| Salomos Ordspråk. | Cap. 10, 11. | 243 |
döden, såsom af en wäderil, men de rättfärdige hafwa byggt på den fasta ewiga grundwal, som är lagd af Herren Sjelf. Se Matth. 7: 24. 1 Cor. 3: 11.
26. Såsom ättika gör ondt åt tänderna, och rök åt ögonen; så gör en försumlig dem ondt, som sända honom.
27. HERrans fruktan förmerar dagarna; men de ogudaktigas år warda förkortade.* *Ps. 55: 24.
Herrans fruktan förlänger ofta äfwen det timliga lifwet genom det nyktra, måttliga lefnadssätt och den fröjd och frid i själen, som den medförer; men den gifwer åt menniskan ett lif utan ända, huru det än må gå med de timliga dagarne.
28. Den rättfärdiges wäntan skall fröjd warda; men de ogudaktigas hopp skall förtappadt warda.* *Ps. 112: 10. Ords. 11: 23.
29. HERrans wäg är den frommes tröst; men de ogerningsmän äro blödige.
Herrans styrelse är den frommes fäste, hwarpå han stöder sig; men (grt.) för de ogerningsmän är den (Herrans wäg) en förskräckelse. I swåra skickelser förskräckes de ogudaktige, emedan de hafwa ett ondt samwete.
30. Den rättfärdige warder aldrig nederslagen; men de ogudaktige skola icke blifwa i landet.* *Ords. 2: 22; cap. 14: 11.
De rättfärdige behöfwa aldrig misströsta; dem tillhörer himmelriket för ewigt, men de ogudaktige uteslutas från det ewiga fäderneslandet.
31. Den rättfärdiges mun bär fram wishet; men de wrångas mun skall utrotad blifwa.
De wrångas mun, grt: wrångheternas tunga skall afhuggen blifwa (såsom ett ondt träd), Matth. 3: 10.
32. Den rättfärdigas läppar lära helsosamma ting; men de ogudaktigas mun är wrång.
11. Capitel.
Falsk wåg är HERran en styggelse; men en full wigt är Honom behaglig.* *3 Mos. 19: 35, 36. 5 Mos. 25: 13–15. Ords. 16: 11; cap. 20: 10, 23.
2. Der stolthet är, der är ock föraktelse;* men wishet är när de ödmjuka. *Ords. 16: 18; cap. 18: 3.
Den stolte föraktar andra, men han är sjelf föraktad och gör sig alltmera föraktlig genom oförstånd, häftighet, förmätenhet o. s. w. Högmod går för fall.
3. Oskyldighet skall leda de fromma; men ondskan skall förstöra de föraktare.
4. Gods hjelper icke på wredens dag; men rättfärdighet frälsar ifrån döden.* *Ords. 10: 2. Hes. 7: 19.
5. Den frommes rättfärdighet gör hans wäg rätt; men den ogudaktige skall falla genom sitt ogudaktiga wäsende.
6. De frommes rättfärdighet skall fria dem; men de föraktare warda fångne uti sin skalkhet.* *Ords. 5: 22; cap. 12: 13; cap. 13: 6.
7. När den ogudaktiga menniskan dör, så är hoppet borta; och det de orättfärdige wänta, blifwer om intet.
De som blott grunda sitt hopp på förgängliga ting, hwilket alla obotfärdiga menniskor göra, de förlora i döden allt det, hwarwid deras hjerta war fästadt och blifwa rådlöse och hopplöse.
8. Den rättfärdige warder förlossad utur nöd; och den ogudaktige kommer i hans stad.* *Ords. 21: 18.
Christi kyrka måste till en tid genomgå luttringsnöden och de rättfärdige utstå många pröfningar. Så länge detta tillstånd warar, synes det ofta, såsom om de ogudaktiga wore lyckligast, men snart wändes bladet om, se 2 Thess. 1: 5–7, och straffdomarne, döden och den ewiga wedergällningen öfwergå de ogudaktiga.
9. Genom skrymtarens mun warder hans nästa förderfwad; men de rättfärdige märka det; och warda förlossade.
Grt: Men genom wishet skola de rättfärdige frälsas.
10. En stad gläder sig, när de rättfärdiga wäl går; och der de ogudaktige förgöras, warder man glad.* *Job 27: 23. Ords. 28: 12, 28.
Falskheten och ondskan kan hos menniskor stundom gå så långt, att de blifwa till en plåga för sina medmenniskor, och det warder allmän glädje, då de undanrödjas, och redlighet och dygd finna framgång. Men en sådan glädje öfwer rättfärdighetens seger och orättfärdighetens nederlag blifwer aldrig fullständig, förr än rättfärdighetens Konung sjelf intager sitt rike. Se Dan. 7: 27.
11. Genom de frommas wälsignelse warder en stad upphöjd; men genom den ogudaktiges mun warder han nederbruten.
De fromma utöfwa en wälgörande werkan på stad och land, i den mån de hafwa inflytande och allt efter den andekraft, som Herren gifwit dem; men de ogudaktige neddraga olycka och förödelse öfwer sig sjelfwa och öfwer hela samhällen, i den mån de få öfwerhanden. För de ondas skull kommer också öfwer jorden de stora straffdomar, hwarom Guds ord talar, Es. 66: 15, och genom de fromma skänker Herren wälsignelse och frid. Se Es. 60.
_247.jpg&oldid=322949){kind=link}