Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 254.jpg

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
250 Cap. 14, 15. Salomos Ordspråk.

wisheten;* och warder uppenbar ibland dårar. *Ords. 15: 2; cap. 29: 11.

De förståndigas wishet framkallas mera till werksamhet och uppenbarar sig så mycket kraftigare, ju större de dårskaper äro, af hwilka den omgifwes, såsom en lampas sken synes mycket bättre i ett mörkt rum än i ett rum, upplyst af solsken.

34. Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folks förderf.

Synden förer både enskilda menniskor och hela folk till förderf och undergång.

35. En klok tjenare behagar konungen wäl; men en skamlig tjenare lider han icke.* *Ps. 101: 6, [et]c.

15. Capitel.

Ett mjukt swar stillar wrede;* men ett hårdt ord kommer harm åstad. *Ords. 25: 15.

2. De wisas tunga gör lärdomen ljuflig;* de dårars mun utsputar alltid galenskap. *Ords. 14: 33.

3. HERrans ögon skåda i alla rum både onda och goda.* *Job 31: 4; cap. 34: 21, 22. Ords. 5: 21.

4. En helsosam tunga är lifwets träd; men en lögnaktig gör hjertans sorg.

Se cap. 11: 30.

5. En dåre lastar sin faders tuktan; men den som tager wid straff, han warder klok.* *Ords. 12: 1; cap. 13: 1.

6. Uti den rättfärdiges hus äro egodelar nog;* men uti den ogudaktiges tilldrägt är förderf. *Ords. 13: 7.

Tilldrägt. d. ä. inkomst.

7. De wisas mun utströr goda råd; men de dårars hjerta är icke så.

8. Den ogudaktiges offer är HERran ett styggelse;* men de frommas bön är Honom behaglig. *Ords. 21: 27.

Sjelfwa offren, bönen, gudstjensten, de goda werken, allt, äfwen det bästa, som de ogudaktige kunna göra, är för Herran en styggelse, så länge hjertat är bortwändt ifrån Honom. De frommas bön är för Herran behaglig derföre, att den är werkad af Hans Ande i deras hjertan. Det bästa deremot, som de ogudaktige göra, är en styggelse just derföre, att det är werkadt af dem sjelfwe; ty allt det, som icke utgår af tron, bet är synd. Rom. 14: 23.

9. Den ogudaktiges wäg är HERranom en styggelse; men den der far efter rättfärdighet, han warder älskad.

10. Det är en ond tuktan, öfwergifwa wägen; och den der straff hatar, han måste dö.

Grt.: Ond tuktan får den, som öfwergifwer wägen (rättfärdighetens).

11. Helwete och förderf är för HERran; huru mycket mer menniskornas hjerta.* *Job 26: 6. Ebr. 4: 13.

Afgrunden och fördömelsen ligga öppna för Herrans ögon, huru skulle då menniskors hjertan kunna wara förborgade för Honom!

12. En bespottare älskar icke den honom straffar; och går icke tid den wise.

Se 1 Mos. 6: 3. De obotfärdiga wilja hwarken lyda Guds Andas bestraffningar i samwetet och i Guds ord, ej heller lyssna till fromma menniskors trogna råd.

13. Ett gladt hjerta gör ett blidt ansigte;* men när hjertat bekymradt är, så faller ock modet. *Ords. 17: 22. Pred. 8: 1.

14. Ett klokt hjerta handlar wisligen; men de öfwerdådige dårar regera dårligen.

Grt: Den förståndiges hjerta söker kunskap, men de dårars mun föder sig med dårskap. De förståndige söka kunskap från Herran. Hwad de oomwände tala, handlar i bästa fall om goda och lofliga lekamliga ting och jordiska angelägenheter, eller är det onyttigt, tanklöst tal, eller är det kif och trätor, eder och swordomar, förtal, gäckeri och skämt, som det icke anstår christna att tala. Eph. 5: 4.

15. En bedröfwad menniska hafwer aldrig en god dag;* men ett godt mod är ett dagligt gästabud. *Pred. 5: 11, 15.

Ett godt mod, d. ä.: ett godt samwete och frid med Gud. Ingen annan kan hafwa ett godt mod i alla tidens omwexlingar, än den, som har syndernas förlåtelse genom tron på Christum.

16. Bättre är något litet med HERrans fruktan, än ett stor skatt med oro.* *Ps. 37: 16. Ords. 17: 1. Pred. 4: 6.

17. Bättre är en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.

18. En sticken man kommer träta åstad; men en tålig man stillar kif.* *Ords. 10: 12; cap. 12: 16; cap. 29: 22.

19. Den lates wäg är full med törne; men den frommas wäg är wäl slät.

För den late synas små swårigheter wara stora, och genom lättjan blifwa de oupphörligt större, liksom törnebuskar på ett åkerfält eller på en wäg blifwa swårare att utrota, ju längre de få wexa. De frommas wäg är slät, emedan de med flit och omtanke förebygga och hindra nöd och swårigheter, eller lätt kunna öfwerwinna dem, så snart de wisa sig, och alltid hafwa de Herran till hjelpare. I andeligt hänseende synes omwändelsens wäg wara full med törne för den, som är för lat och för trög till att ingå genom den trånga porten och wandra på den smala wägen. Men för de fromma är den smala wägen slät och ljuflig, fastän de ofta få