| Psaltaren. | Ps. 69. | 149 |
förlossa henne; förlossa mig för mina fienders skull.
20. Du wet min försmädelse, skam och blygd: alla mina fiender äro för dig.
21. Försmädelse bråkar mig hjertat sönder, och kränker mig; jag wäntar, att någon wille warkunna sig, men det är ingen; och efter hugswalare, men jag finner ingen.
22. Och de gåfwo mig galla äta; och ättika dricka uti min stora törst.* *Matth. 27: 48. Marc. 15: 23. Luc. 23: 36. Joh. 19: 28.
Dessa ord blefwo bokstafligen uppfyllda på wår Frälsare, såsom alla evangelisterna omtala, Matth. 27: 34, 48, jfr Ordspr. 31: 6, och den föregående beskrifningen uppfylldes på Honom personligen och äfwen på Hans församling, som ännu måste dricka mången galladryck i Hans efterföljelse.
23. Deras bord warde för dem en snara; till wedergällning, och till en fälla.* *Rom. 11: 9.
Bordet är en bild af wälstånd och timliga förmåner. Dessa förmåner blifwa till en snara för Guds rikes fiender. De tro, att det skall alltid och ewigt gå dem wäl, derföre att de hafwa framgång och lycka till en tid.
24. Deras ögon warde mörka, så att de intet se; och deras länder låt städse ostadiga wara.* *Ps. 35: 6. Rom. 11: 10.
25. Utgjut din ogunst uppå dem; och din grymma wrede gripe dem.
26. Deras boning warde öde; och ingen ware, som uti deras hyddor bor.* *Ap.G. 1: 20.
Se Joh. 12: 40. Rom. 11: 10. Denna och föregående verser förkunna med prophetisk wisshet, huru det skall gå med Guds rikes fiender; det är samma bön, som Christus lärt oss: Ske din wilje; den bedjande ser i Guds Andas ljus Guds wilja att wedergälla alla motståndare. 2 Thess. 1: 6, 7.
27. Ty de förfölja den du slagit hafwer; och berömma att du slår dina illa.* *Es. 53: 4, 5.
Christi fiender trodde, att Han led för sin egen skull, se Es. 53: 4, och så tro de ännu, att Hans bekännare äro föraktade, icke blott af menniskor, utan också af Gud för dårskaps skull. 1 Cor. 2: 23–28.
28. Låt dem falla uti den ena synden efter den andra, att de icke komma till din rättfärdighet.
Dessa ord äro en bön, att alla Guds rikes motståndare måtte förlora sin makt, och att Hans rike måtte blifwa rådande öfwer all werlden. Då de icke wilja blifwa rättfärdige genom Guds nåd, så störta de sig genom sin otro och sina hopade synder i förderfwets djup.
29. Utskrapa dem utur de lefwandes bok, att de med de rättfärdiga icke uppskrifne warda.
De lefwandes bok, eller lifsens bok, är en bild af Guds allwetenhets rådslut om dem, som skola komma till ewinnerligt lif, och dessa ord säga oss, att de, som förkasta Christus, icke höra till antalet af dem, som hafwa det ewiga lifwet. De i Christo rättfärdige äro skrifna i lifsens bok, de äro upptecknade till ewinnerligt lif.
30. Men jag är elände och hafwer ondt; Gud, din hjelp beskydde mig.
31. Jag will lofwa Guds namn med en wisa; och will högeligen ära Honom med tacksägelse.
32. Det skall bättre täckas HERranom än en stut, den horn och klöfwar hafwer.
Horn och klöfwar äro uttryck, som afmåla det djuriska och ofullkomliga i dessa offer, och gifwa tillkänna, att de icke woro bestämda att för alltid fortfara, utan woro blott förebilder af det rätta försoningsoffret och den andeliga gudstjensten.
33. De elände se det, och glädja sig; och de, som Gud söka, dem skall hjertat lefwa.* *Ps. 22: 27.
34. Ty HERren hörer de fattiga;* och föraktar icke sina fångna. *Ps. 72: 12. Matth. 5: 3.
35. Honom lofwe himmelen, jorden och hafwet, och allt det deruti röres.
36. Ty Gud skall hjelpa Zion, och bygga Juda städer: att utan der bo skall, och besitta dem.
37. Och Hans tjenares säd skall ärfwa dem: och de, som Hans namn älska, skola blifwa derinne.* *Ps. 102: 29.
Efter beskrifningen om Jesu tillfyllestgörelse följa nu härliga löften om frukterna deraf för de elända, de fattiga och de fångna. De ångerfulla, de andeligen fattiga och botfärdiga, som längta efter förlossning, de skola frälste warda, de få lif för sina hjertan. Guds folk skall ärfwa landet, och Hans rike skall ewigt beståndande blifwa. I föregående Psalm handlades om Christi seger och Hans rikes härlighet, och i denna Psalm beskrifwes wägen till denna härlighet, nemligen Jesu förnedring, lidande och död, och församlingens wandel i Hans efterföljelse genom förnedring till upphöjelse, genom strid till seger. Psalmen handlar således äfwen om församlingen och dess tillstånd i tiden, och David sjelf, då han skref den, war i sin egen erfarenhet och belägenhet en förebild af den lidande Messias, men han war ock en del af Messiæ församling.
_153.jpg&oldid=344992){kind=link}