder, såsom om Han wore den ende syndaren i allas ställe, emedan Han derigenom, att Han blef menniska, blef med menniskoslägtet införlifwad och tog uppå sig wåra synder.
6. Mina owänner talade ondt emot mig: När kan han dö, och hans namn förgås?
7. De komma till att skåda, och mena det dock icke af hjertat: utan söka något, det de lasta måga, gå bort, och föra det ut.* *Luc. 14: 1, [et]c.
8. Alla de, som mig hata, tassla tillhopa emot mig, och tänka ondt öfwer mig.
9. De hafwa beslutit ett skalkstycke öfwer mig: när han ligger, skall han icke uppstå igen.* *2 Sam. 16, 17 cap.
10. Och min wän, den jag mig betrodde, den mitt bröd åt, trampade mig under fötterna.* *Ps. 55: 14, 15. Matth. 26: 14. Marc. 14: 10. Luc. 22: 4. Joh. 13: 18. Ap.G. 1: 16.
I dessa verser beskrifwer Christus genom Davids mun sina fienders hat och onda stämplingar, och isynnerhet utmärkts Judas och hwarje förrädare, som kallas en christen, men i sitt hjerta bär hat till sin himmelske mästare. För David war t. ex. Achitophel en sådan falsk wän och förrädare.
11. Men du, HERre, war mig nådelig, och hjelp mig upp, så will jag wedergälla dem.
Fadren har upphöjt Christus till all werldens domare, och han wedergäller rätt. 2 Cor. 5: 10. Han är barmhertig emot alla, som wilja mottaga barmhertighet genom Evangelium, Han är rättfärdig emot alla obotfärdiga, och det ord, Han talat hafwer, skall döma dem på den yttersta dagen. Joh. 12: 48.
12. Derpå märker jag, att du ett behag till mig hafwer, att min fiende icke skall glädja sig öfwer mig.
Uppståndelsen war det härligaste tecken, hwarmed Gud Fader wisade sitt wälbehag till sin enfödde Son. och för Christus och för församlingen war detta underwerk en pant på fullkomlig seger öfwer alla fiender. Genom Jesu uppståndelse blef fiendens glädje omintetgjord.
13. Men mig uppehåller du för min fromhets skull; och ställer mig inför ditt ansigte ewinnerligen.
För sin fullkomliga rättfärdighet och helighets skull blef Christus uppehållen och sedan förhärligad. För Hans rättfärdighets skull och genom Hans nåd blifwa Hans trogna här i tiden bewarade och i ewigheten förklarade och ställda med Honom inför Guds ansigte ewinnerligen.
14. Lofwad ware HERren Israels Gud, ifrån nu, allt intill ewighet: Amen. Amen.
Också i denna Psalm äro bön och lofsång förenade. Christi kärlek till församlingen och de trognas kärlek titt nästan framställas i förening;
_123.jpg&oldid=344905){kind=link}