| 168 | Ps. 87, 88. | Psaltaren. |
Rahab betyder Egypten. Herren sjelf talar här genom propheten och förkunnar, att Hans saliggörande ord skall predikas för Egyptens och Babels folk, för Philisteerna, Tyrerna och Ethioperna, d. ä. Afrikas innewånare. Alla dessa hedningar utgjorde de betydligaste hedningafolk, som då lefde. Alla fingo på ett eller annat sätt höra talas om Israels Gud, om Hans härliga tempel och gudstjenst, och om de stora under, som Han gjorde ibland sitt folk, då den stora Assyriska hären blef slagen af en Herrans engel. Es. 37: 36–38. Detta måste på hedningafolken wida omkring hafwa gjort ett mäktigt intryck, och för dem warit en wäldig predikan. Men alla dessa folk woro tillika förebilder af alla tillkommande hedningafolk, för hwilka Evangelium måste predikadt warda enligt Herrans löften och befallningar. Se Es. 52: 7, 10. Matth. 28: 19.
5. Man skall i Zion säga, att allahanda folk derinne födt* warder; och att Han, den Högste, bygger honom. *Ps. 110: 3.
Då hedningar blefwo omwände och införlifwade med Israel, så föregick ett slags döpelse, såsom förberedande rening, innan omskärelse kunde ske, hwarigenom de blefwo upptagne i förbundet med Herran. Denna omwändelse kallades äfwen ny födelse. På detta sätt blefwo många hedningar födde i Zion. Men prophetians rätta fullbordan har skett och sker i Nya Testamentet. I det andeliga Zion födes till ewigt lif allahanda folk bland alla hedningar, till hwilka Evangelium kommer.
6. HERren skall predika låta i allahanda tungomål,* att ock någre af dem skola der födde warda. Sela. *Ap.G. 2: 4; cap. 10: 46. 1 Cor. 12: 10.
För hedningarne i Gamla Testamentets tid blef på deras tungomål mycket om Herran uppenbaradt, såsom för Egyptierna genom Mose, för Babylonierna genom Hesekiel och Daniel samt de Judar, som woro i fångenskapen, och för många andra blef Herrans namn kändt och Hans makt kungjord genom umgänge med Judafolket. Men i högre mening gick detta löfte i fullbordan, då Jesu lärjungar började på Pingstdagen i allehanda tungomål ”förkunna Guds dråpliga werk,” och då sedan ända till denna dag salighetens Evangelium på några hundra tungomål blifwit förkunnadt för hedningarna, så att många derigenom blifwit födde på nytt till ewinnerligt lif. Orden lyda så: Herren skall i folkens förteckning uppräkna: denne (och denne) är der född. Herren framställes här såsom den store Konungen, inför hwilken alla folken samlas och äro upptecknade, och de skiljas då ifrån hwarandra; om den ene och den andre heter det: den är född i Zion, den är pånyttfödd i Christi kyrka, den är en medborgare af det nya Jerusalem.
7. Och de sångare skola alla i dig sjunga till skiftes, såsom i en dans.
Grt.: De skola lofsjunga; såsom ett dansande chor (sägande:) alla mina salighetskällor äro i dig, se Es. 12: 3. Så skola då de pånyttfödda upphöja Zion och prisa sin Frälsare, att de i Honom hafwa funnit all sin salighet. Wid högtiderna sjöngos lofsånger af sångchor, men en gång skall den stora saliga Zionsförsamlingen sjunga denna ewighetssång: salighet Honom, som sitter på stolen, wår Gud och Lammet. Uppb. 7: 10. I Christi kyrka såsom Hans Zion, således i Honom sjelf, äro alla salighetskällor. Detta är den kortaste och skönaste Zions sång.
88. Psalm.
Bön i swår anfäktning.En psalmwisa Korah barns, till att föresjunga om de eländas swaghet: en underwisning Hemans,* den Esrahitens. *1 Kon. 4: 31. 1 Chrön. 2: 6.
De orden om de eländas swaghet beteckna Psalmens melodi, men antyda tillika innehållet. Esrahitens: så fallas äfwen Ethan i Ps. 89: 1, ett familjenamn.
2. HERre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
Denna djupt klagande Psalm är icke blott en bön utur församlingens hjerta i stor ångest och swåra lidanden, utan den är isynnerhet en bön af wår Frälsare sjelf i Hans ångest och qwal i örtagården och på korset. Se Ps. 22: 3 och Ps. 69: 4.
3. Låt min bön komma inför dig: böj dina öron till mitt ropande.
4. Ty min själ är full med jemmer; och mitt lif är hardt när helwetet.
Då wår Frälsare war nedsänkt i det bottenlösa djupet af wåra synder, så war Hans själ full med qwal och jemmer. Synden och döden stå med hwarandra i oupplösligt sammanhang. Rom. 6: 23, derföre kände wår Frälsare då dödens ångest och helwetets bitterhet.
5. Jag är aktad lik wid dem, som i kulan fara:* jag är såsom en man, den ingen hjelp hafwer. *Ps. 28: 1. Ps. 143: 7.
Kulan, d. ä. grafwen och afgrunden. De skenhelige phariseerne trodde, att Christus led såsom en falsk prophet, och att Han blef förtappad.
6. Jag ligger ibland de döda öfwergifwen, såsom de slagne, de i grafwen ligga; på hwilka du icke mer tänker, och de ifrån din hand afskilde äro.
Då Christus på korset utropade: Min, Gud, min Gud! hwi hafwer du öfwergifwit mig, så war Han i den andeligen döda syndarehopens ställe, och utstod derföre det oändeliga qwalet att wara skild ifrån Guds ansigte.
7. Du hafwer lagt mig i gropen neder, uti mörkret och i djupet.* *Ps. 130: 1.
_172.jpg&oldid=322950){kind=link}