| Salomos Ordspråk. | Cap. 20, 21. | 259 |
21. Det arf, der man alltför mycket hastar till, det warder på sistone icke wälsignadt.* *Ords. 28: 20.
”Såsom de barn, som gerna wilja se deras föräldrars och wänners död, samt de som med sken af rätt draga till sig andras gods emot det nionde budet.” L.
22. Säg icke: Jag will wedergälla det onda;* förbida HERran, han skall hjelpa dig. *5 Mos. 32: 35. Ords. 17: 13; cap. 24: 29. Rom. 12: 19. 1 Thess. 5: 15.
Se Rom. 12: 17, 19.
23. Mångahanda wigt är HERranom en styggelse, och en falsk wåg är icke god.
Se v. 10.
24. Hwars och ens gångar komma af HERran;* hwilken menniska förstår sin wäg? *Ords. 16: 1, 9; cap. 19: 21.
En menniskas lefnadswäg bestämmes af Herran, så att, om hon will lyda Hans ord, så blifwer hon ledsagad af Hans fadershand och wägledd af Hans ögon. Ps. 32: 8. Men då menniskan icke will lyda Hans ord och wandra likt Hans wäg, så styrer Han så, att Hans wilja sker på annat sätt, och menniskan måste mot sin afsigt tjena Honom i Hans allmänna hushållning här i tiden.
25. Det är menniskan en snara lasta det helga, och sedan söka löfte.
”Det är en ond ting att lasta Guds namn, ord, tjenst m. m. och sedan gifwa allmosor, bedja, fasta m. m.”
26. En wis konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfwer dem.* *2 Kon. 9: 24, 33. Ps. 101: 8.
Se v. 8. Hjulet eller tröskwagnen är ett bildligt uttryck, som betyder skarpa undersökningar och stränga straff. Se Es. 28: 27.
27. HERrans lykta är menniskans ande: han går igenom hela hjertat.
I skapelsen inblåste Gud i menniskan en lefwande ande och deruti war Hans ljus. Ännu efter syndafallet har menniskan samwetet qwar såsom en lykta i den mörka syndens natt, och i denna lykta kan sanningens ljus, känslan af rätt och orätt wäl till en tid fördunklas, men aldrig fullkomligt utsläckas. Hos de pånyttfödda är själen liksom en lykta, hwaruti Guds ande sjelf är ljuset. I detta ljus kan menniskan rätt känna sig sjelf och se att wandra på Herrans wäg. Se Luc. 11: 36. 2 Pet. 1: 19.
28. Fromhet och sannfärdighet bewara konungen: och hans säte består genom fromhet.* *Ps. 101: 1. Ords. 16: 12; cap. 29: 14.
29. Unga mäns starkhet, är deras pris och de gamles gråa hår är deras prydning.* *Ords. 16: 31.
30. Sår* fördrifwa det onda, och hela hjertans skada. *Ords. 10: 13.
”Hos grundonda menniskor hjelpa inga ord; utan det måste slag och skarpa straff göra.” L. Härmed menas icke, att någon mensklig tuktan kan gifwa åt menniskan ett rent och nytt hjerta, utan blott bidraga till en god uppfostran, ordning, tukt och goda seder för det yttre lifwet. Isynnerhet lära wi af dessa ord, huru nödwändigt det är att med wishet och sträng rättwisa tillämpa strafflagarne mot brottsliga menniskor till deras bättring och samhällets bästa.
21. Capitel.
Konungens hjerta är uti HERrans hand, såsom wattubäckar; och Han böjer* det hwart Han will. *Ps. 33: 15.
Uti de timliga tingen är menniskans hjerta uti Herrans hand, så att Han äfwen med sin makt kan böja det efter sin wilja. Men till omwändelse kan Herren icke böja hjertat med sin allmakt; utan med sin nåd werkar Gud på menniskans wilja och återställer dermed dess frihet, så att hon får och kan wälja mellan lydnad och olydnad, mellan tro och otro. När således Herren i timliga ting leder menniskors hjertan efter sina afsigter, så blifwa deras gerningar icke bewis på lydnad mot Hans wilja, utan de äro blott redskap i Hans hand, som Han genom mångfaldiga orsaker så leder och så werkar på deras tankar, att de göra det, som Han will hafwa fram. Detta sker isynnerhet med konungars och öfwerhetspersoners hjertan, hwilka äro dertill satte att i Hans tjenst regera och styra.
2. Hwar och en tycker sin wäg rätt wara; men HERren allena gör hjärtan wissa.* *Ords. 16: 2.
”Hwad man gör efter Guds befallning, derpå är man wiss att det är rätt: utom Guds ord är allt idel tycke, wana och owisst.” L.
3. Göra wäl och rätt, är HERranom kärare än offer.* *1 Sam. 15: 22. Os. 6: 6.
4. Högfärdiga ögon, och ett stolt sinne, och de ogudaktigas lykta är synd.
De ogudaktigas lykta är deras medgång och äfwen det sken, som de sprida omkring sig med en och annan naturlig god egenskap, och wilja låta påskina, att de hafwa goda hjertan; allt sådant är och idel synd.
5. En idog mans anslag draga in ymnighet; men den som alltför hastig är, han warder fattig.* *Ords. 10: 4; cap. 13: 4.
”Hastighet blifwer trött och låter straxt af. men lugn och ihärdighet fullbordar arbetet. Hasta sakteligen.” L.
6. Den som en skatt samlar med
_263.jpg&oldid=345304){kind=link}