| Psaltaren. | Ps. 103, 104. | 185 |
uti alla Hans herradömes rum: min själ lofwe HERran.
Genom förbundet med Gud i Christo kommer menniskan åter uti den rätta ställningen till hela Guds skapelse. Allting skapadt måste tjena och tillbedja Honom, ifrån de högsta englawäsen och himlarymdernas stjernehärar, ända till det minsta stoft på wår jord; och i skapelsens härliga kedja intager menniskan då åter sin rätta plats, när hon blifwer ett Guds barn och adlas med himmelsk borgarerätt, så att hon både kan lofwa Gud i sitt hjerta och tjena Honom på den plats i lifwet, der han blifwit satt till Hans skaffare. Då instämmer själen i hela skapelsens allmänna lofsång. Då blifwa menniskans alla göromål en gudstjenst och hela hennes inre lif en lofsång! Phil. 3: 7–14.
104. Psalm.
Gud lofwa alla Hans werk.Lofwa HERran, min själ: HERre min Gud, du är ganska härlig, du är däjelig och allstinges wäl beprydd.
2. Ljus är din klädnad, som du uppå hafwer; du utsträcker himmelen såsom en tapet:* *1 Mos. 1: 3, 6–8.
Se Jac. 1: 17. 1 Tim. 6: 16. Guds Son är äfwen till sin menskliga natur klädd i ljus, Matth. 17: 2, och alla trogna skola med Honom warda förklarade, Phil. 3: 21.
3. Du hwälfwer honom ofwan med watten: du far i skyn såsom i en wagn, och går på wädrens wingar.* *Ps. 18: 11. Ps. 89: 7.
I skyarne och i molnen, i ljungelden och i stormen är Herren närwarande och råder öfwer alla naturens krafter. Öfwer wäder och wind, köld och hetta, hagel, snö och regn styrer Herren sjelf.
4. Du som gör dina englar till wäder, och dina tjenare till eldslåga.* *Ebr. 1: 7.
Åt sina englar gifwer Han makt att werka genom wäder och eldslågor, så att de dermed uträtta Hans befallningar, och wäder och eldslågor och alla naturkrafter äro äfwen på sitt sätt englar i Hans tjenst. Skriften lärer oss, att hela skapelsen är full af lefwande wäsen och lefwande krafter, och grunden till detta lif är den lefwande Ande, som af Herran sjelf utgår. 1 Mos. 1: 2. Öfwer naturkrafternas werksamhet styra Guds Englar efter Hans wilja, öfwer haf och land, öfwer storm och ljungeld.
5. Du som grundar jorden på hennes botten,* så att hon blifwer i ewig tid. *1 Mos. 1: 9, 10. Job 38: 6. Ps. 24: 2. Ps. 89: 12. Ps. 102: 26.
6. Med djupet betäcker du henne såsom med ett kläde; och watten stå öfwer bergen.
Jordens fasta botten är hennes bergfästen i djupet och hennes sammanhållande tyngdlag. Jorden är till en stor del betäckt med haf, och de djupaste rötterna af hennes bergfästen äro under hafwens botten och således med wattendjupen beklädda.
7. Men för ditt näpsande fly de; för ditt dundrande fara de bort.
8. Bergen resa högt upp; och dalarne sätta sig ned i det rum, som du dem skickat hafwer.
9. Du hafwer satt ett mål,* der komma de icke öfwer: och måga icke åter betäcka jorden. *Job 26: 10; cap. 38: 10, 11. Jer. 5: 22.
Dessa verser beskrifwa egentligen skapelsens werk på tredje dagen, då deremot ljusets skapelse betraktas i v. 2, och sedan fästets skapelse och. vattnens åtskilnad samt luftens och hafwets förunderliga inrättning betraktas i v. 3, 5, 6.
10. Du låter källor uppbrista i dalarne; så att watten emellan bergen flyta:
11. Att alla djur på marken måga dricka; och wildåsnorna sin törst släcka.
12. När dem sitta himmelens fåglar, och sjunga på qwistarna.
13. Du fuktar bergen ofwan efter: du gör landet fullt med frukt, den du förskaffar.
Bergen äro wattuledare, som föra watten från skyarna till djupens källor, emedan wattudunsterna slå ned på bergen, samla sig och flyta ned i jorden och framkomma såsom källor och floder eller i brunnar, så att icke blott regn och dagg, utan äfwen bergen utdela wattuförråd och bidraga till jordens fruktbarhet.
14. Du låter gräs wäxa för boskapen, och säd menniskorna till nytta; att du skall låta komma bröd utaf jorden:* *1 Mos. 1: 11, 12. Ps. 147: 8.
15. Och att win skall fröjda menniskans hjerta;* och hennes ansigte däjeligt warda af olja; och bröd styrka menniskans hjerta: *Dom. 9: 13.
16. Att HERrans träd skola fulla med must stå, de cederträd på Libanon, som han planterat hafwer.
17. Der hafwa fåglarna sitt näste; och hägrar bo uppe i furuträden.
18. De höga berg äro de stengetters tillflykt;* och stenklyftorna de kunilers. *Job 39: 4.
(V. 16.) Herrans träd, cederträden, som i hela växtriket hafwa det mest majestätiska utseende, sträcka sig högst[1] upp mot himlen, och af
- ↑ Wellingtonea gigantea, det högsta hittills kända träd, som kan uppnå en höjd af 300 fot, är af samma slägte som cederträdet.
_189.jpg&oldid=345098){kind=link}