| 258 | Cap. 20. | Salomos Ordspråk. |
2. Konungens förskräckelse är såsom ett ungt lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar mot sitt lif.* *Ords. 16: 14, 15; cap. 19: 12.
Konungens förskräckelse är den förskräckelse, som han injagar.
3. Det är för en man en ära, att han är utan träta;* men de som gerna träta, de äro allesammans dårar. *Ords. 16: 28.
4. För kölds skull will den late icke plöja; så måste han i anden tigga, och intet få.* *Ords. 21: 25; cap. 28: 19.
”Alltså ock de predikanter och regenter, som deras embete icke redligen drifwa och frukta anfäktning eller hat, äro såsom late hushållare.” L.
5. Rådet uti en mans hjerta är såsom djupt watten: men en förståndig kan märka hwad han menar.* *Ps. 64: 6, 7. Ords. 26: 24.
En menniskas innersta wäsende är djupt förborgadt, men den, som blifwit upplyst af Herrans wishet, kan dock utforska det.
6. Många menniskor warda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsligen from är?
”Ty skrymteri är stort också under goda werk. Man håller mången för ond och mången för god och gör båda orätt, derföre förlät dig icke på menniskor.” L.
7. En rättfärdig, den i sin fromhet wandrar, hans barn warder wäl gångandes efter honom.* *Ps. 25: 12, 13. Ps. 112: 1, 2.
8. En konung, den på stolen sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sina ögon.
Genom en god regerings waksamma tillsyn hämmas och skingras det onda. Rom. 13: 3, 4. Då en konung, som älskar sanning och rätt, så widt möjligt är, ser allting med egen, kraftig, genomträngande skarpblick, så kan det onda icke trifwas.
9. Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrån mina synder?* *1 Mos. 8: 21. 1 Kon. 8: 46. 2 Chrön. 6: 36. Pred. 7: 21. 1 Joh. 1: 8.
10. Mångahanda wigt och mått, båda äro HERranom en styggelse.* *Ords. 11: 1; cap. 16: 11.
Twåfaldig wigt och twåfaldigt mått (större wid intagande och mindre wid utmätande eller utwägande) äro inför Herran en styggelse, såsom ett argt bedrägeri.
11. Man känner ock en dräng på hans wäsende,* om han from och redlig warda wille *Ords. 19: 18; cap. 22: 6.
Tidigt i ungdomen kan man ofta se på en menniska, hurudan hon skall blifwa. ”Ung wan, gammal gör.” L. Men Guds mäktiga nåd kan förwandla äfwen de ogudaktigaste till fromma menniskor, och bryta alla syndawanor, så framt menniskan will gifwa nåden rum i sitt hjerta.
12. Ett hörande öra,* och seende öga, HERren gör dem båda. *Job 36: 10.
Se Ps. 94: 9.
13. Älska icke sömn, att du icke skall fattig warda; låt dina ögon wakne wara, så får du bröd nog.* *Ords. 6: 9, 11; cap. 19: 15.
14. Ondt, ondt, säger man, då man hafwer det; men då det borta är, så rosar man det.
Hwad man hafwer, det blifwer man ledsen wid och will hafwa det, som icke är till (eller det man icke kan få). L. Men isynnerhet äro dessa ord en warning emot lättrogenhet, och lyda i grundtexten: Ondt, ondt, säger köparen; men när han går sin wäg, så berömmer han sig (öfwer ett fördelaktigt köp).
15. Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädelt klenodium.* *Ords. 17: 27.
16. Tag honom sitt kläde bort, som för en annan i borgen går, och panta honom för den okändes skuld.* *Ords. 17: 18; cap. 27: 13.
Se cap. 17: 18.
17. Stulet bröd smakar hwar och en wäl, men derefter skall honom munnen full warda med hwassa stenar.* *Job 20: 12, 14.
Grt.: Lögnens bröd är för en man sött, men derefter blifwer hans mun full med småsten. Det orättfångna godset medförer förbannelse, och syndens lusta förwandlas i bitterhet.
18. Anslag bestå, då man förer dem med råd;* och krig skall man med förnuft föra.† *Ords. 11: 14; †cap. 24: 6.
Se Luc. 14: 31.
19. War unbewarad med den, som hemlighet uppenbarar;* och med baktalare, och med falsk mun. *Ords. 11: 13; cap. 25: 9.
Unbewarad: obeblandad, utan umgänge.
20. Den sin fader och sin moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.* *2 Mos. 21: 17. 3 Mos. 20: 9. 5 Mos. 27: 15. Ords. 19: 26. Matth. 15: 4. Marc. 7: 10.
Hans lykta, d. ä. hans lycka och framgång skall taga slut, så att han lemnas i elände, som då en lykta utslocknar, blott mörker är qwar. Mörker är en bild så wäl af okunnighet, som af elände och lidande. Och ljus eller lykta betecknar stundom äfwen i det timliga lycka, fröjd och glädje.
_262.jpg&oldid=345301){kind=link}