| Psaltaren. | Ps. 137, 138. | 217 |
7. HERre mins uppå Edoms barn,* på Jerusalems dag;† de der säga: Slår ned, slår ned i grund. *Jer. 49: 12. Klagow. 4: 21, 22. Hes. 25: 12; cap. 35: 2. †Obad. v. 11, 12.
Edoms barn, Esaus efterkommande, woro Israels fiender och fröjdade sig, då Babylonierna kommo och förhärjade Judalandet och förstörde Jerusalem och templet. Se Hes. 35: 5, 15.
8. Du förstörda dotter Babel,* säll är den dig wedergäller, såsom du oss gjort hafwer.† *Uppb. 18: 16. †Jer. 50: 29.
Dotter Babel, d. ä. Babels stad och land. Detta är en prophetia om Babels förstörelse och det Babyloniska rikets undergång.
9. Säll är den, som dina unga barn tager, och slår dem emot stenen.* *Es. 13: 16.
Såsom Babels land och stad kallas Babels dotter, så betyda dess unga barn Babels innewånare. Uttrycket slå emot stenen syftar på det förskräckliga bruk i forntiden, som war wanligt wid utrotelsekrig, att icke blott de äldre menniskorna, utan äfwen barnen dödades. Ordet är här en prophetia, att hela Babels rike skulle fullkomligt förstöras. Till denna förstörelse blef Israels folk aldrig ett redskap i Guds hand, utan dertill anwändes hedniska makter. De orden säll är den uttrycker hwarken hämndlystnad eller skadeglädje öfwer någon menniskas undergång, utan emedan Babel är en allmän bild af mörkrets rike, af synden och af alla Guds rikes fiender i denna werlden, så betyda dessa ord: Lycklig den, som får medwerka till undergången af mörkrets wälde och upprättelsen af ljusets rike! Isynnerhet syftar detta på det Babel, wi hafwa i wåra egna hjertan. Hwarje uppwaknande syndig böjelse är ett ungt babels barn, och lycklig är då den, som tager ett sådant babels barn och sönderslår dess hufwud mot stenen! Om du icke dödar dessa babels barn, dina synder och lustar, så döda de dig. Rom. 8: 13. Col. 3: 5. När begärelsen hafwer aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden. Jac. 1: 15. Och dessa Babels barn måste dödas, medan de äro unga, d. ä. medan de äro i sin början, ty om de få wexa, så blifwa de dig öfwermäktige. Dessa babels barn äro så beskaffade, att då man leker med dem, blifwa de hastigt stora och starka, och döda den skonsamme, som icke wille döda dem.
Så länge Guds folk ännu är i den stridande kyrkan ibland Guds rikes fiender, så äro de uti fångenskap, såsom Judafolket i Babylon, och då de bedja: Tillkomme ditt rike, så är detta också en bön, att Babels makt måtte blifwa störtad, och att Guds rike måtte blifwa upprättadt i all werlden.
138. Psalm.
Tacksägelse för Guds ord och nåd.Davids. Jag tackar dig af allt hjerta: inför gudarna will jag lofsjunga dig.
2. Jag will tillbedja emot ditt helga tempel,* och tacka ditt namn för din godhet och trohet; ty du hafwer gjort ditt namn härligt öfwer all ting, genom ditt ord. *Ps. 5: 8.
Emot: då Israeliterna tillbådo, så wände de sitt ansigte emot Herrans helgedom, ehwar de än woro i sitt eget eller i främmande länder. Se Dan. 6: 10. Så har den trogna själen, som beder, sitt ansigte wändt till himmelen.
3. När jag åkallar dig, så bönhör mig; och gif min själ stor kraft.* *Ps. 86: 16.
4. HERre, alla konungar på jorden tacka dig, att de höra din muns ord:* *Ps. 47: 10. Ps. 68: 30. Ps. 102: 16, 23.
Se Es. 60: 3–12.
5. Och sjunga på HERrans wägar, att HERrans ära stor är.* *Ps. 147: 5.
Då Israels folk wandrade upp till Jerusalem från alla landets delar för att deltaga i gudstjensten, så wandrade de på Herrans wägar i bokstaflig mening, men detta ord betyder isynnerhet en from wandel i rättfärdighet och sann gudsfruktan efter Herrans ord. Den, som wandrar i tron, har glädje i Gud och kan tacka Honom äfwen i sorgen och motgången.
6. Ty HERren är hög och ser uppå det nedriga, och känner de högmodiga fjerran.* *Ps. 113: 5, 6. Luc. 1: 48, 52; cap. 14: 11.
7 Om jag midt i ångest wandrar, så wederqwicker du mig, och räcker din hand öfwer mina fienders wrede, och hjelper mig med din högra hand.* *Ps. 7: 7.
8. HERren skall göra der en ända* uppå för min skull: HERre, din godhet är ewig; förlåt dock icke dina händers werk. *Ps. 57: 3.
Herren skall göra der en ända uppå, grt.: Herren skall fullända det. Det rike, som Han i werlden börjat, skall Han ock fullända, och det nådens werk, Han hos en menniska börjat, will Han också fullborda, ty Han är trons begynnare och fullkomnare. Ebr. 12: 2. 1 Thess. 5: 24.
Psalmen är en härlig prophetia om nåderikets utbredande öfwer all werlden genom Evangelii predikan, hwarefter jordens konungar och folk skola tacka Herran, att de höra Hans muns ord; de skola wandra i Hans ljus och sjunga på Herrans wägar, och Hans ära stor warda i all land. Se Hab. 2: 14.
139. Psalm.
Guds försyns makt, närwarelse.En Psalm Davids, till att föresjunga. HERre, du utransakar mig, och känner mig.* *Ps. 17: 3.
_221.jpg&oldid=345193){kind=link}