| 120 | Ps. 42 | Psaltaren. |
ty den rätta kärleken till nästan är blott en frukt af Christi kärlek, som brinner i de trognas hjertan. Christi lidande och församlingens lidande sammanfattas äfwen; ty de trognas lidande i Hans efterföljelse är blott en ringa eftersmak af Hans oändliga lidanden, hwaraf de få erfara mågot litet, för att derigenom blifwa med Honom så mycket mer införlifwade och beredde till den ewiga saligheten. Församlingen skall derföre öfwa barmhertighet, lida med tålamod och prisa Gud i Jesu Christi fotspår.
42. Psalm.
Förföljelses elände, tröst.En underwisning Korah barns,* till att föresjunga. *1 Chrön. 6: 33, [et]c. Ps. 44: 1.
Åt Korah barn eller Sång-Chor öfwerlämnades denna Psalm till att föresjunga för församlingen.
2. Såsom hjorten ropar efter friskt watten, så ropar min själ, Gud, till dig.
Denna sköna bild uttrycker själens innerliga och brinnande längtan efter lifsens watten, efter de ewiga lifskrafer, som Gud sjelf meddelar alla, som nalkas Honom.
3. Min själ törstar* efter Gud, efter den lefwande Gud; när skall jag dertill komma, att jag måtte se Guds ansigte? *Ps. 63: 2, 3. Ps. 84: 3.
Guds ansigte är Guds Son, Jesus Christus, och detta får man skåda, då Han uppenbarar sig, såsom då Han uppenbarade sig i templet och nu i ordet och sakramenterna och i sin Andas nådewerkningar.
4. Mina tårar äro min spis* dag och natt, på man dagligen till mig säger: Hwar är nu din Gud? *Ps. 80: 6. Ps. 102: 10.
5. När jag nu derpå tänker, så utgjuter jag mitt hjerta wid sjelf: ty jag wille gerna gå med hopen, och med dem wandra till Guds hus; med glädje och tacksägelse, ibland den hopen, som högtid hålla.
Då de trogna synas hjelplöse, såsom David i sin flykt, så anse fienderna detta såsom ett bewis, att de äro öfwergifna af Gud, och att de äro skrymtare. Efter gudstjensten och nådemedlen, efter den fulla gemenskapen med Jesu lemmar i de heligas samfund, känner Guds folk den längtan, som Christi kärlek werkar: men ännu starkare måste deras dagliga längtan efter Honom sjelf wara och Hans tillkommelse i härlighet, under det de sucka efter barnaskapet och den fulla förlossningen för att blifwa ewigt med Honom förenade.
6. Hwad bedröfwade du dig, min själ, och är så orolig i mig? Hoppas uppå Gud: ty jag skall ännu tacka Honom, att Han hjelper mig med sitt ansigte.
Gud hjelper icke på något annant sätt än med sitt ansigte, d. ä. med och genom Christus, enligt Hans eget uppenbarade ord.
7. Min Gud, bedröfwad är min själ i mig; derföre tänker jag på dig i det land wid Jordan, och Hermonim,* på det lilla berget. *5 Mos. 3: 8.
Wid Jordan och Hermonsbergen war den längtande själen långt ifrån Herrans synliga helgedom, men i tankarna och i bönen kunde hon dock besöka helgedomen och umgås med Gud. Så skola Christi efterföljare nu tänka på Honom, under det de äro på wandringen genom främlingskapet.
8. Dina floder fräsa fast, så att ett djup brusar här och ett djup der; alla dina wattuwågor och böljor gå utöfwer mig.
Dessa fräsande floder, brusande djup och swallande böljor afbilda all den yttre och inre nöd och anfäktning, som Guds folk här i tiden måste genomgå. Dessa djup och böljor äro icke lika för alla trogna, men alla behöfwa Herrans hjelp för att kunna genomgå dem.
9. Om dagen hafwer HERren utlofwat sin godhet, och om natten sjunger jag Honom,* och beder till mitt lifs Gud.* *Ps. 92: 3.
I Guds hus, i Hans himmelska tempel är beständig lofsång. Uppb. 7: 9, 12. Och deruti kunna sanna Christna i tron instämma. Gud är deras lif, deras fröjd både dag och natt. De få i tron ofta höra engla-chorens och de fulländade saliga andars lofsång och känna en försmak af saligheten, så att de i den största nöd kunna blanda sina böner med lofsångsljud.
10. Jag säger till Gud, min klippa: Hwi hafwer du förgätit mig? Hwi måste jag gå så sorgsen, när min fiende mig tränger?* *Ps. 13: 2. Ps. 18: 3. Ps. 43: 2.
11. Det är såsom ett mord i mina ben, att mina fiender skämma mig; då de dagligen till mig säga: Hwar är nu din Gud? *Ps. 115: 2.
All försmädelse emot Gud och Hans ord är för Guds folk pinsam att höra, såsom om mördande pilar genomträngde deras ben. Ps. 69: 10.
12. Hwad bedröfwar du dig, min själ, och är så orolig i mig? Hoppas uppå Gud: ty jag skall ännu tacka Honom, att Han mitt ansigtes hjelp och min Gud är.* *Ps. 43: 5.
Under all strid emot de andeliga fienderna och under all nöd och bedröfwelse är Herren allena sitt folks tröst och hjelp. Se v. 6. Då
_124.jpg&oldid=344908){kind=link}