| 242 | Cap. 10. | Salomos Ordspråk. |
Winkar, nemligen för att dölja och dock utföra onda afsigter.
11. Den rättfärdiges mun är en lefwande källa; men de ogudaktigas mun skall deras wrånghet öfwerfalla.
En lefwande källa, grt.: en lifwets brunn, som emottager lifwets watten från himmelen och låter det flyta i strömmar till medmenniskors wälfärd, se Joh. 7: 38. Om de ogudaktigas mun, se. v. 6.
12. Hat uppwäcker träta; men kärlek öfwerskyler all öfwerträdelse.* *Ords. 17: 9. 1 Pet. 4: 8.
Den sanna kärleken, som brinner i ett troget hjerta, öfwerskyler icke detta hjertats egna fel, utan andras fel och öfwerträdelser. De, som rätt älska sin nästa, äro stränge emot sig sjelfwa, men kärleksfulle emot andra, se 1 Cor. 13: 4–7. Gal. 6: 1. Huru öfwerträdelserna skola öfwerskylas, men icke tillåtas att fortfara, se 1 Pet. 4: 8. 1 Cor. 5: 2, 13.
13. Uti de förståndigas läppar finner man wishet; men till en dåres rygg hörer ris.* *Ords. 19: 29; cap. 20: 30; cap. 26: 3.
Med dåre menas här, såsom på andra ställen, en fräck syndare, ty synd är dårskap. Då dårars rygg för mycket skonas af dem, som skola handhafwa tukt och ordning, så tager ondskan öfwerhand. Ris äro nödwändiga, men de kunna wara af många slag. För somliga äro några winkar, ljud eller penndrag ett tillräckligt ris, men många behöfwa ris af helt annat slag. Detta gäller både om barnauppfostran och om tukt och ordning i kyrka och stat.
14. De wise bewara lärdom; men de dårars mun är hardt när förskräckelse.* *Ords. 12: 23.
Grt.: De dårars mun är en öfwerhängande instörtning. Den hatar hwarje ögonblick att komma ondt åstad; men de wise uttala icke, utan med försigtighet, äfwen det goda, som de weta, och wilja aldrig tala till någons skada.
15. Den rikes gods är hans faste stad; men fattigdom gör de fattiga blödiga.* *Ords. 18: 11.
16. Den rättfärdige arbetar till lifwet; men den ogudaktige brukar sin tilldrägt till synd.
Till lifwet, d. ä. till sin och de sinas lifsuppehälle och nödtorft. Tilldrägt, d. ä. det som förwärfwas. Hwad de ogudaktige förwärfwa brukas alltid till synd, emedan hela deras lif är syndigt. Men den rättfärdiges arbete har alltid till sitt högsta syftemål, att det må lända till hans eget och andras andeliga wälfärd och ewiga lif, ty äfwen det lekamliga måste i all ting hufwudsakligen hafwa detta ändamål. Hwad de obotfärdiga arbeta och förwärfwa, anwända de på flera sätt till sin egen och andras andeliga skada och ewiga död.
17. Hålla tuktan är wägen till lifwet; men den som bortkastar straff, han far will.
Grt.: Den som straff förkastar, han förförer, nemligen både sig sjelf och andra.
18. Falska munnar skyla hat; och den der baktalar, han är en dåre.
Grt.: Den, som skyler hat, hafwer lögnens läppar, och den, som utförer ondt rykte, är en dåre. Hat skall hwarken hysas eller skylas.
19. Der många ord äro, der är icke synden borta; men den sina läppar håller, han är klok.
20. Den rättfärdiges tunga är kosteligt silfwer; men de ogudaktigas hjerta är intet.
21. Den rättfärdiges läppar föda många; men de galne skola dö uti deras galenskap.
De rättfärdigas läppar kunna underwisa och leda till det rätta lifwet, men de galne, de som lefwa i otro och synd, ådraga sig och andra dermed en ewig död.
22. HERrans wälsignelse gör rik utan möda.
Utan möda, d. ä. utan sådant mödosamt arbete, som är förenadt med den egna ängsliga omsorgen, se Matth. 6: 25, 33, 34. Ps. 127: 2, men icke utan omtanka och idoghet, se v. 4. Dock kan wäl Herrans wälsignelse på flera sätt gifwa lekamliga rikedomar, utan en menniskas medwerkan dertill; men andelig rikedom gifwer Herren icke, utan att menniskan anwänder de nådegåfwor och krafter, som Han dertill skänker genom sin Ande.
23. En dåre bedrifwer det ondt är, och gör sig der ett löje af;* men den man är wis, som tager der wara uppå. *Ords. 12: 12; cap. 15: 21.
I den säkra menniskans tänke är synden såsom skämt och lek. Men (grt.) en förståndig man aktar wisheten.
24. Hwad den ogudaktige fruktar, det wederfars honom; och hwad de rättfärdige begära, det warder dem gifwet.
I detta lifwet frukta de ogudaktige mest för timlig skada och för döden, och kunna icke heller lösslita sig ifrån all fruktan för fördömelsen, icke en gång då de wisa sig som allra tryggast, och allt, det de frukta, kommer öfwer dem. Men hwad de rättfärdige bedja om, det warder dem af Herran gifwet. Jac. 1: 5, 17.
25. Den ogudaktige är såsom ett wäder, det fram om går, och är icke mer till;* men den rättfärdige består ewinnerligen. *Ps. 37: 36.
Grt.: Såsom ett wäder går förbi, så är den ogudaktige icke mer, men den rättfärdige hafwer en ewig grundwal. De obotfärdiga borttagas hastigt och owäntadt af
_246.jpg&oldid=345258){kind=link}