Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 171.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
Psaltaren. Ps. 86, 87. 167

Hans makt och nåd anföras såsom orsaker till själens förtröstan på Honom.

11. Wisa mig, HERre, din wäg, att jag må wandra i din sanning;* behåll mitt hjerta wid det ena, att jag ditt namn fruktar. *Ps. 25: 4, [et]c. Ps. 27: 11. Ps. 119: 33. Ps. 143: 10.

Behåll mig wid det ena m. m., grt.: Gör mitt hjerta enigt till att frukta ditt namn, d. ä. bewara mig ifrån hwarje försök att tjena twå herrar. Matth. 6: 24. Till en sann gudsfruktan och rätt tillbedjande är det nödwändigt, att hjertat tillhörer Herran allena. 2 Cor. 6: 14–18.

12. Jag tackar dig, HERre min Gud, af allt mitt hjerta; och ärar ditt namn ewinnerligen.

13. Ty din godhet är stor öfwer mig; och du hafwer frälst min själ utur det djupa helwetet.* *Ps. 71: 20. Ps. 116: 38.

Utur det djupa helwetet, d. ä. utur döden, utur stora lifsfaror, Ps. 71: 20, och utur syndens djup, som är ingången till det djupa helwetet i egentlig mening. Orden äro en tacksägelse för frälsning utur stor både lekamlig och andelig nöd.

14. Gud, de stolte sätta sig emot mig, och de tyranners hop står mig efter min själ: och hafwa dig icke för ögon.* *Ps. 54: 5.

De stolte och de tyranner äro alla, som sätta sig upp emot Gud och mot Hans rike. 1 Mos. 6: 4, 5. Ps. 2.

15. Men du, HERre Gud, är barmhertig och nådelig, tålig, och af stor mildhet och trohet.* *2 Mos. 34: 6. Neh. 9: 17. Ps. 103: 8. Ps. 145: 8.

16. Wänd dig till mig, war mig nådelig; stärk din tjenare med din makt;* och hjelp din tjenarinnas son. *Ps. 138: 3.

Grt.: Gif din tjenare din makt. Herrans makt betyder här både andelig kraft och tröst för själen och yttre hjelp genom Herrans mäktiga arm.

17. Gör ett tecken med mig, att mig wäl går; att de se det, som mig hata, och skämma sig, att du med mig står, HERre, och tröstar mig.

Tecken, d. ä. tydliga bewis, att du will wara mig nådig och hjelpa mig.

Äfwen denna Psalm är i innersta grunden en bön af Christus sjelf i Hans förnedringstillstånd och lidande, och om Honom gäller det ordet: zjag är helig i egentlig och oinskränkt betydelse. Men David och hela den stridande församlingen i Gamla Testamentet och hela Jesu församling i det Nya Testamentet, som wandrar i Hans fotspår, har genom Guds Anda lärt att bedja på detta sätt och att förtröska på Herran i all nöd och i att strid mot alla andeliga fiender, v. 14. Det tecken, som blifwit gifwet såsom det högsta och största, som är oss en borgen, att oss skall wäl gå, om wi hafwa detta tecken i wårt hjerta, det är korset, korstecknet: det är Jesu korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Äfwen döpelsen och den heliga nattwarden äro både i ordets högsta mening sacramenter och tillika tecken, att oss skall wäl gå, om wi förblifwa i förbundet med Herran. Hwarje tydlig bönhörelse och hwarje hjelp i nöden äro äfwen tecken, att det skall gå dem wäl, som förtrösta på Honom.

87. Psalm.

Det andeliga Zions härlighet.

En Psalmwisa Korah barns. Han är fast grundad på de helga bergen.* *Ps. 68: 16, 17. Ps. 125: 1, 2. Matth. 16: 18.

Han, nemligen Herrans helgedom. Först stod tabernaklet på Zions berg och sedan blef på Moria berg i Jerusalem templet uppbygdt af Salomo. På dessa berg war i yttre måtto helgedomen grundad. Men det synliga tabernaklet och templet och det synliga Zionsberget war blott en förberedelse för den fullkomliga helgedomen, det lefwande templet, som är Christus och Hans församling, det andeliga Zion. Fast war helgedomens grund på dessa berg i Jerusalem, men ännu fastare är den grunden, hwarpå det andeliga templet uppbygges. Se 1 Cor. 3: 10, 11, 16.

2. HERren älskar Zions portar, öfwer alla Jacobs boningar.

Herren älskade Zions portar derföre, att Hans helgedom war der och den gudstjenst, som Han sjelf hade förordnat, Herren älskar alla menniskor så, att Han will frälsa alla, om de wilja emottaga frälsningen, men blott dem, som i Christo tillhöra Hans andeliga tempel, kan Han bewisa sig frälsande, saliggörande kärlek och för dem uppenbara sig såsom Fader.

3. Härliga ting warda i dig predikade, du Guds stad. Sela.

Jerusalem kallas Guds stad derföre, att Han der hade sin boning. Detta Jerusalem, som sedan förstördes, war blott liksom en yttre bild af den andeliga församling, som der bodde, och en förebild af Christus och Hans kyrka. I denna Guds stad, i detta andeliga Zion, predikas härliga ting, Evangelii hemligheter till syndares frälsning. Och dessa härliga ting blefwo äfwen i det Gamla Testamentet predikade genom Guds ord, genom den gudstjenst och de offer, Herren hade förordnat, och genom de propheter, Han sände.

4. Jag will predika låta för Rahab, och Babel, att de mig känna skola; si, de Philisteer, och Tyrer, samt med de Ethiopier, warda der födde.* *Ps. 45: 13. Es. 19: 18; cap. 30: 7. Matth. 28: 19. Ap.G. 2: 9, 10.