| 206 | Ps. 119. | Psaltaren. |
110. De ogudaktige sätta mig snaror; men jag far icke will ifrån dina befallningar.
111. Dina wittnesbörd äro mitt ewiga arf; ty de äro mitt hjertas fröjd.
112. Jag böjer mitt hjerta till att göra efter dina rätter alltid och ewinnerligen.
113. Jag hatar de ostadiga andar; och älskar din lag.
Ostadiga andar äro alla de, som icke hafwa fotfäste på Guds ords fasta grund, utan swäfwa på det egna förnuftets willowägar och luftfärder såsom flygande löf eller fallande stenar.
114. Du är mitt beskärm och sköld: jag hoppas uppå ditt ord.
115. Wiker ifrån mig, I onde; jag will hålla min Guds bud.
116. Uppehåll mig igenom ditt ord, att jag må lefwa: och låt mig icke på skam komma med mitt hopp.* *Ps. 81: 2. Rom. 5: 4, 5.
117. Stärk mig, att jag må blifwa salig; så will jag alltid lust hafwa till dina rätter.
118. Du förtrampar alla dem, som wilse gå om dina rätter: ty deras bedrägeri är alltsammans lögn.
Se Es. 63: 6.
119. Du bortkastar alla ogudaktiga på jorden som slagg: derföre älskar jag dina wittnesbörd.
120. Jag fruktar mig för dig, så att mitt kött skälfwer; och förskräcker* mig för dina rätter. *Ps. 2: 11. Phil. 2: 12.
121. Jag aktar uppå rätt och rättfärdighet; öfwergif mig icke åt dem, som mig öfwerwåld göra wilja.
122. Beskärma du din tjenare, och trösta honom; att de stolte icke göra mig öfwerwåld.
123. Mina ögon trängta efter din salighet, och efter din rättfärdighets ord.
124. Handla med din tjenare efter din nåd: och lär mig dina rätter.
125. Jag är din tjenare;* underwisa mig, att jag må känna dina wittnesbörd. *Ps. 18: 1. Ps. 36: 1. Ps. 116: 16.
126. Det är tid, att HERren gör der något till: de hafwa om intet gjort din lag.
Om intet gjort, d. ä. förkastat. Menniskan kan förkasta och för sig sjelf förmörka Guds ord, men aldrig kan hon göra det om intet.
127. Derföre älskar jag dina bud, öfwer guld och öfwer fint guld.
Ju mera fienderna hata Guds ord, desto mera blifwer det af de trogna älskadt såsom den högsta dyrbarhet.
128. Derföre håller jag rätt fram i alla dina befallningar; jag hatar all falsk wåg.* *Ps. 26: 5.
129. Underliga* äro dina wittnesbörd; derföre håller dem min själ. *Ps. 68: 36.
130. När ditt ord uppenbaradt warder, så fröjdar det, och gör de enfaldiga wisa.* *Ps. 19: 8, 9. 2 Tim. 3: 15.
131. Jag öppnar min mun, och begärar dina bud; ty mig längtar efter dem.
132. Wänd dig till mig, och war mig nådelig, såsom du plägar göra dem, som ditt namn älska.
133. Låt min gång wiss* wara i ditt ord; och låt ingen orätt öfwer mig råda. *Ps. 17: 5.
134. Förlös mig ifrån menniskors orätt; så will jag hålla dina befallningar.
135. Låt ditt ansigte lysa* öfwer din tjenare; och lär mig dina rätter. *4 Mos. 6: 25. Ps. 80: 4, 8, 20.
136. Mina ögon flyta med watten, att man icke håller din lag.
137. HERre, du är rättfärdig; och rätt är ditt ord.
138. Du hafwer din rättfärdighets wittnesbörd, och sanningen hårdeligen bjudit.
139. Jag hafwer när harmats till döds, att mina owänner hafwa din ord förgätit.* *Ps. 139: 21.
Nitälskan om Guds ära är en brännande låga i trogna hjertan, då de måste se och höra, att Hans ord föraktas.
140. Ditt ord är wäl bepröfwadt;* och din tjenare hafwer det kärt. *Ps. 12: 7. Ps. 18: 31. Ordspr. 30: 5.
141. Jag är ringa och föraktad; men jag förgäter icke dina befallningar.
142. Din rättfärdighet är en ewig rättfärdighet, och din lag är sanning.
143. Ångest och nöd hafwa drabbat uppå mig; men jag hafwer lust till dina bud.
144. Dina wittnesbörds rättfärdighet är ewig; underwisa mig, så lefwer jag.
_210.jpg&oldid=345160){kind=link}