| 128 | Ps. 50. | Psaltaren. |
50. Psalm.
Rätt Gudstjenst.En Psalm Assaphs.* HERren Gud den mäktige talar, och kallar werlden, ifrån solens uppgång, allt intill nedergången. *1 Chrön. 25: 1. 2 Chrön. 29: 30.
2. Af Zion går upp Guds härliga sken.* *Es. 2: 3. Mich. 4: 1, 2.
3. Wår Gud kommer, och tiger icke; förtärande eld går för Honom,* och omkring Honom en mäktig storm. *Ps. 97: 3.
4. Han kallar himmel och jord, att Han skall döma sitt folk. *5 Mos. 31: 28.
5. Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6. Och himlarna skola förkunna Hans rättfärdighet: ty Gud är domaren.* Sela. *1 Mos. 18: 25. Joh. 5: 22, 27.
Genom uppenbarelsen på Sinai, genom sin heliga lag, genom Evangelii härliga sken från Zion och genom alla under i nådens rike talar den Allsmäktige och kallar all werlden till bättring och salighet. Han kallar menniskorna till delaktighet af de heligas arfwedel i ljuset, och för dem, som icke wilja lyda, blifwer samma kallelse ett förkunnande af dom och fördömelse, då Han en gång skall församla sina heliga och himlens härar förkunna Hans rättfärdighet. Denna kallelse och hotelse utgår nu genom ordets predikan öfwer all werlden, och menniskorna kallas till bättring, tro och salighet. En gång kallas alla menniskor till doms, då Herren kommer. De döda skola uppstå af jorden för att dömas, och de helige samlas från himmelens ändar, v. 4. Matth. 24: 31.
7. Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag, Gud, är din Gud.
8. För ditt offers skull straffar jag dig icke; äro dock dina brännoffer alltid för mig.
Herren wisar Israels folk och äfwen de Christna, att offren och stadgarnas yttre iakttagande och yttre gudstjenst ingalunda kan åstadkomma den sanna rättfärdighet, som är nödwändig för att kunna i domen bestå inför Herran.
9. Jag will icke taga oxar utur ditt hus, eller bockar utur dina stall.
10. Ty alla djur i skogen äro mina, och boskapen på bergets, der de wid tusende tal gå.
11. Jag känner alla fåglar på bergen: och allahanda djur på marken äro för mig.
12. Om mig hungrade, wille jag intet säga dig deraf; ty jordens krets är min, och allt det deruti är.* *Job 41: 2. Ps. 24: 1.
13. Menar du, att jag oxakött äta will, eller bockablod dricka?
Med allt detta wisas, huru orimligt det är, om en menniska inbillar sig, att hon med någon ting, som hon gör, skulle kunna göra Herran en tjenst. Herren behöfwer icke hennes offer och gåfwor, böner m. m. Äfwen om man med den mest nitiska lydnad wille bjuda till att hålla lagen och gjorde de allrastörsta uppoffringar, då den lefwande tron och den rätta kärleken fattas, så äro menniskans alla gerningar af ingen nytta för hennes ewiga wälfärd. Allt det icke går af tron, det är synd. Rom. 14: 23. Trons förbund med Gud i Christo står öfwer alla offer, v. 5. De, som tillhöra detta förbund, äro Herrans helige.
14. Offra Gudi tackoffer, och betala den Högste ditt löfte.
Tackoffers offrande och löftets betalande skall bestå deruti, att menniskan återwänder till sitt förbund med Gud, återwänder till döpelseförbundet genom sann bättring och tro, och gifwer sitt hjerta såsom ett tackoffer åt Herran. Något syndoffer, något försoningsoffer kan menniskan icke gifwa, utan skall emottaga af Herran genom tron denn nåd och rättfärdighet, som är förwärfwad genom Jesu försoningsoffer.
15. Och åkalla mig i nöden; så will jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.* *Ps. 13: 6. Ps. 91: 15.
För att kunna hjelpas af Herran, måste menniskan först känna sin andeliga nöd, eljest wet hon ej, att hon behöfwer någon hjelp, och åkallar icke Herran derom. Nöden drifwer att åkalla. Es. 26: 16. Den nödställde hör löftet: åkalla mig, så will jag hjelpa dig, tror det, gör som Herren säger, åkallar Honom och blir hulpen; och likasom nöden dref henne att åkalla Herran, så drifwer henne ock hjelpen att prisa Honom.
16. Men till den ogudaktiga säger Gud: Hwi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun?* *Rom. 2: 17.
17. Efter du dock hatar tuktan, och kastar mina ord bakom dig.
Att tala om Herrans lära är blott ett groft skrymteri, då menniskan icke will lyda Hans ord. En sådan skrymtare är hwar och en i predikoembetet, som icke låter Herran tukta sig till den bättring, som är inför Gud, och den tro, som är till wår Herra Jesum Christum.
18. När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafwer din del med horkarlar.* *Ordspr. 29: 24.
19. Din mun låter du tala det ondt är; och din tunga bedrifwer falskhet.
20. Du sitter och talar emot din broder; din moders son förtalar du.
_132.jpg&oldid=344931){kind=link}