| 254 | Cap. 17. | Salomos Ordspråk. |
pröfwosten för ditt hjerta: gif akt på din känsla, då du hörer ondt om din nästa, och då du hörer godt om honom; hwilketdera fägnar dig mest i ditt hjertas innersta?
5. Den som den fattige bespottar, han försmädar hans Skapare;* och den som gläder sig af andras ofärd, han skall icke ostraffad blifwa. *Ords. 14: 31.
Se cap. 14: 31.
6. De gamlas krona äro barnabarn; och barns ära äro deras fäder.* *Job 42: 16.
Fromma barn och efterkommande gifwa ära och fröjd, men ännu större fröjd och ära är det att hafwa andeliga barn. 1 Cor. 4: 15. Gal. 4: 19.
7. Det står icke en dåre wäl att tala om höga ting; mycket mindre en förste, att han gerna ljuger.
8. Gåfwa är en ädelsten, hwart man henne bär, så främjar hon wäl.* *Ords. 18: 16; cap. 21: 14.
Här menas de gåfwor, som sann kärlek och försonlighet i all redlighet anwänder för att åstadkomma det godt är.
9. Den som synd skyler, han förskaffar wänskap;* men den som saken röjer, han gör förstar oense. *Ords. 10: 12.
Ingen menniska är utan fel och för att bibehålla wänskap, frid och enighet mellan menniskor, måste många fel och britser betäckas och öfwerskylas, utan att derföre godkännas. Se Gal. 6: 1. 1 Cor. 13: 7.
10. Ord* förskräcka mer en förståndig, än hundrade hugg en dåre. *Pred. 7: 6.
11. Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufwelig engel skall komma öfwer honom.
En grufwelig engel, d. ä. ett grufweligt sändebud, straffdom, plåga, död eller hwad Herren sänder i sin tid öfwer de onda, såsom Han sände dödsengeln till Egyptierne. En sådan gruflig engel kommer öfwer hwarje bittert hjerta, öfwer alla, som stå emot Guds nåd, 1 Mos. 6: 3, 7, och öfwer dem, som motstå den af Herran insatta menskliga ordningen. Rom. 13: 2.
12. Bättre är möta en björn, den ungarna borttagna äro, än en dåre i hans galenskap.* *Dom. 18: 25.
13. Den som wedergäller godt med ondo,* af hans hus skall det onda icke återwända. *Rom. 12: 17. 1 Thess. 5: 15. 1 Pet. 3: 9.
14. Begynnelse till träta är såsom ett watten, det sig utskär: haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd warder.
Den, som börjar träta, liknar den, som öppnar dammen för wattnet m. m. Sedan wattnet blifwit utsläppt och gjort skada öfwer åker och äng, kan det icke tillbakaföras. Så är det med en träta; den kan wäl slutas med försoning, men det är ofta swårt, och alltid fastnar någon tagg deraf, som blifwer qwar i menniskors minne.
15. Den som den ogudaktige dömer god, och den som fördömer den rättfärdige, de äro båda HERranom en styggelse. * *Es. 5: 23. Hes. 13: 19, 22.
Detta språk säger oss äfwen, att det är en styggelse inför Gud, då man prisar de ogudaktiga såsom goda och saliga efter deras död. Det är lofligt och rätt att icke fälla onda omdömen öfwer dem, ty Gud är domaren. Men wi glömma, att Gud är domaren, likaså mycket om wi beprisa dem, som om wi tala illa om dem, ja, ännu mera, Guds eget ord kunde åberopas såsom Stöd för den yttran, att de dött en osalig död; ty den ogudaktige, som dör utan bättring, kan ju ej blifwa salig, och då man prisar de ogudaktiga såsom saliga, få talar man twärtemot Guds ord.
16. Hwad skall en dåre med penningar i handen, efter han icke hafwer hjerta till att köpa wishet?* *Ords. 19: 10; cap. 30: 22.
Inga egodelar kunna ersätta brist på förstånd, och ännu mindre kunna de ersätta brist på andelig wishet, tro och rättfärdighet af nåd.
17. En wän älskar alltid; och en broder warder rönt i nöden.* *Ords. 18: 24.
Det är i stor nöd och motgång wänskapen pröfwas.
18. Det är en dåre, som handen räcker, och går i borgen för sin nästa.* *Ords. 6: 1; cap. 11: 15; cap. 20: 16; cap. 22: 26.
Se cap. 6: 1.
19. Den som kif älskar, han älskar synd; och den sin dörr hög gör, han far efter olycka.
Den sin dörr hög gör betecknar den, som sträfwar för högt. Se cap. 16: 18.
20. Ett wrångt hjerta finner intet godt: och den som en ond tunga hafwer, han faller i olycka.
21. En dåre gör sig sjelf sorg; och en dåres fader hafwer ingen glädje.* *Ords. 10: 1; cap. 15: 20.
22. Ett gladt hjerta gör lifwet lustigt; men ett bedröfwadt sinne uttorkar benen.* *Ords. 15: 13.
Ett gladt hjerta, d. ä. ett godt samwete och frid i själen genom sann tro. Se cap. 15: 13.
23. Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfwor, till att böja rättens wäg.* *2 Mos. 23: 8.
Af domare och öfwerhetspersoner är det en stor synd att för gåfwor och wänskaps skull göra
_258.jpg&oldid=345289){kind=link}