| 226 | Ps. 148, 149. | Psaltaren. |
omkring; och de watten, som ofwan i himmelen äro.* *1 Mos. 1: 7.
5. De skola lofwa HERrans namn: ty Han bjuder, så warder det skapadt.* *Ps. 33: 6, 9.
6. Han håller dem alltid och ewinnerligen: Han skickar dem, att de icke annorlunda gå måste.* *Job 14: 5. Jer. 33: 25.
Alla öfwerjordiska wäsen, himlarne och himlakropparne med alla sina härar, isynnerhet alla heliga englar och saliga menniskor uppmanas här att lofwa Herran. Molnen, och skyarne lofwa Herran, i det de tjena Honom, och de beteckna Guds otaliga tjenande härar. De lofwa Honom utan uppmaning, men den af Herrans Ande upptända och af kärlek brinnande själen will instämma med alla lofsjungande wäsen till Skaparens ära och will liksom uppmana dem att med henne instämma. Då en menniska lärt känna Herran, så finner han något af Hans härlighet i hela Hans skapelse och särskilda lofsångsljud hos alla wäsen, och alla dessa lofsångsljud will han då gerna i sin hjerta förena till ett härligt oändligt samljud, v. 4. I himlar allt omkring, grt.: alla himlars himlar. Såsom Skriften antyder, att ibland englarne äro högre och lägre ordningar: förstadömen, wälden, makter, herradömen, englar och öfwerenglar, så äro olika ordningar mellan de himmelska werldarne. Se 2 Cor. 12: 2.
7. Lofwer HERran på jorden; I hwalfiskar och alla djup.* *Jer. 31: 35.
8. Eld, hagel, snö och dimma, stormwäder, de Hans ord uträtta.* *Job 37: 12.
Naturens krafter, synliga och osynliga ting uträtta Herrans ord deruti, att genom dem Hans wilja sker i uppehållelsen och i Hans försyns skickelser.
9. Berg och alla högar; fruktsamma träd, och alla cedrar.
10. Djur och all fänad: krypande djur, och fåglar.
11. I konungar på jorden och alla folk; förstar, och alla domare på jorden.
12. Ynglingar och jungfrur, de gamle med de unga:
13. Skolen lofwa HERrans namn: ty Hans namn allena är högt;* Hans lof går, så widt som himmel och jord är. *Ords. 18: 10. Es. 12: 4.
Från v. 7 till v. 13 uppmanas hela jorden och allt det, som derpå är, att prisa Herran och förena sin lofsång med de himmelska härarnas, v. 1—6.
14. Och Han upphöjer sitt folks horn:* alle Hans helige skole lofwa, Israels barn, det folk som Honom tjenar. Halleluja. *Ps. 132: 17.
Det andeliga Israel, den frälsta församlingen angifwer och uppstämmer liksom lofsångens grundton. Guds oändeliga kärlek och barmhertighet i återlösningen är en ny sång, hwars ljufliga toner skola framtränga, och sprida sig till skapelsens alla delar, ifrån jorden till alla himlar och de yttersta stjernor. Då de frälsta en gång i den fullkomliga saligheten sjunga den nya sången, instämma äfwen englohärarne, ”sägande med hög röst: Lammet, som dödadt är, det är wärdigt att hafwa kraft, och rikedom, och wisdom, och starkhet och ära, och pris och lof. Och alla kreatur, som i himmelen äro, och de på jorden och under jorden och i hafwet, och allt det uti dem är, hörde jag säga till Honom, som satt på stolen, och till Lammet: Lof och ära, och pris och kraft ifrån ewighet till ewighet.” Uppb. 5: 12, 13. Denna lofsång måste wi lära här i tiden, för att deruti få deltaga i ewigheten och i dessa Psalmer hafwa wi en böne- och lofsångsskola, hwaruti den kan läras. Blott de menniskor kunna lofwa Gud, som blifwit förlossade från syndens skuld och syndens band genom tron på Guds Lamm, som borttager werldens synder.
149. Psalm.
Tacksägelse för Evangelii lära.Halleluja. Sjunger HERranom en ny wisa:* de heligas församling skall lofwa Honom. *Ps. 96: 1.
Hwarje ny wälgerning af Herran föranleder den benådade själen till ny lofsång. Jungfru Mariæ lofsång, Zachariæ lofsång, Simeons lofsång och Englarnes lofsång wid Jesu ankomst i werlden war ny, och i himmelen sjöngs en ny lofsång, sedan Christus utropat på korset: det är fullkomnadt, och sedan Han upplåtit boken med inseglen, Uppb. 5. Men ännu widare skall en ny sång uppstämmas, Uppb. 14: 3, då de heligas församling blifwer insamlad.
2. Israel glädje sig af den honom gjort hafwer: Zions barn ware glade öfwer sin Konung.* *Ps. 100: 3.
3. De skola lofwa Hans namn i dans:* med trummor och harpor skola de spela honom.† *2 Sam. 6: 14. Ps. 87: 7. †2 Mos. 15: 20. Ps. 68: 26. Ps. 81: 3, 4.
4. Ty HERren hafwer ett behag till sitt folk: Han hjelper den elända härligen.
5. De helige skole glade wara, och prisa och lofwa i deras säng.
6. Deras mun skall upphöja Gud: och skola hafwa skarpa swärd* i sina händer. *Eph. 6: 17. Ebr. 4: 12. Uppb. 1: 16.
7. Att de skola hämnas ibland hedningarna, och straffa ibland folken;
_230.jpg&oldid=345220){kind=link}