| Psaltaren. | Ps. 74, 75. | 155 |
och din högra hand så platt ifrån ditt sköt?
12. Men Gud är min Konung af ålder; den all hjelp gör, som på jorden sker.
13. Du sönderdelar hafwet* genom din kraft; och sönderslår drakarnes hufwud i wattnet.† *2 Mos. 14: 21. †Es. 51: 9, 10. Hes. 29: 3.
14. Du sönderkrossar hufwuden af hwalfiskarna; och gifwer dem åt folket i öknen till spis.
Se 2 Mos. 14: 21. Hufwuden af hwalfiskarne, grt.: Leviathans hufwud, d. ä.: Pharao, af hwilken Leviathan eller krokodilen war en bild. Pharao med sina härförare och sin här blef en spis för öknens wilddjur och foglar, då de uppkastades ur Röda hafwet. Dessa fordna under anföras här såsom trosstyrkande exempel och bewis på Herrans mäktiga nåd och hjelp i nöden.
15. Du låter uppwälla källor och bäckar;* du låter borttorkas starka strömmar.† *2 Mos. 17: 6. 4 Mos. 20: 11. †Jos. 3: 16.
16. Dag och natt äro dina: du gör, att både sol och stjernor sitt wissa lopp hafwa.
17. Du sätter för hwarje land sina gränser: sommar och winter gör du.
18. Så betänk dock det, att fienden försmädar HERran; och ett galet folk lastar ditt namn.
Med åberopande af Guds härliga makt i skapelsen lärer Psalmisten oss att säga i wår bön: för dig, Herre, är det lätt att nederslå alla wåra fiender och öppna wäg för ditt rike i hela werlden.
19. Gif dock icke din turturdufwas själ åt wilddjuret; och förgät icke så platt dina fattiga kreatur.
Turturdufwan är församlingen, som i sin ensamhet och sin klagan i denna werldens öken längtar efter sin Herre och Frälsare. Turturdufwan är en träffande bild af enfald, renhet, kyskhet och menlöshet. I Ps. 55: 7 samt i Höga Wisan finna wi denna sköna liknelse. Turturdufwan har ingen kraft att stå emot wilddjuren, den kan endast rädda sig genom flygten. Så skall själen med trons och kärlekens wingar söka sin tillflykt i himmelen, för att icke blifwa ett rof för öknens wilddjur. 1 Pet. 5: 8.
20. Tänk uppå förbundet: ty landet är allt omkring jemmerligen förhärjadt, och husen äro nederrifne.
21. Låt icke de ringa afgå med skam: ty de fattige och elände lofwa ditt namn.
22. Upp, o Gud, och uträtta din sak:* tänk uppå den försmädelse,† som dig dagligen af de galna wederfars. *Es. 49: 4. †Rom. 2: 24.
23. Förgät icke dina fienders skri; dina owänners rasande warder ju längre ju större.
Mine käreste! förundrer eder icke på den hetta, som eder wederfares; den eder wederfares, att I skolen försökte warda, såsom om eder hände något nytt. Utan glädjens heldre, att I liden med Christo, på det I ock fröjdas och glädjas mågen uti Hans härlighets uppenbarelse! 1 Pet. 4: 12, 13.
75. Psalm.
Warnas för säkerhet.En Psalm och wisa* Assaphs, att han icke förgicks,† till att föresjunga. *Ps. 65: 1. †2 Sam. 2 cap.
Se Ps. 57: 1.
2. Wi tacke dig, Gud, wi tacke dig; och förkunne dina under, att ditt namn så när är.
3. Ty (HERren säger): i sinom tid skall jag rätt döma.
4. Jorden häfwar och alle derpå bo; men jag håller hennes pelare stadiga. Sela.
5. Jag sade till de stortaliga: Berömmer eder icke så;* och till de ogudaktiga: Trugens icke uppå wälde; *Ps. 94: 3. Ords. 27: 1.
6. Trugens icke så fast uppå edert wälde; taler icke så halsstyft.
De fyra verserna 3–6 äro ord och utur Herrans mun. Församlingen hörer sin konung sjelf tala om den tid, då Han med makt och rättfärdighet skall uppenbara sig, döma rätt och straffa de ogudaktiga och stolta motståndarna; och då jorden bäfwar i denna dom, håller Han hennes pelare eller grundwalar stadiga. (V. 5) Trugens icke uppå wälde, grt.: upphöjer icke hornet, d. ä. trotser icke på eder makt, warer icke öfwermodige.
7. Det hafwer ingen nöd hwarken af östan eller westan, eller af de berg i öknen.
Så tröstar sig församlingen af Herrans tal i v. 3–6, och så skall hwarje trogen själ påminna sig hans ord och hemta tröst deraf i nöden.
8. Ty Gud är domare: denna förnedrar Han, och den andra upphöjer Han.* *Dan. 4: 32. Luc. 1: 52.
9. Ty HERren hafwer en skål i
_159.jpg&oldid=345010){kind=link}