| Psaltaren. | Ps. 118. | 201 |
8. Det är godt att förtrösta på HERran, och icke förlåta sig på menniskor.* *Ps. 62: 9, 10. Jer. 17: 5.
9. Det är godt att förtrösta uppå HERran, och icke förlåta sig på förstar.* *Ps. 146: 3.
10. Alle hedningar belägga mig; men i HERrans namn will jag förgöra dem.
11. De kringhwärfwa mig på alla sidor: men i HERrans namn will jag nederlägga dem.
12. De omlägga mig såsom bi*, de släcka såsom eld i törne: men i HERrans namn will jag förgöra dem. *5 Mos. 1: 44. Ps. 17: 11.
Släcka, grt. släckas, slockna. Eld i torra törnen uppblossar och fladdrar, och sprakar häftigt en liten stund, men slocknar snart. Så yfwas Guds rikes motståndare och gnistra och spraka, men slockna och blifwa till en swart aska hastigare än törneelden. Och ehuru en retad stickande biswärm wäl kan förorsaka den, som träffas, en sweda, så är dock hela denna swärm af stickande yrfän snart borta, den är icke långlifwad i jemförelse med ett menniskolif. Ännu mindre skada kunna fienderna tillfoga Christi församling, de äro ett intet emot församlingens fasta bestånd och ewiga lif. Huru litet kyrkans öfwerhufwud Christus fruktar fienderna, och huru de synas inför Hans allt genomskådande ewighetsblick, se wi af dessa liknelser. Och det, som Han icke fruktar, behöfwa icke heller wi frukta, om wi äro Hans. Se Rom. 8: 35, 39. Att Herren förgör alla syndare, som icke wilja frälsas, är ingen motsägelse mot Hans ewiga kärlek: ty emedan Han är en helig Gud, kan Hans kärlek omöjligen älska det onda. Herrans högra hand är Hans uppenbarade makt och nåd i Christo.
13. Man stöter mig, att jag falla skall: men HERren hjelper mig.
14. HERren är min makt, och min psalm; och är min salighet.* *2 Mos. 15: 2.
15. Man sjunger med glädje om seger uti de rättfärdigas hyddor: HERrans högra hand behåller segren.* *Ps. 20: 7. 1 Cor. 15: 57. Ebr. 13: 20.
Sedan wår Frälsare wunnit den fullkomliga segren öfwer alla fiender och fullbordat återlösningen genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse, och utgjutit sin Anda öfwer sina trogna, kunde de alla sjunga segersång till Segerhjeltens ära, som gjort dem rättfärdiga och behållit segren öfwer all mörkrets makt, så att de blifwit förlossade från sina synder och från dödens och djefwulens wåld. Hwarje Christens boning måste wara en af de rättfärdigas hyddor, hwaruti denna lofsång ljuder.
16. HERrans högra hand är upphöjd; HERrans högra hand behåller segren.
17. Jag skall icke dö, utan lefwa*, och förkunna HERrans gerningar. *Rom. 6: 9, 10.
Icke blott Christus sjelf war wiss om sin uppståndelse, se Ps. 16, utan de, som lefwa i tron på Honom, weta, att de aldrig skola blifwa i döden, utan lefwa ewinnerligen, och förkunna Herrans under. Hwar och en, som lefwer och tror på mig, han skall icke dö ewinnerligen. Joh. 11: 26. Christi församling dör aldrig, och ingen af dem, som Honom tillhöra.
18. HERren näpser mig wäl: men Han gifwer mig icke döden.
19. Upplåter mig rättfärdighetens portar, att jag må der ingå och tacka HERran.
Rättfärdighetens portar äro helgedomens portar, den rättfärdige Gudens boning. Han föder och samlar genom försoningens rättfärdighet en församling af rättfärdiga till en lefwande helgedom. Denna vers och det, som nu följer, har först och främst afseende på Christi inridande i Jerusalem, som förebildade Hans konungsliga intåg i sitt rike. Detta rike hwilar på Hans rättfärdighet. Här är en uppmaning till folket att upplåta för Honom, att emottaga och hylla Honom. Se Ps. 2. Låt upp ditt hjerta, si, din Frälsare kommer!
20. Det är HERrans port; de rättfärdige skola der ingå.
Med Christus få de trogna ingå i Herrans osynliga helgedom och tacka Honom för alla Hans under.
21. Jag tackar dig, att du näpste mig, och halp mig.
Näpsten syftar först och främst på Christi lidande för det syndiga menniskoslägtet. Näpsten ligger uppå Honom, på det wi skulle frid hafwa, Es. 53: 5; men äfwen de trogna kunna tacka Herran med samma ord efter hwarje förlossning utur nöd och lidanden.
22. Den stenen, som byggningsmännerna förkastade, är till en hörnsten worden.* *Es. 28: 16. Matth. 21: 42. Marc. 12: 10. Luc. 20: 17. Ap.G. 4: 11. 1 Pet. 2: 6.
23. Det är skedt af HERran; och är ett under för wåra ögon.
Att dessa verser bokstafligen handla om Messias, bewisar Christus sjelf. Matth. 21: 42, 43. Marc. 12: 10, och Petrus i Ap.G. 4: 10, 11. 1 Pet. 2: 6, 7. Byggningsmännerne, som skulle hafwa byggt Guds kyrka, Messiæ rike, öfwerstepresterne och de skriftlärde bortkastade sin Messias, såsom en till byggnaden oduglig sten, ja, såsom en sten, som låg dem i wägen. Detta skriftställe, såwäl som Es. 28: 16, äro prophetior om denna förkastelse, genom hwilken judafolket förkastade sin frälsning och utkastade sig sjelf ifrån himmelriket. Men den stenen, som byggningsmännerna förkastade, har blifwit den hörnsten, den fasta grund, hwarpå hela Hans kyrka och församling hwilar. Ap.G. 4: 11.
_205.jpg&oldid=345145){kind=link}