| 156 | Ps. 75, 76, 77. | Psaltaren. |
handen, och med starkt win* fullt inskänkt, och skänker derutaf; men de ogudaktige måste alle dricka, och utsupa dräggen. *Ps. 60: 5. Es. 51: 17, 22. Klagow. 4: 21.
Såsom en husfader, den sina barn och husfolk gifwer hwarjom och enom deras del till att äta och dricka, så utdelar Herren ett wisst mått af bedröfwelse åt sina trogna, men de ogudaktige skola dricka Guds wredes kalk. Jer. 49: 12. Uppb. 14: 11 och 18: 6, 7.
10. Men jag will förkunna ewinnerligen, och lofsjunga Jacobs Gud.
I det föregående lärer den trogna själen att förtrösta på Herran och här att tacka och prisa Honom för alla skickelser.
11. Och will sönderbryta allt de ogudaktigas wåld; att de rättfärdigas wälde skall upphöjdt* warda. *Es. 40: 31.
I Herrans kraft skall församlingen öfwerwinna allt motstånd, och riket, makten och wäldet under hela himmelen skall warda gifwet den Högstes heliga folk, hwilkens rike är ewigt, och allt wälde skall tjena Honom och lyda Honom. Dan. 7: 27.
76. Psalm.
Gud, församlingens beskydd.En Psalm och wisa Assaphs, på strängaspel, till att föresjunga.
2. Gud är känd i Juda; i Israel är Hans namn härligt.* *Ps. 48: 2.
3. I Salem är Hans tjäll; och Hans boning i Zion.* *Es. 31: 9.
Salem, d. ä. Jerusalem. 1 Mos. 14: 18. Ebr. 7: 1.
4. Der sönderbryter Han bågens pilar, sköld, swärd, och strid.* Sela. *Ps. 46: 10.
5. De är härligare och mäktigare än de röfwareberg.* *Jer. 51: 25. Hab. 3: 6.
Röfwareberg, d. ä.: ”de stora riken och konungadömen, såsom Assyrien, Babylon och Egypten, de der landen under sig slogo med wåld och sålunda till sig röfwade.” L.
6. De stolte måste beröfwade warda, och afsomna; och alle krigare måste låta händerna falla.
7. För ditt näpsande, Jacobs Gud, faller i sömn både wagn och häst.
8. Du är förskräcklig; ho kan för dig stå, då du wred är?
9. När du låter höra domen af himmelen, så förskräckes jorden, och warder stilla;
10. När Gud uppstår till att döma, på det Han skall hjelpa alla elända på jorden. Sela.
11. När du en menniska straffar, så måste man bekänna dig,* att du redo är till att straffa andra flera. *Es. 37: 28, 29.
Grt.: Ty menniskans grymhet måste lofwa dig, och med det öfriga af (deras) wrede omgjordar du dig; d. ä.: all grymhet af fienderna och all deras wrede måste tjena till Guds namns förhärligande, och deras egna synder och deras fiendskap anwänder Han såsom sin wapenrustning till att straffa dem; Han styrer det så, att de onda bereda sig sin egen undergång. På Pharao och andra fiender bewisade Han detta. Hes. 38: 21.
12. Lofwer,* och håller det HERranom eder Gud, alle I, som omkring Honom ären; bären fram skänker åt den förskräcklige. *Ps. 65: 2. Pred. 5: 3.
13. Den der förstarna borttager modet; och förskräcklig är ibland konungarna på jorden.* *Job 12: 21, 24. Ps. 107: 40. Es. 40: 23.
Borttager modet, grt.: bortskär andan, d. ä. Han borttager förstånd och mod, ja sjelfwa lifwet, så snart det Honom behagar. Ordet afskära är samma ord, som brukas om windrufwors afskärande, för att wisa, att alla menniskor äro i Herrans hand, likasom wingårdsmannen med sin trädgårdsknif kan afskära drufworna, så snart han will. Detta syftar äfwen på Uppb. 14: 18, 19.
En sådan underbar hjelp af Herran emot mäktiga fiender fick Israels folk ofta erfara, både under domarenas och under konungarnes tid, och Psalmen torde närmast syfta på Sanheribs nederlag; men den är en segersång, som Guds församling måste bära i hjertat, för att i all strid wara wiss om seger och beredd att prisa Herran, då segren är wunnen.
77. Psalm.
Frommas anfäktning och tröst.En Psalm Assaphs, för Jeduthun, till att föresjunga.
2. Jag ropar med mitt röst till Gud: till Gud ropar jag, och Han hörer mig.
3. Uti min nöds tid söker jag HERran;* min hand är om natten uträckt, och håller icke upp: ty min själ will sig icke trösta låta. *Ps. 9: 11. Ps. 27: 8.
4. När jag bedröfwad är, så tänker
_160.jpg&oldid=345013){kind=link}