| Psaltaren. | Ps. 126, 127, 128. | 211 |
4. HERre, wänd wårt fängelse,* såsom du de strömmar söder ut uttorkat hafwer.† *Es. 43: 14, 16. †2 Mos. 14 cap. Jos. 3 cap. Es. 51: 9–11.
Grt: Herre, återför oss fångar, såsom de bäckar söderut, d. ä. återför oss utur fångenskapen och wederqwick oss med din nåd, likasom du återförer de bäckar, som under sommarens hetta blifwit förtorkade, så att de äro borta liksom i fångenskap. Då de återkomma, så blifwer marken glad och grönskande. Så blifwer glädje i landet, då wi, som äro bortförde i fångenskap, få återkomma hem.
5. De, som med tårar så, skola med glädje uppskära.
6. De gå åstad och gråta, och bära ut ädel säd; och komma med glädje,* och bära sina kärfwar. *Es. 35: 10.
Den säd, som sås, är Herrans ord och allt arbete i Hans rike, så framt det werkas af Hans Andas nåd. Då Israeliterna woro fångar, så hade fångenskapen icke blott till ändamål att tukta dem för deras synder och föra dem till förödmjukelse och bättring, utan de woro under fångenskapens tid wittnen om Israels Gud inför hedningarna, och detta wittnesbörd war ett utsäde, som skedde med tårar. Äfwen då man åter började uppbygga det förstörda templet, så war gråt blandad med glädjen, ty de gamle, som hade sett det förra templets härlighet, greto nu deröfwer, att ett mycket ringare tempel måste uppbyggas i stället. Men utsädet ibland hedningarna bar frukt för Christi kyrka, så att deraf blef en skörd med glädje och det återuppbyggda templets härlighet blef större än det gamlas; ty Christus sjelf inkom deruti, och Simeon och Hanna, och de trogna i folket, som wäntade efter Israels tröst, fingo fröjda sig. Man ännu är den tid för handen, då Christi kyrka får Evangelii utsäde med tårar, och den rätta stora skördefröjden är icke utlofwad förr, än då ogräset skall sammanbindas i knippor för att uppbrännas, men hwetet insamlas för Herran. Detta är en härlig Tröstepsalm för hwarje själ, som i sin kallelse troget tjenar Herran, men måste genomgå mycken bedröfwelse, så att utsädet blandas med tårar. Ju mera det också blandas med trogen bön, desto gladare blifwer den kommande skörden.
127. Psalm.
Fåfängt arbeta utan Guds nåd.En wisa Salomos, i högre choren. Om HERren icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som derpå bygga; om HERren icke förwarar staden, så waka wäktarena fåfängt.* *Ps. 121: 3.
Herren bygger huset, då Han gifwer medel, krafter och wälsignelse till arbetet. Utan Hans wälsignelse hjelper icke den bästa hushållning. Men äfwen åt de ogudaktiga och obotfärdiga gifwer Han wälsignelse till en tid och wäntar på deras bättring och tro.
2. Det är fåfängt, att I bittida uppstån, och sent gån till hwila, och äten edert bröd med sorg:* ty Han gifwer det sina wänner, wid de sofwa.† *Job 20: 18. †Ps. 61: 6.
Härmed menas ingalunda, att Herren utan arbete will gifwa menniskan hennes dagliga bröd, ty det wore emot Hans föreskrifna ordning. 1 Mos. 3: 19. 2 Thess. 3: 10–12. Men här menas att menniskan icke skall förlita sig på sitt eget arbete och sin egen omtanka, utan bedja och arbeta och wänta wälsignelsen af Herran. De, som så göra sin kallelses werk och kasta omsorgen på Herran, få wälsignelse, icke blott då de waka, utan då de sofwa.
3. Si, barn äro en HERrans gåfwa, och lifsfrukt är en skänk.* *1 Mos. 30: 1, 2. Ps. 113: 9.
Det är fåfängt att I det med edert arbete wiljen uträtta; äro dock barnen sjelfwe, för hwilka I arbeten, icke i edert wåld, utan Gud gifwer dem. Och emedan Han sjelf gifwer dem, så will Han ock försörja dem. Näst nådens gåfwor till saligheten äro barnen den största wälsignelse, Han kan gifwa, och en pant derpå, att Han äfwen will gifwa den lekamliga wälsignelse, som till deras uppfostran behöfwes. Men då man gör barnen till en förewändning för snålhet och girighet, så att man i onyttig oro försummar att tänka på själens wälfärd och will åt barnen samla rikedomar, så faller man sjelf i frestelse och snara och förer barnen med deruti; man samlar då öfwer dem förbannelse i stället för wälsignelse.
4. Lika som slott uti en stark mans hand, så äro ock de unge drängar.
Unge drängar, grt ungdomssöner. En stor del af de barn, som nu födas i äkta ståndet, komma till werlden förswagade, emedan föräldrarne med föregående laster förstört sina bästa krafter. Det är derföre ock en wälsignelse, då barn få rätta ungdomskrafter till arf.
5. Säll är den, som sitt koger af dem fullt hafwer; de komma icke på skam, då de med sina fiender handla i porten.
Sitt koger, d. ä. sitt hus; såsom pilar förwaras uti ett koger, så uppfostras och wårdas barnen uti föräldrarnes hus. Af wälartade barn hafwa föräldrarne ära och anseende, äfwen inför fienderna. De orden: i porten syfta derpå, att förhandlingar och rättegångar höllos i stadsportarne. Se Ruth 4: 1. 1 Mos. 22: 17. Denna Psalm will hänwisa både föräldrar och barn till den outtömliga skattkammare, hwarifrån all lycka och wälsignelse är att hemta.
128. Psalm.
Fromt äktenskap lyckligt.En wisa i högre choren. Säll är
_215.jpg&oldid=345175){kind=link}